Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
«Men hwar ar Louises gåswa? Hoa
dristade sig ett litet skrifbord, ty hennes
gamla systriti, som hon redaii länge hast,
är ännu ganska snyggt, emedan holt warit
aktsaiil om det.«
«Tet gör mig. ondt« — svarade mo-
dren, — «att jag måste säga, att Louise
icke sortjeriat någon skänk och der-
söke hade det varit orätt att gifwa henne-«
DJ Cinma hörde detta, skiftade hon färg
och war nära att brista i tårar. Hon sa-
de med bciswande läppar: «O mamma,
förlät den stackars Lenisel Jag nåns icke
wisa henne mitt mackra skrin, om icke äs-
wen hon skir någonting; det wore en för
stor smärta sök henne.«
Men hennes moder swarade alswarsanrt
och mildt: «Tror du ej att det wore o-
rätt och stridande emot tante Claras ön-
stati, om jag behandlade Louise, som ej
bemödar sig att lägga af sina sel, så sorti
ont hon gjorde det? Del är nog lika
smärtsamt for mig, som för dig, alt jag
sii måste handla. Men i allt hivad tvi
göra mäste wi först tänka, om det är
rätt, och icke, otn det cir, angenånit.
Sii fort din syster wisar tecken till för-
bättring, stall jag göra äfwelt henne en
glädje, mest icke förn« —-
Emma war ett ögonblick tyst; hennes
ögon fylldes af tårar, en hdg rodnad flir-
gade hennes kinder och hoit sade beslut-
samt: «DZ, mamma, will jag wanta os
mitt lvsirin till deß du sinnet för godt
att giswa Louise ett skrifbord. Söta mam-
ma. göm det st mig- jag skall ej tala om
det; jag kan mycket wäl ännu en tid wa-
ra ntan systrin.
Dii modren märkte, att Emma friwilligt
nekade sig en glädje, for att bespara sin
syster en liten smärta, uppfyllde hatt hen-
nes bott med glädje. Systkinet bles alltså
nndangömdt och Emma hopvadeö, att den
tid snart skulle komma,dä hon kunde taga
det i besittning.
Meri äsweii Emma hade sina fel. War
det nu så, att hart fann sig smickrad as
modrens beröm eller att bon kände sig nå-
got stolt öswer sitt goda uppförande och
mindre tänkte på sina fel; — alltnog, re-
dan samma eftermiddag råkade hon med
sin syster i en strid, som hade blifwit lin-
nn häftigare, om ej demo moder warit
närwarairde. Qrsaketi härtill roar Louises
safirin. Emma önskade begagna det pä
en stund, dö Louise ej behoftse det. Men
denna sednake wille ej lårra det och nit-
gra häftiga ord mäxladeo dem emellan.
Utan twifwel tänkte Einttra på sitt eget
snstkiti, då hon sade: «Lonise, du cir bra
egennyttig och sörtjenar ej att andra flit
din skull neka sig ett nöje-«
Wid det hon sade detta« sög hon sin
moders ögon med flik-våning och sorg kik-
tade på sig. Hoii tom att tänka på dessa
stristens ord, som hoir nyligen ltisite Ål-
steit eder inbördeö.« —- Hon rodnade och
såg med blygsel ner. Deeas moder före-
brådde båda deras omanliga förhållande.
Enmta rördes till tårar och lemnade rinn-
met, för att ostörd bedja den gode Gnden
orn sötlätelsez men Louise roar säsoln evan-
ligt trotsig och tänkte ej på, att hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
