Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
bliftoai hon förstod det. Sttart kunde toildtt
djttr komma och förtätat deras kroppar; nej
det stnlle icke få ste! Derföre gräsde hott isot-
dett så djnpt hott sot-mådde; ett aras toille bott
bereda dent, tttett hon hade lntet att arästoa
tned ntotn ett torr arett och bada sina händer.
Sittthttden emellan hennes fingrat- remnade
härtoid oeh blodet flöt. Hott förstod att arbe-
tet ej skulle lockas henne, och hott to«.1 toatteu
och ttoättetde dett döden ansigte, betäckte det med
frisstt gröna blad, bar stora ett-enat- dit och la-
de oftoer honoth tozt dett största sten, hon sör-
tttsdde lyfta, oelt lade den hitoer de disda krop-
oaene satttt tillstoppade öppningartte med mos-
sa; sci, trodde hot-, toar grasknllen stark oelt
fredad. Moa nnder det tnnaet arbetet hade
ttattett skridit hätt, soletto strålar lyste stam ös-
toer sioaotopoarne —- oeh litett Hel-ta stod det
i all sitt skönhet, med blödattde bönder och för
första gången med karat- oet de rodnande jung-
fruliga kinderna
Tå toar det i sortoandlittaen som ottt ttoa
naturer Istttpade i hennes inte; hott darrade
oeh såg sörtoånad omkring sikt liksottt toakttade
hett statt ett ängslig dröot, sprang till den hö-
ga lsokett dels höll sia fast told den, för att
bastu ett stöd, oelt i ett un klättrade hott, som
en kalt, opp i trädets topo. Lit en Zinaoliat
spejande ekorre satt hott der, satt det· dett lått-
etet dag i dett djupa skogens ensamhet, der, sa-
sont tnatt siiget«, allt är stillat och domi-
dödt. ja det- flozto ett pat· sattttttarfoglar i let
eller strid med htoarandraz det futtnoss tätt
stut-id några myrstackar-, slere hundrade små-.
trop skyndade statts och tillbaka; i lttstett datt-
sade ett oräknelig mängd utrigg, smitt-ut toid
stoiittttz der jagade ssrlsi skaror as stut-ande
flugor oeh andra toinaade ftnädjny danat-tanka
kröp frattt nr den tvåta jordttt, tttnlltoadorna
sköte non, — sZe öfriat roar det stilla, dödt
rnndt omkring, dödt såsom matt säger oeh för-
stär· det. Jttaett märkte till liten Haga tttottt
49
suötsitskorna, fottt slöat- skrikande otttktitta mä-
detet topo, der hon satt; de hoppade längs
arenarne emot hetttte i dristi,t nyfikenhet; ett
blittkattde as hennes öaa, toar ett blink, font
lsaaetde dem bort igett, —- tnen de blestoo es
illokare pa henne oth hott ej heller pei sia sjelf.
Ta aftonen nalkades och solett beghtttcfjtttt-
ka, kallade förtvandlittaett henne till ett ut) rö-
relse; hott lät fixt glida ned isrstt trädet, och i
det dett siste-i solitts-lett ntslaekteä, stod lton·der
i paddattö sattttttanttrnntona steoelse, ttted hätt-
dernao sönderrisna fittthnd; tttett hennes ögon
strålade ttn med en skönhets glans, som de i
skönhet-s skickelsen forttt knappt hade ägt; det
toa-: de mildaste, fromma små ögon, som loste
idet förskräckliga paddltnftottdet, de tvinnade
om den djupa sjalett, det tttenskliaa hjertat;
och skönhetsöaonen brttsto i ett-åt oeharcito hjer-
tatet tunga tårar-
Men korset, som toas-· Lsttndet tillsattttnan
ttted dastbattd, läkt ännu toid ataftrett, det toar
det sista arbetet at« honom, som tttt toar död
oelt borttr; litett ohelga toa det och planterade
det emellan stenarna Zstoer honom och dett do-
da lttiftett. Wid rett toetttodssnlla etsats-satte
brista tårar fram oelt i denna själsstätttttittg
ristade hott samma teckett i sot-den rnndt om-
kring grasstoett, det toar hägnat-ett detsotttl’«.«t·n,t,
— och i det hon med bägge ltiittderttet ristade
korsets tecken, föll sitnhnden som ett sönderrif-
toon handske as, oehd da lton ttoättade sia i käl-
lans toatten oelt undrande sag da sina sunt
htoita händer, gjorde hon åter korsets teckett i
lttstett etttellatt sia vch den döde. Hentteo lätt-
dar biiftoade, hennes lunga rörde sia och det
natta-, hott så ofta på ridten. genom sto-tett
hade hort ntssnttaas och ttttetlao, bles ljudeliat
statt hennes mund, hott nämnde det: ssikesttö
enriset– «
DF föll oaddhantnett af, hott toar dettnnaa
skönheten; Y- men httstvndet nedböjdt- sikt trött,
lemmar-te trängtade till hwila, — hots fos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
