Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och slut uti ckia nått och ditt kör-avar-
Iin ettors och fett-.
0 läk Vu mig,
Att eter-att lejas-toa lunga-,
oolt glädja elem och eter-as sot-get- laget-!
Att vaktel-sn, sant jaz» höt-, på liks-els Stig
0 lät- eltt mis.
snott Ditt an tet-,
Jaz kättes inga Celest.
0oh nöjet jag gäs- Iuot likt-ett gam mot tid-
Jen;
AT vekt-lettens kklsjel ej mycket jag begär,
Blott Viti jag sv. Bautzen-.
Wintersagan ont Skyhög och Mola-
skägg-
J den stora skogen låttgt borta i Finlands
ödemarker stå på ett ställe tmä höga furor belt
nära htoarandra. De ärv så gamla, sll gam-
la, att ingen tttera toet ttiir de tvarit snes, och
man känner detn redatt pii långt afstånd, der
deras mörka toppar resa syr högt öftver atla
andra trilo. Otn tvårett sjnttger talltrastett
ljufliga toisor l deras grenat-, oeh de sens blek-
röda littttgblontntorna se nted så innerligen öd-
mjuka blickar ttpp till dem, lltasont toille de
säga: gode Gud, är det möjligt att toexa så
hög och bliftoa så stor och så gammal i dentta
werldett? Men ont tointern, när yrtvädretstoe-
per hela nejden i snö och gräset har toisenat
och ljttngblotnntorna softoa djttpt under drif-
toornas htvita täcke, då far den tvllda stormen
igenottt furornas kronor och sopar bort snört
ifrån deras etvigt grötta grenar; och orkanen
bryter ned stora hus och knllstörtar hela sko-
gar; tnett furorna fis orubbliga och stoigta al-
drig, ej heller brista de, niir allt brister orn-
kring dent. Det toill nägot säga att toara så
lltti vckt stork«
Jcke långt derifrätt är en kulle i skogen, och
på den iir ett litett torpstuga ttted rot-stat och
ttoä smil fönster. Der bo den fattige torparen
och hans torparegumtna, och de ha ett potates-
täppa och· en litett åker nära till stugan. Me-
ont tvintern hugger torparett stockar i skogen
och kör dem sedan ned till det stora sågtoerket
en mil derifrån, och så förtjeuar hatt dernted
så mycket att hatt nätt och jemnt har smör och
bröd och mjölk och potates, och det lir toackert
sä, ty mången får nöjas med barkbröd oeh har
toißt intet en bit smör att breda på det.
Torparesolket har ttoii små barn, en gosse
som heter Syltoester och en flicka sotn heter
Syltvia. Det är besynnerligt htvarifrän de
sätt sådana nattm; kanhända frätt skogen, ty
syltoa betyder stojs. Men Syltoesier står uti
almanackan och är den sista dagett ont årets
så att gossett alla år har sitt namsdag på ny-
lirsaftonm
Ntt hättde sig en tvittterdag — och det toar
just ett Syltoesterdag — att båda barnen gitt-
gc ttt att se efter sitta snaror i skogen, tyA der
tvsr gode om blide harar och snöripor. Och
riktigt, dar satt ett htoit hare nti Syltvesters
snara och ett htoit snöripa satt uti Syltviao.
Men både harett och ripatt lefde och hade bara
fastnat med benen; och de begynte pipa sa sem-
tnerligt, att barnen förundrade sitt. Slåpp
mig, fä fiir dtt något godt! sade haren. Ja,
släpp mig, så får dn något godt! sade snöt-i-
pan.
Barnen släppte dem lösa. DS kilade haren
det fortaste hatt knttde inåt stogen, och ripan
flög allt htoad tvingarna buro, och båda skre-
ko: fråga Skyhög och Molttltäggt frö-ja Sky-
hög och Molnsksggl
Htvad tvill det sägas sade Syltoester förtre-
tad. De otacksanea bestarna sade ej tack en-
gåttg.
De bädo oß fritga Skyhög och Ytolnskltgg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
