Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvär omkring dig, och driftoorna smälta. År
det bra sätt sade furorna.
Ja sa, ropade barnen med mycken glädje,
det iir mer ärt tvi begört, och tack, köra träd,
sör de goda gästoorna.
Adsö med er nu, sade träden. Lycka till!
Adiö, adjö, sade barnen och begynte gö hem-
st. Wid det att de gingo, säg Syltoesier sig
ofta kring, som han brukade, efter ripor i trö-
den, och se, dtt roar förunderligt, hroart han
sög, slög likasom en solstråle framför honom
och lyste helt klar och glimmande som ett guld
östoer grenarna. Syltoia märkte med icke min-
dre förundran att drifroorna begynte smälta pä
båda sidorna om gängstigen, der de gingo.
Ser dn! ser du! ropade hon lit sist bror, och
knappt hade hon öppnat sin mun, innan grön-
griiset begytrte sticka fram toid hennes fötter,
och träden begynte knoppa-, och den första lär-
ka·r hördes sjunga sin drill högt upp uti him-
melens blä.
Nej, det tvar dli för roligts skreko barnen
och komma hoppande as förtjusning hem till
sin moder. Jag kan fe solsken! ropade Syl-
vester. Jag kan smälta snö! ropade Syl-
tula.
Nä, det kan in htoem sotn helst, sade mo-
dren olt skrattade. Meri det dröfde ei länge-
stl sick hon stora ögon. Fast qmällen begynte
mörkna, bles intet mörker i stugan, utan klart
solsten, linda tills att Syltvester blef sömnig
och ögonen söllo helt sakta ihop. Vch fastiitt
det tvae i början af tointern, bles der en sö-
dan toördost i stugan, att sjelftoa alvasten be-
» gynte grönska pä staken i torän, och tuppen
blef helt tonfyit och begynte gala ps att-lill-
qtvisten. Och det toarade allt tillo Syltoia
somnade.
Hör pä, far, sade gumman, niir torparett
kom heta. Det stör aldrig rätt till med bar-
nen; sag ör rädd att de rötat ut för nsgot
troll uti skogen.
Dtt inbillar dig bara, köra mor, sade tor-
lparen. Jag stall berätta dig nägot nytt. Ken
du gissa nägotf Jo, kungen och drottningen
resa genom landet och kotnma i morgon förbi
toiir kyrka. Hwad menar dn, om toi skulle ta
barnen med oß och fara dit för att fe tsemf
Ja, det iir fag med om, sade gumman. Det
iir icke alla dagar man slit se en knng och ett
drottning.
Andra morgonen tooro torparefolket och bar-
nen i god tid pä rolig till kyrkan och woro sö
betagna af fröjd östoer hwad de nu skulle fä
se, att ingen as dem tänkte pä htoad som hän-
de i gär. Es heller märkte de hnru solllettet
flög framför deras släde och huru björkarna
knoppades rnndtomkring dem toid wäsen.
Ntir de kommo till kyrkan, sunno de mycket
folk församlade, mett alla tvoro förskräckte och
as ängslan betagne. Kungen roar mycket mißi
nöjd, sade de, öftoer att landet toar fä öde och
toildt, och ester-sorti ban toar mycket sträng, ss
skyllde han detta pil folket och skulle stvißt pä-
liigga det härda strasfdomar. Om drottningen
toißte man att hon frös här i Finland och
tvar mycket sorgsen och ledsen pä hela resan.
Detta toißte nu alla förut, och ss darrade
alla, när de kungliga sliidarna kommo forn ett
huj framöt tvilgen. stungen sög bister ut och
drottningen gret, men liktoill höllo de stilla
toid kyrkan fä lättge hästarna byttes om, och
dertvid säga de sig omkring, ty de silstoerbei
slagna susletterna tooro nedfällda pii slädarna.
Se sll vackert spliten toi sätt i en hgfh sa-
de knngeu och skrattade helt nödigt som andra
tnenniskor bruka. Jag katt ej begripa hwar-
före sag nu med ens blef fä glad, sade hatt.
Det måste toara för det att erö majestät ö-
tit en god frukost, stoarade drottningen. PC
samma sätt iir det med mig. Jag tycker att
jag i en hast blef helt toarat om kli-IM-
Det måste toara för det att ers majestät fos-
toit sö tosl i natt, sade kungen. Merr se bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
