Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
honom. De toerlattde tankarna titerkontmo i
drömmen. Det förekottt henne, att hon iinnn
satt toalett, eftertänkande på sin säng, och n-
tanftir herrskade mörkret. Storntett kom, hon
hörde haftoetä brusattde i toester och öster, frätt
Nordsjön och Kattegat; den stora ormen, som
omringlade sordett i hafsdjupet, rustade sig i
kramprycknittgar; det led mot glidarnas natt,
ragnarök, som hedningafolket kallade den ytter-
sta timmatt, då allt skulle förgås, sfelftoa de
höga gudar. Gjallerhorttet ljöd, och hän öf-
toer regnbågen redo gudarne, klädda i stäl, för
att kämpa dett sista kampen; framför dem flö-
go tvingade sköldtniir och radett slutades med
de dödtt kätnparnes skickelferz hela luften ont-
kring dem lyste med norrskens flamma, mett
mörkret toar det segrande. Det toar en fasans
fntnd.
Men bredtoid henne fatt pii golftoet litett
Helga i paddans rysliga gestalt; hott skälfde
och tryckte sikf intill sitt fostermoder, som tog
henne upp i sitt snö och kärleksfttllt fasthöll
henne, stl förskräckligt hennes paddtttseende titt
toar. Lttften genlin af ftoärdslag, af susan-
de pilar. Det toar som ont en stormande ha-
gelstnr hade kommit östver dem. Den stttttd
toar kommen, ds jord och himmel stnlle bristtt
i stycken, stjernorna falla ned och allt förstöras
i Sttrtttes eld, men ett ny jord och himmel,
toißte hon, skulle komma, sadett bölja, der
haftoet nn rullade östoer den gula sandbottztetn
Den allsmäktige Gttden rådde der och upp till
honom steg Baldttr, den milde, kärleksfullt,
— hatt kom —- toikingafrnn säg honom, hon
kände honont, — det toar den Kriiine fångne
presten. ««L)toite Kristi-s ropade hoct högt och
toid namnets nämnande tryckte hon en kyß pil
fttt förskräckliga groddarna panna; då föll padd-
hatnnen af och liten Hel-ta stod der i all sitt
dejlighet, mild såsom aldrig fornt och med strå-
lande ogent; hott koßte fostermodrtnö hand,
välsignade henne för all den omtollednad och
kärlek, hon i nödens och pröfningenö dagar
hade hetvifat henne; tackade henne frie de tan-
kat-, hon hade tväckt ochnedlagtsigshennea sjal,
tackade henne för namnets nämnande som hon
upprepade: htoite Kristi IOch liten Helga lys-
tade sig sotn en stor ftoan och utbredde de sto-
ra tvingarne, — ett susande förnams filfom
dö flottfåglarneo skara flyger bort-s
Wikingafrnn svalnade dertoid, och utanför
ljöd ännu samma starka toingslag, — hon
toißte att det toar den tiden, då storkarna dra-
ga hort och det toar den- hott hörde; ännu
engång toille hott fe dem före deras afrefa och
stiga detn fartoiill Hon stod upp och gickzzttt
på altanen, och dä såg hon på takåsen stork
tvid stork, och rundt omkrittg pils gården, häls
öftoer de höga träden seglade skaror af storkar,
men framför henne på örnnnötattten, der liten
Holga så ofta setat och förskräckt henne med sitt
tvilda östoerdåd, sutto mt ttvä hwita swanoe
och fligo på henne med kloka ngom Hott tänk-
te på sitt drönt, som timitt flod liflig för hen-
nt, alldeles som en toerkllghet, hon tänkte på
liten Helga i stoaneskepnad, hon tänkte på den
kristne prestett och kände med ens sig få förten-
derligt glad i hjertat.
Stoanorna slogo med tvingarna, höjde sina
halsar, liksom toilie öftoett de göra fin hels-
ning; och toiiingasrtttt utbredde sitta armar e-
mot detn, såsom hade hon förstätt det, tårades
och sjönk i tankar.
Dil lyftade sig alla ftorkartte ttpp med tving-
slag och smattrande» — Åt föder, st söderl
esWi tvänta es pti stoanorna!«- sade stork-
mor, «toilsa de med, så må de tommas Wi
kttttna icke toänta hiir till deß brokfåglarna re-
sa! Det är iindti något angettiitnt i att resa
familjen-is, och icke ssfom bofinkarna och an-
dra, hos hwilka hanar-nr resa för sig och ho-
norna för sig, det iir l fattning ickeansiändigtl
Htoad iir det för toingslag stoanorna göra i«
«.L1toar flyger pä sitt slitet– sade storkfar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
