Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
men alla bloß derntansör tvoro slocknade, alla
ljus i brudsaleu tvoro borta, storkarue borta,
inga gäster synliga, ingett brudgum, allt säsont
bortblåst inom tre korta minuter.
Dä lände liten Helga tingest i sin själ, hon
gick igenom den tomma, stora salen in i det
närmaste rummet. Fremutande soldater sostvo
der, hon öppnade sidodörren, sent söt-de iu till
hennes kammare och wid det hon trodde sig
stil der, stod hon utanför i trädgärdett, — sä
toar jtt här icke förr; —- mett himlen begpttte
stirra i rödt, det stundade till groning-
Tre minuter i himlett blott och en hel jord-
natt hade gättl
Dä såg hon stor-karne; hon ropade dem, ta-
lade derac sprät, och stortfar toiinde pli bus-
touder, lpßttade och närmade sig.
«.Dtt talar tvärt sprätlss sade han, «htvad
tvill du? Vivarisan kommer du hit, dit frem-
maude arvinttafss
«Det är in jag, det Zope-Mai tltlinner du
mig icke? För tre minttter sedan talteo tvi
wid, der i torrandan.«
«Det är ett mißtaglss sade storken; «du
mäste haftoa drömt det!«
«Nej, nej t« sade hon och erinrade honom
om tvitingaborgen och tvildmoösett, resan hit —l
Då blinkade storkfar med ögonen: «Det är
su en gatmual historie, iag har hört den frätt
mitt tip-tip-sarntors eidl Ja toißt toar här i
Egypten en slidan prinsessa fråndansta landet,
men hatt först-rann pli slu bröllopsaston sör
många hundrade iir sedan och tom aldrig ä-
terl Det kan det sjels läsa om os monumen-
tet här, det liro huggna både storkar och swa-
ttor och östoetsl stllr du siels i htoit marmor.-«
Sä toar det, Liten Delga stig det, förstod
det och sidnt på sina knän.
Solen ltrslade fram och liksom i sordomtid
paddhamtten still as tvld des strålar och hen-
nes dejliga stickelse bles synlig, ss lystade sig
nu toid ljusets dop en stilnhetostickelse klarare,
renare iin lusten, en ljusstråle — till fadren-
Men hennes kropp sjö-il i stoft: det låg en
tvißnad lotusblomma der bott stött.
«Det tvar då ett omanligt slut pli historien l«
sade storkfarz «det hade jag då icke tviintatl
men det katt wartt lika godt som något an-
natt-«
«Men htoad mil ungarue säga häront?««
frågade storktttor.
«Ja, det är ända det tvigtigastel«- sade
storksar.
L
Wotans natur och lefnadssätt.
(Forts. fr. föreg. nummer).
När dessa larftver uppnått sin tillbörliga
storlek, undergå de sörtoandling och förbytas
till puppor. Deösa äro i börjatt ganska mitt-
ta samt omgisna as ett htoit sitihud, som sma-
niugotn stadgas och blir ogenomskinlig samt ut-
gör det så kallade papp-skalen Dö den egent-
liga puppan derttr uttages, kunna myrans sär-
stilta delar på denna tydligt urskiljas.
Myrorna hastoa sitr dessa puppor samma
omsorg, som de haftoa hast för larstoerna.
Slutligen, da puppan har uppträtt sin stell-
tomliga uttveckling och stall fläckas, sönderslit-
arbetctnyrorna med sitta käkar den ontgiswan-
de hinnaktiga beklädnaden eller papp-skalet,
hwiltet löst omgistoer puppatt, som nu tom-
nter i dager-. Den tunna hinnart, som om-
tliider denna, brister nu, då den unga moran
alldeles sördigbildad och af sin bliftoande stor-
lek sramtonttuer med tvingat-, ont hon sir bau-
ne eller hons-, men utast slldana, ont hon hör
till de lönlösa· Wid denna sista hudens aflos-
ning biträda aftoett arbetomorvrtts, iom ännu
nägra dagar has-va omsorg ottt de nyfödde,
htoilta genast tiro ganska hungrige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
