- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1859 /
20

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ais

sa« t hans små fötter betro honom, för att söka
sina,drömmars land.

,Ett gång hade hatt längre iin manligt af-
lågsnat sig från hemmet — få långt att han
ej mera hittade hem. Hari blef trött och det
toar ej utan att en känsla af räddsla smög sig
t hans fjäl; men hoppet, att en god fete skulle
tvtsa sipr för honom och föra honom hem eller
ännu bättre till sitt förtrollade slott, öfwer-
tvann hans ångest. Dan insomnade slutligen-
han toißte ej sjelf htoar och huru.

Det thektes honom som om han hade fofwit
länge och godt; han öppnade fina ögon och
tänkte förgäftoes på hnrn hatt hade kommit
hit. Ja! det tvar den förtrollade siogen, hwar-
om hast få ofta drömt, —- men något få un-
derbart som detta hade han i alla sina sagor
ännu icke funniti Trätt af silftoer höjde sig
uppåt i den blåa luften, htoarje dett minsta
gren glindrade fåsont ett diatnantglas; från
andra trätt hängde åter genomskinliga krystaller,
lika glänsande frukter, och purpurröd stod fo-
len på himmelett och ilen med bländande glans
genom de höga, hwita stammartta på den li-
kaledes silftverhtoita marken. Jngen fläkt rörde
sig l den förtrollade skogen; luften roar liksom
uppfylld af silftverfijernor och for gossens ögon
syntes de skimrande träden fmäfma i dans.

Olinryckt skådade gossen sig omkring och trod-
de i htoar minut att felen, som förtrollade den-
na slog, skulle toisa sig för honom, eller tril-
densjelftoa begyntta sjunga och tala. Men
intet-as allt detta inträffade, det ,fortfor att
evar rost i stogettz intet lind hördes och öftoen
fåglarna tycktes döda. Te trystallrtara frue-
terna på trådentooro kalla och hårda, de silf-
toerhtolta blommorna hade ingen doft, ochban

ii

men dans förtorkade läppar kunde ei stam-»

och roar hungrig mlldt ibland denna herrlig-
het!

Dan gick toidare framåt — ty någonstädes
måste toiil stegen taga ett sint; och han nal-
kades ett filille mera fritt och öppet. Dans
hjerta stoäftoade mellan fruktan och hopp, —
han stod tvid stranden af en liten sjö; men
sjöns toatten toar så orörligt, få silftoerhtoittz
som skogens trätt rundtomkring. Jngen toåg
krusade toattnet, ingen droppe kunde tagas från
deß glänsande yta att släcka hans törst, och
den blodröda solen flod liksom i en purpur-
dimnta deröftoer och såg så underligt fremman-
de på den rådda gossen.

Och en ängslan kom öftoer honom midti
denna förunderliga prakt, och hatt begynte ön-
ska sig bort ifrån feetverldeu och åter i förål-
drahemmet. En aning sade honom, att det es
toar någon god ande, som fört honom hit-
och att det fordrades en måkttgare hand för
att skydda honom för köld och hunger och åter
ledsaga honom oskadd hem.

Hans händer o t) fötter tooro stelnade afköld,
han kunde ej gå långre. Utbristande i tårar
kastade han sig på den synbart med mjuka,
htoita fjädrar beskt-ödda marken; men åftven
denna tvar hård och kall — och han utsträckte
fitta knäppta händer i sin ångestfulla känsla af
öfwergiftvenhet, och han griit sig till sömn.

Underbara drömmar om onda tossenden, i
hwilkas toåld han råkat, och ur hmllkas»hattd-
en god engel förgåfmes sökte att befria honor-,
omftoiiftoade honom ånnu i söm-eni« derpå
toar det som om han toilie toakna, men kunde
det icke; som om en kår, bekant ftiimma på
affiånd ropade hans namn. Hat- toille ftoaro,

begynte gå omkring, för att se om icke något bringa ett enda ljud. Ändtligen M bits upp
annats-tsar att sinnet i denna skimrande wild- «slna ögon med en ångestfull don sos —- den
tratt. Men nej —- bliindande glans hwart lglänsande nolltoerlden toar försvunne-, kala
hatt sågs det ena trädet told det andra, alla och gråa, såsom wanlige, höjde tråqu top-
såfom af silstoer och guld, oeh dos frös han par nop mot den dunkla himmelns stl-tv lutat,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1859/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free