Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löd
Mett sömnen Ivar endast kort; tvid midnatt
trak-:.-«d-e hostt framför henne stod dett döda
hJ-O«te:t, sii strålande, fttll af lif, det lyste klart
nr oxe-ten och nr såret på halsen; tätt deritts
tnid stigs det-. döda, kristna prest; «stönare tin
Bakd::r!– stuclc toikingafrnn haftoa sagt, och
dock kom hatt font i eldsleigor.
Dee tvar ett alltoar i de stora ntilda ögonen,
en rättfärdighetens dom, en fä genomträngan-
de blick». att den lyste liksom in ihjertats kant-
tnare lyas dett pröftoade. Liten- Helga darra-
de dem-id och tttinttet tvaknade tned eu kraft
som på domettö dag. Allt det goda man be-
tvisat ben-:e, hit-art tvänliat ord man hade
sagt hinne, blef liksom leftvande för henne;
hott förstod-, att det toar kärlek, som hade up-
pehållit henne här ipröfniugens dagar; hott
erkändt, att hott blott följt en högre makts
tillskyndelse-« och sjelf intet gjort för sig; allt
hade bitftrtk henne gifwit; hon böjde sig rin-
ga, ödmjuk stantfttll för Den, som mättekttn-
na liisa lunart toeck i hjertat; och i detta ö-
gonblick för-tant hott liksom ett blirt as teml-
sentt Fiat-inta, den Heliga Lindes eld.
«Dn dyrt-ö dotterlss sade ten kristtte presten:
««af dy, as jord iir dtt kommen, — af jord
stall dit uppstå igettl Solstrålartte i dias-såtill-
baka till sitt upphof, strälarne ieke frätt sol-
kroppets, men strälarne frätt Gttdt Jngen själ
skall förtappas, men långt är det timlian, sont
är lifnsettt sinat i det rusiga. —- Jttg kotutner
frätt de dödas land; äftoett dn stall enat-irra
resa genom den djnpa dalen in i det lysande
dregland, der nöden och snlliindelsett dor. Jan
för dig icke till Hedeby till kristet dov, ty först
tttäste dit springa toattnet öste-er den djupa
mossen, dra-ta upp dett lefnoande rotett för
dit lif och ditt tvagat-» och öfton din aktning
förr lin intoiaelfen kontmer «
cch hatt luftade henne nyp pli hästen, räckte
henne ett anllette rökelsekar, likt det, hott förut
så fot och stark derifrån. Pannanö öpptta sär
på den döde lyste«som ett strålande diadem;
korset tog hatt frätt grafmen, lystade det högt
i mädret,- och så foro de åstad gettotn lusten-
hän öftver den susande skogen, hän östver kitl-
lartte .der kämpartte tvoro jordade-, sittande pä
sin dräpta gångare; och de wäldige kämpa-
stickelsertte reste sig tipp- redo ut och höllo ös-
tverst på högartte5 i månskenet strålade ont de-
ras pantta den breda guldring med gnid-lsttk,
kapporna fladdrade för tvinden. Lindortnen,
sottt ritade östs-er skatter, lyftade sitt haft-nd
och säg efter dent. Diocrgfolket tittade fram
frätt bergogrottor, der de tvandrade med röda,
blå och gröna ljus, — ett htvimmel liknande
gnistorna i askan af det brända papperet.
"Hiin östver skog och hed, östoer strömmar
och kärr flögs de npplit toildtnoösenz blitt iss-
toer denna stväftvade de i tvida kretsar. Den
kristna prestett lyftade korset högt, det lyste som
gnid, och frän hans läppar ljöd sängett; liten
Helga ssötta med, såsom barnet sjunger tvid
sitt moders säng· Hott stvättade rökelsekaret och
en altardoft spred sikt sil stark, så ttndertverkan·
de, att mossens säf och rör blomstrade dertoidz
alla telningar sköto upp frätt det djupa bott-
net, allt hivad lif hade reste sig i höjdm, ett
blomster af tvattenliljor utbredde sig, lik en
inhägnad blomsterttlppa, och derpä låg ett sof-
wande att-inna, ting oeh toaeker. Liten Helges
trodde sig se sig sjels i tvattnets spegel; det
toar sitt moder hon säg, dykonungett tvif, prin-
sessan frän Nilens strand.
Tien döde kristne presten bjöd att den sos-
tvande stnlle lystas upp pil hästen, tnett denne
fjöttk ner under bördan liksom tvore deß kropp
blott ett bärkläde, som styr för toinden. Met-
korfeto tecken gjorde lnftfantontet starkt, och alla
tre redo bort till fast botten.
Dä gol hanen i trillingens borg och synerna
hade sett i teitingaborgen Det kom ett doft förste-anno med dimman, sotet vinden blåste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
