- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1859 /
19

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19

tsde osta med sin syster att äfwett göra det.
Louise, som tvar mycket bedröfnsad och sorgsets,
tostoade allt, sotn Entttta bastade, ntett es as
omsorg ont sitt egett själ, ntatt föt- att lnana
sitt syster.

Den gode Gndett uppehöll Fant-as Ils; men
mesot- förgingo, innan hott tvar fullkomligt ä-
tetstcllld och knnde letttna tntntnet. Den öf-
werstättdtta sjukdomen envarlenntade dock iden-
aes själ de bästa följder vit Emma sökte att
sätta i toteket lnoad bott los-nat.

Tnts ät hade sötaste oeb ntan spåntade på
tante Claras återkomst. Jttg östoerletttnar ät
eder sjelftoa att tänka eder ätet-seendets fröjd.
Snart derpä begottte tante Clara att packa
okont- fltt sandsäck och flickorna såao ett hop
rara saker« sotet de skulle fä. «Mett innan jag
aer eg- desftt saken-« sade tante Clam, ssntelfte
saz doed fråga, httrtt ni bällit tnln assiedö·tås-
sa l tviirdttad.-

Louise oelt Emma skyndade att lpetnta denna
sfsiedsgåftoa, och dett ldesta smickrade sig med
hoppet att nn ensam skörda lof. Hoa hettttade
atadt sitt sköna bibel, htollten ännu lag sorg-
sälllat intoeeklad i sittt pappet. Jngen fläck
syntes pä det röda bandet och ,lntet sioftkotn
på den sötgvlda snitten. Emma kotte äswen
sned sln, tnett med ett rädd bliks. Det denna
omslaget tvar asnött, bladetts glatts war bot-
ea, oerntotne tyr-tes ttllochnted lösa-och några
blad woeo tnlndre htoita att andra.

Tell Louises förmälning lade tanke Clara bort
hennes bos ntatt att såga ett ord, under det
hon oted tväldehaa betraktade Emmas bos och
sade: «Detsn«ta dok bar sbllftoit skattad sk- sotet-
detts borde; enen ditt, son-ise, har bilstoit lagd
s sido, sllsotn det nedgräsda pundet; len-arom
dersttas l den heliga skrift. Dte dar föst att
oibthälka dess ottre glatts, men dtt dar hivat-v

ei ledsen-os dig, ty jag toet att denna sorg-
fällsahet har sln grnnd i ditt kärlek till möa;
jag Er endast bedeöstoad deröftoetz att tnln al-
stedoikänk icke medförde den notta sär dig, som
sas-s åsyftade. Mett det är icke ännet för sent
fisr dig att lära, att Gads ord är dig gistoet,
sist- an deras hetttta toälsianelse.«

Och så bände det ästoen. Tante Claras in-
nersta öttstatt blef uppfylld: de båda slletoreta
tsslade t« bemödandet att förbättra sitt; Gndö
nåd htoilttde östver detn och de skördade redan
härnere toältollja as alla goda —tttennlskoe.

Den förtrollade skogen.

Htoem as er, mitta barn, har icke hört sa-
gan ont silstnersjdn och diantantbergeh onltv
frukter och blommor as ädelsten-, ont alla de
underbara skatter, sottt sinnets aöntda i jordens
skött-, och otn jättar och diket-gar, lnvllka bo i
mörka skogetth

De linda få herrllat och underbart dessa sa-
aot, och mången låter sizr öste-en t den grad
bedårad, att han ej önskar näaot högre än att
i toerkllgljeten en götts stl städa dessa oerhörda

saker, att sjels bests de äfwentyr, font han lb

sit ont .t· någon dok eller en astonstetnd hört
berättas. »

Zå tvar det elfte-en med en liten gosse, som
drömde och tänkte pä intet annat än duett han
ssnlle kunna kornetter e« undrens gyllene land-
Hatt gräsde i trödgllrden gropar sil djupa datt
förmådde, i assigt att trasfa på divergentas
underjordiska hålor. Fjärlartte, som slöas krlas
bnitama tyckte han toara etsa-or och det tan-
sinnet as blot-tenor och blad, sone- fördeo om-
kritta af hdsttolndtm toar en avd sekts sedd-·
slösa. Och dö toitttern korn och lilla Ultottt
mera ätt sirat snäste toara inne, bles det-ettret·

ten TM eller aktat os den skatt som dekl· lig-
get·fdrdoraad.« — DM" fortsatte bott mätt-
tigte sTorka Alna- läror, min Louise-, jag är

fbonottt ofta sär trängt oeb hatt stndg isig Itt,
söt estet hatt kunde det, och spratts smältes sI

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1859/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free