- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1859 /
5

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle med sin tnan resa till Indien och der
uppehålla sig några år. Holt toille nu till de
många små flankerna och leksakerna gistva nå-
got, som har ett oförgängligt toårde för ung
och gamtttal och i lifwets. alla skiften. Och e-
medatt hott tvae from och god, behöfde bott
ej långe ttoeka htoad denna gåftoa skulle svara.
Aftonen före sin afrefa kallade bott de båda
flickorna till sig i sitt kammare. Louise och
Emma sågo sig nyfikna omkring, nteu ingen-
stiideö kunde-de upptiieka något i papper hdljdt
pakett, som kunde göm-ta fyskriuet och förgås-
toetl sökte deras blickar det loaekra fkrifbordet.
För att ändock låta dem toederfaras riitnoifa,
måste toi bekäntta att tanken på gåftoorna ej
utestängde ifrån deras hjertan afskedets dittra
stniirta.

ssSått er ner hår, mista kiira barn,-s sade
deras tante, «jag önskar såga er ett par as-
skedsord. Jag tvet, att tti ej skola glömma
mig och om ni tilttka på mig, skall iiftvett det
goda, sam jag försökte lära eder, tfbeller falla
eder nr m.innet.«

Louise och Etnma upprepade flera gångor
att de aldrig skulle glömma sitt tante och de
loftoade henne att städse tänka på hennes ord.
Tante Clara fortfor: ssEder mamma skall ofta
skristoa till mig och det skall glädja mig oänd-
ligt att höra gode om eder. Jag hoppas att
i hutat-fe bref få dbra om edra framsteg i sko-
lan; men åunu mera längtat jag att bita,
att ni tpisa edra föräldrar lydnad och toördi
nad, och att ni bliftoa fromma, sanna kristna,
hos lut-illa stillsamts fsrfonittgstoerk ieke går
förloradt. «

kOm mamma ger goda underrättelser om
oß,« sade Louise, «s·tita, goda tante, kotn då
ihåg, att du los-sade skriftoa till osi. Och, då
jag år dete älsta- år det ej så, att du först skall
lttiftta till ntlgk«’

Tattte Startt stoaradet «Efter dn degar, att
utan först tkall tänka oå dig, emedatt du itr

V .

iildre lin din syster, få förmodar jag att dn
toill föregå henne med gode erempel.««

Louise rodnade och teg; men Emma sade-
«Wl skola försöka att göra tvått dästa, så att
ntatnma må kunna giftoa goda underrättelser
om oß och då skall du skristva till oß båda.
Kanlpånda, då du kommer åter, åro tvi så
snälla flickor, att mantma icke alls bar att be-
klaga sig ttswer oß.««

«Troligen år det ej så,«« sade Louise; «det
förefaller mig såsont otn tvi ej kunde toara an-
nat ån toanartiga. Jag har ofta sagt till enig
fjels: i dag skall mamma icke ett enda gång
nödgas göra mig en förebråelse, och sirar der-
på har jag gjort något tadeltoärdt.·«

«Ja det år då riktigt sattut!« instämde Etn-
tna med ett suek.

«Då ni satta sådana föresatser, ålskade barn-»
sade nu deras tante, «så måste ni framför allt
bedja Gud om nåd och styrka att hålla dem.
Ri måste isdmjttkt tånka på er egett stoagbtt
och dersöre desto mera utara på er makt att
icke giftva tolka for den första frestelsen. Men,«’
fortsatte hon, «ni talade om min återkomst
såsom ett afgiord fak; och dock —lutrn mycket
kan ef hända, som sätter hinder i tvåkten dir-
forl Jntet år mera etoißt, ån framtiden, e-
ehuglt ungt folk tvanligen tänka att allt skall
ske så sottt de önska det.

här för att ila mig till mötes; kanskebar man
löngt förut bäddat eder i en liten grasl Htoad
år toårt lift Ett ditnma, som tvarar en liten
stund och derpå sötstoinner. «

Jttnan deras tante hade talat till slut, hade
de båda flickorna brustit i gråt. Då bon der-
före sann, att deras hjertatt woro. böjda for
ett godt ord, fortfor hon att tala om den flo-
ra tvigten el förberedelsett för en bättre werld.
Och bon tog fratn ur en låda ttviiune wackra
böcker — Npatestatneutet, Bibeln —- ,htoilka
bon gas sina båda spsterddttrar i det don sade-

Kattfke skall jag ef
lestoa så långe, kanske skola ni ej mera tvarafl

fs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1859/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free