Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
hennes smä sostott springa det i kapp tned
henne, och alla krita de samma fotspår-, men
ingett af dent är så snabb, så klar och så ring-
lattde toaeker sont llttda Marina.
Niir siskartta gå att bada på sattdgrttndet i
den toarttta sommaren och de blänkande htvita
måsartta flyga sottt stjerttor dussinet-, då dan-
sar Unda Marina omkring dem i lek ochtnmi
tttel och böjer sig ttttdatt sör seglarens best och
hoppar kring gossen sottt fitttntar i solskenet.
Men när solett bittida ottt morgonen uppstiger
ttr oceanens bädd, och niir hott ont atoiillett
går att btoila i skogen, då plaskar Uttda Ma-
ritta helt sakta ntotsirattdett oely sjunget- ett lång
lång entottig toisa ottt tider sotet toarit och
toätttter sotn längesedan gätt frätt ost till det
etoiga tysta.
Uttda Marino iigde också ett män, och det
toar dett yngste af skogens prinsar-, dett lille
ntörkloekige Florio, lttoarö grbtta tröstt alltid
toae prydd ttted sei mättga rosor och sottt stått-
digt bar fickorna sttlla med hallon och bade ett
benfsiider ttti sitt bruna mössa. Florio kottt
ofta till sttattdett, der Uttda Marina brukade
leka, och fä blestoo de snart helt goda bekanta.
Osta gnabbades de; Florio kastade qtoistar och
småstett på Unda Marma, och Uttda Marina
stänkte till ftoar ett tokig östoer Florios fant-
tttetostiiflae. Och då skrattade Fiorio såsom
skogen skrattar, nlir det snsar i löstoett, och då
skrattade llttda Marina såsom toögortta skämta,
när toittdett flyget- iderao fladdrande lockat-.
Mett deretttelian lekte de fästman och fästet-ii i
astonlttgnet; Florio satt på strandens gesä-
tttatta ot« Unda Marino lutade sig stilla mot
sandettb bädd, och båda berättade tttrtois sa-
gor. Florio toißte berätta både mörka dch
lit-sa sagor; ont ikogenstroll, som snyfta bakottt
de höga granarna, och ont lejonets sagt i det
dunkla månskenet och ont toestantolttdetts spratt
nted tteglikor och geranier borta på ängarna.
Unda Maritta berättade ont de längst förflutna
iitbttndtadett, dii hastoets tosgoe stoallttde öf-
toer hela det stora Fittlattd, och ont jättegrys
torna ttti bet-gen tvid stranden och ottt dett sto-
ra htoalfiskett. sont drog hennes faders toagn
genom korallskogartta ttti den tttilodjnpa ocea-
nett.
SF träffades båda i langa liittga tider htoar
afton toid strattdett, och ättntt tooto de fitta
bortt, to skogens sotter och bastoeto döttrar de
toexa icke sottt menniskobarn, de lestva i mått-
ga tusende är, sålänge sottt sordett, och derföre-
iiro de så länge bartt och ha så länge roligt
att leka iastottskitnret. Och de böllo tttveket
af btoarandra, ja så mycket, att den htoita
tttiisen, sottt beständigt seig dettt leka på hafs-
stranden, brukade fästa till sitt granne, den
stora hafsbrttett: Florio och Uttda Marino
bli säkert ett par-, och dii fii toi toara med på
det präktitza brölloppet.
Ja, det kommer att på ont bröllops-set blir
i skogokonttngetts slott, sade betten. Men blit-
det hos brudens föräldrar dittpt ner uppå haso-
bottttett, då tackar jag för bindningen och kan
inte ha den äratt att kotttttta.
Se, det kont saft inte att tänka pa, sade Inti-
sen. J nödfall katt jag kottstett att dyka, och
det katt ttog hända att jag infinner tnig, ty
der blir säkert många goda siftratter till att-sills-
toard på brölloppsastonett.
SF sade folket ont Fiorio oeb linda Mari-
tta. Dei hände sig en afton, att hafokotttttt-
gett kottt åkande ttted sitt storts htoalsisk till
strattdett, der hatts dotter-, den lilla prinsessan,
berättade sagor för prittsett stått siogett. Och
tttt toar der icke rätt gadt grannskap tttellatt
stogett och haftvet, ty båda trätte ott- gränser-
na och beskyllde htoarattdra att olofiigett ha
borttagit stocken tttas den andras mark. Der-
söre tvredgades hafotonttngem när hatt stig
prins Flotio tala så tvänligt uted Uttda Ma-
rina, och så kastade konungen mot stranden en
stor tvåg, sotet östoerslölsde prinsens sitta geb-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
