Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
jag måste det söt Calle Wintetö sittld, ty rätt-
tolssaiito tvi jtt skyldiga alla. —-
Ja, inföll jag till sint, niir hott måste stan-
na litet i sitt instal, söt att hetttta andan, —
ack! aetl dett sottttttartt, hnen innerligt treflnt
är dett inte? —-
Hntn mätt-ja gänget haftoa tvi icke tillstatt-
—tnatts njutit af denl — t. ex. mins dtt —
mins dtt — —« Jag laddes tttt fundera litet;
teke toar det jttst rent spel det det-, det bekän-
ner jag, men jag tniiste göra så för riitttoisanö
och Calle Witttets sknld, och litet elak hade jag
tväl också rätt att mata mot sommarn, sent
engång tätt obeskedligtsatte sikt fört-, att sör-
stöta för ost ett dag, som lostttat ost sii mycket
och ssi omanligt nöje. xii fått tvcil höra.
Min tvättitttta fatt okl) tvätttade pii tttina ord,
oeh redatt på förhand spred minnets glädje ett
rodnad på hennes lind, om det icke toar bra-
satt i kakelugnen.
Ättdtliaett sade jan: Kotnnter dtt ihåg dender
tvackra sottttnatdageth da tvi reste att helstt Pii
tvära toiitmte i Gat-titt Karleby . . . . jag
tystnade.
-Dett deri-« –— ropade hott och släpade ses
ordett, jnst sotet dii tttatt måste stoiilja de styg-
ga tttotiionspiller, ttiir strttpsjtttan iir i farten.
–Htvatföre jnst den,«« frågade hon oehtnttlttade
äter i ansigtet-.
»Nii, htead har dn tttot den? ftsiigade jag, »·
fast jag hade rätt smärt att inte skratta, dti
jag såg, httttt hiipett hott tom-.
Tyckte dtt det neae eolijjt, då det estet- dett·
liingtvatiaa torktttt livar så dammigt på tvagar-
ne och den det ciaktt bonden list-de jentt statu-
sör ost, ntatt att släppet eß sötbi eller sjels körtt
hätske ps, så att sand och fint stoft trängde in,
saft jag hade tttitt tiittt flot-, i öztottett, att jag
ej knnde se opp kel) betrakta toa-tett, som jakt
aldrig passerat förr. Täratne rnnno tte tnina
dgott fyntnigttry titt när jag förlorade tttitt stött-
sidka söts tniinaa iir sen, oeh jag fick riktigt
toaalar i ögonen efteråt. Fy dill-« —
Jag stvat·ade henne medgistoandet «Jass,
det det« glötttde jag, tnen eljest tville jag tro,
att dagen tvae eklattdetli,t, och gjorde ära ät
sitt sat, sottttttat·en.
«J.tg toet inte, htvar dtt hat ditt minne,
den shät gängen, kära duk-« skyndade hon sig
satt stoar.t. ssDett daaett oklanderlig, nej tack«
tvacketxtl det steistoer jag icke under. Andii den
brännande seitt, som då lyfte, att jag fick den-·
sasli,ja httstottdtoiittett, att det- lsnltade i mina
tinningar- sons ont det hamrades pii en jätte-
gryta. Usch-! det susar mistsän sök iitonen, nilt-
jag tänker derpiiiss
-«Det, der har fallit tnia ut tttinttest,« stoet-
rade jag, «ttten jaa tvtll sotnnta ihä:’t- att det
snart mulnade, så att tvi slttppo solbaddet.« . .
«Wiftt gjorde tvi det,«« menade tnin toa-titt-
na, -«tnen inte rosade tvi marknaden det-siste.
Mitntes dn alls icke,- ditt träl-att glötttttteesta,
htttns tvi i tvärt oförstånd på sista aästgistveeiet
klädde ettt eß, för att npptriida rönt helgdags-
klädda söt teiita tvätttterö obekanta äldresyskon
före toill dtt alönttna det så att-na. Je, htvad
hände —— innan tvi toistte ordet af, hade stvi en
mörk sly framföt- oist, jttft det dtt utpekade,
att Gatnia Karleby borde ligga, iotls ss platsch,
platsat, klatseisl btttrrrm . . . ttttttr.rrr-rt
. . , och sa hade gtntsti,1—herrstttpet ett kista-it-
idet vett ett störtre-1t1 på nacken, att lysstenstyg-
gadd och styaaade och inte toille as ett stea, eeh
stjtttekatlen etiska-de på sist och knotade och tunnt-
lades ottt stadsfoltey settt reser orts roat sitt i
ogjordt wäder, och jag aret tnina modiga tårar
eeh hajade till för hivat-se blixt, ty jag tom i-
håg, att det ar farligare att äta att gå i cist-
tocidet-. Och inte toar. dtt glad bettet-, det tvet
iakis«« —
«Dtt har rätt,-« swarade jag och sann stun-
den toara inne då jag tttatt att ntißntntas söe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
