Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
sade Syltoia. Hivetn kan det wara? Aldrig
har jag sörr hört så tniirktoärdiga uantu.
Aldrig jag heller-, sade Syltvesier.
TFT-detsamma sor ett skarp tointertoind gettotu
de inså höga furorna helt nära intvid, och det
bles ett snö i de mörka kronorna, och barnen
hörde i suset underliga ord.
Star du ännn, broder Skyhög? sade den
ena snran.
Wlßt siar jag, sade deu andra.
är det tned dig, broder Molnstägg?
Jag börjar bli gammal, stvarade furan
Molnskiigg. Winden bröt as en grett i mitt
trona. · «
Du är jtt bara barnet mot mig, sade snran
Skoltng Vara trehundrasetntio år, och jag
har fyllt tniua trehnttdraiittiätta. Bata barnet!
Bara barnet!
Ntt korintier stortnett tillbaka, sade snratt
Molnsksigg. Det är så godt att tvi sjunga li-
tet, så ha tniua grenar något att tänka på.
Oeh så begyttte de sjunga tillsamman i stor-
mett:
Wi iiro så gamla, tvi liro sii grä,
Men trozrga och starka i stormen tvi stå.
Flhg hadau, o tttind,-
Till klockarens grind,
Der trotsar dikt ingen.
Oeh susa i tvingen
Ols mjölnarens qtvartt.
Ntt lyster ost språka uted mennistobarn.
Jag undrar hivad de nu tänka sätta oß, sa-
de Soltvester.
Nej tom, lilt oß gå hem, sade Svitvia.
Jag iir så rädd sör de- höga träden med deras
underliga toisor.
Wärtta, der ser jag sak tomma med brett
på axel-t, sade Syltvester. Oth med detsamma
som torparett·
Se der slå jnst ett par sädana träd, som
jag behöstoer, sade han. Och sil lastade hatt
oxen sök att hugga ned Stohbg.
Men hur
Men barnen började gräta. Kära sar, hugg
ej ned Siphng och Molnstägg, sade Syltoesler.
Sota goda sar, hugg ej ned dem, bad Syl-
tvia. De ära så gamla och ha sjungit en tvi-
sa för osj.
Htoad är det der for barnsligheter, sade tor-
paren. Likasottt gamla träd lttnde sjungal
Meu det iir detsamma; ester ni be sbr dem,
katt jag söka mig ett sar andra träd.
Och så gick han längre i stogem Men bar-
nett stadnade nostkna qtvar, för att höra htvad
Skyhög oeh Molnslligg ntt skulle säga dem.
Det dröjde ej länge, sii kom tviuden tillbaka
frätt estvarnen, der hatt ntalat så att det gni-
strade i qtoarnslenattta, och så begynte hatt å-
ter susa i furorna. Då hörde barnen helt tyd-
ligt, att trädett åter begynte tala.
Ni ha räddat tvärt lis, sade de, oeh det tvar
hederligt gjordt af er. Nu så ui begära e-
giistoa åt hivar, och hivad helst ni önska er,
det tvilja tvi gistoa er.
Barnen bleftoo på engång ntocket glada och
mycket tvillrådiga. De tyckte att de just ingen-
ting hade att önska hiir i werlden. Men till
slut sade "- S:yltoester- Jag tville gertta att det
blesnte en stnula solsten, sa skulle tvi bättre se
ripornas sotspar stå subst.
0ta, sade Syltvia, och jakt toille gerna att
det snart blestoe tvär oeh dristvorna begyttte att
smälta, så skalle fåglarna åter börja sjunga i
skogar-
Narraktiga barn, sade trädet-, ni skulle ha
kunnat önska er alla tvackra saker i werlden,
och i stället önska ni det sota iindii stall ste er
brtstatt förut-tik Men tti ha räddat tvärt lis,
och dersöre så ni er önskan uppfylld pil ett
bättre oeh toackrare sätt. Dn, Solneester, skall
sil ren gåftvam att hutar du går och htoar dtt
ser, der blir det solstett omkring dig. th dn,
Shltoia, sår den gäst-tan, att hivar du gör oeh
hmar dn spottar ditt lilla nunt, der blir dtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
