Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ul
na sattmtetströja nted grummel och bortryckte
sjelftva öenfjädertt ttr hatts mössa.
Uttda Marina for bedröftoad till djupet, och
Florio toiittde med harmsen håg tillbaka till
skogen. Mett ttlir hatts fader, skogsionttngeth
förnam ltnrtt hatts älstlingsgoisse bliftoit skom-
fad, blef hatt deröftvee mäkta förgryntmad oett
fättde ttt ett skara af förfärliga sattdlstoirslay
sottt öftoerslillade hela stranden med arno. så
att der blef ett stort torrt land och hafskotttttt-
gett miste ett del af sitt omriidr. Deröftver
blef åter hafokonungeu iin ntera förgrymtuad
och tttskickade ofantliga störtssöar, som öfwer-
ftocimtnade stagen, bortryckte trädett och afslet
stora styckett af fasta lattdet och bearof dent i
tosgornm Och sliluuda blef det- ett långtoas
rigt stort krig mellatt hastoet och skogett för
Florios och Unda Marinos skull, och det cri-
get fortfar äuun idag, uiir de båda konun-
garna åro toid elakt lynne. . len deremellan
lir der ett toapetthtoila, och då gå mågarna li-
ter sakta tttot stranden, och då ser matt ämtn
Unda Marinos fotspår i den fitta ytoita fau-
deu i aftonstimret.
Men Florio och Unda Marlna få ttu blott
sällare träffa-il i allra största bemlighee, för att
berätta htoarandra de gettnla sagorna och leka
tillsett-tutans i den toackra ringdansen ttted de
andra fmä tosgortta. Uttdet Marino struntar
ofta ensam mot stranden, och tttatt ser hennes
htoita nacke ibland, när solett flinet- igenom
det mörka molnet. DS bör man henne ofta
sjunga ett enslig toisa ont qtviillett, och dett
som förstår att tyda tosgorttao sprät, han bör
hur bott föser sin män som är borta. Berta,
borta, fager bon, är mitt glada gosse; borta,
borta år strandens fröjd, och sakta, fakta font-
ttetr jag här på sandens dynor- Ewiztt, etoiztt
skilda giro ftt baf och ston; dett möt-tkr aratten
reser sitt krona mot stott, oelt aldrig, aldrig
katt hatt nedstiga till det dunkla djupet i sjött.
qtoiill, och hatt speglar sin höga krona uti-mitt
bleia ökra. Sörj ef, tnitt hjerta; se Gads
godhet skall ett dazt förena det sottt länge roar
skildt, och komma, komma skall liter den dag,
när linda Marino går nted glädje till strate-
den oelt Florlo söker hennes fotspår i dett fils-
toerhtoittr fattdett i aftottlttgnet. Z. T.
Korallklipporna i Söderhaftvet.
(·L-:lttt tseiin fdreg. mun-neo-
Sälunda formar sig ett fast,och jetttn klipp-
botten, på htoilkett den etta poligt-generationen
estet- den attdrtt fortsätter sitta byggnadsarbeten.
tlltcm skulle tro, att dessa djur, blott genom
att st ömse sidor, ttttoidzta sitt byggttad, kunde
fortfara att endast täcka haftoets botten med
sitta koraller. Mett natur-driften bjuder dem
att bygga, icke allenast lit sidorna, tttatt lift-tett
ilsiöjden, änder tills de uppnå hafsytan, och
dertoid likasom uppfylla en annan högre be-
stämmelse, iitt den att fortplanta sitt slägte.
Det iir icke mindre tnärltoeirdigh att de genom
samma drift alltid uppföra sitta korallilippor
branta såsom en mur pli den ena sidan, nem-
liaen den frätt lstoilkett toinden kommer, och
lttoillett i dessa trakter-, under största delen af
året, blåser srlin ett och samma höll. Det
tyckes sottt ottt afsigten ltiirtttrd är, att spolo-
ptrtta för sig fjelftoa oelt sitt afföd.t, kttttna
stafftt sig flydd emot toiuden och hafsströtmtten
på den motsatta sidatt, hroaresl korallklipportta
lttta snedt ned i ute-etuiet-
Wi toilja icke underlåta att anmärkt-, att
några nyare naturforskare iiro af ett annan
mening, ätt de foertt iakttagaette, i affeende på
höjden as httfspolnperttao iorallboggnader. De
tro att matt icke katt antaga, det dessa dsttr
kttnna lestva både på ett stort djttn och nära
hafsytan, santt att ingen bland de af korall-.-
tlippor formade öar iiro uppförda af djuren,
Meri jag ser honom ändå, fagser honom broar linda friin bassbottnett, utan att polyperna be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
