Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bad-tatari- knnde litet ge den kära sommarn s-
ka. «Och htvillet spektakel sen, da toi kom-tro
fram, genotntoäta från topps tills tä.- Jo, de
» snoro rätt prydliga och. snvgga, de der- Jakob-
stadöxtatgdomarnez som i fina genontdeänkta,
nedsktällade heigdagäklädningar kantänka-tägade«
in i Gamla« Karleby, just sont solen« igen hade
Itett elakheten att komma skant sör· att riktigt
vppiysa allt tvärt eländet Wi tvoro jtt icke
ingång rean i ansigtet, som tvi funno, dä? toi .
logo ljtoarattdraa ömkliga yttre i granskning,
ty. regnet hade samlat det fina dammet- i se-
synnrrligt formade gickgack gängar på tväras-kin-
der. Jag medger, det tvar en· liten· tragedi,
eller rättare sagde ett sorgittstig historia. Men
sedans- toi tmättat oß, påtagit tvära resklädnins
gar- äter, och– litet hemtat oß ester blygselntoid
ankomsten, da de stygga toiininaorna, stiltjen-
iigtde än hetsade oß tväikontna och beklagade
oß, ändå ej kttnde täta lii-i att smäjkratta st
tvått utseende, — sedan, menar jag, giek äter-«
stoden as dagen ans-. . . . Mia tosninna dlej
smäottd trä tnig: ssAldrig har jag sett maken
till entois toka, att toiija förste-ara den der o-
iycksdagen,«- yttrade hon. Kontmer du inte
Tjäg, näetoi skulle ut pil sjön, httrtt det be-
gynte blåsa, att jkntttntets dansade pli mågarnas
toppar och slupen tog in toatten,·att ntina nya
skor blestoo ohjelpliga for alltid, att tjenstgisra
i den bättre eller helgdagstjensten, och huru tvi
zooro ängsliga-, dö den ttnga styrmannen satt
«der och skrattade och styrde så östverdädigt met-
lan böljor-ta, att det« toaggade och gungade, och
skumyrdeoch brytande i seglett och hela store-«
skurar fräste sin i osten, och- jag t« mitt ängslan
skuld uppträda med dylika tal till dersnt dstoer
någon utmärkt lärare eller andra ämnen. War«
så god och gör sä, om dtt bar samtvete dertill,
elaka flätnterska"l«« —
Sii talade gäckande min toäaiaaa och det
gladde tnig, chnrtt jag började ångra, att jag«
gjort henne ledsen. Men det yjelpte inte; som
hon ännu ej hunnit dit jag wille, måste jag
Isortjaraz som« jag« börjat.
«D"et toar sannt,« sade jag, staten hemresan
godtgjorde ju« den tråkiga dagen; dö toäainttori"
na skiljde oß hela« halftoa milen, tror jag,v och«
tvi gingo alla till sotads
«Riitt- attblir jag riktigt stött,« afsedt« enig·
mäninnam sas-kommer du intet ihäg, huru tvi
gingo oß toarnta i den atoalntiga qtoiillen, ds«
siken ej hunnitnppsriska lusten, hnrntvidrtteko
ttr källan tvid tvagen, sajt skjutskarlen varnade«
oß, burit tvi fen pc natten woro stora pä of«
och ej togo till kostarae, som tvära goda mante·
mor lagt med trona tvära proteear. Htoem
skulle frysa om sommarn. Jo dn, det måste
du tvål minnas, – dtt gick ju hela weckan sen
och smalt och sitk icke maten ned saft man flere-
gänger toncherade din stygga hals, och jag dles
sli hes, så hes, att jag kaapt på hela sommarn
sen kunde sjunga: mått land« eller gnola ej-
ter de toner, ja hörde på studenegtoartetteas
konsert. —- Ja den dagen, den toar rar; jkttlle
alla dagar om sommarn likna den, särestoe jag
gerna bort nr almanackatt alla somt-utmön-
der, och toalde till min gunstling jttst den här
tvintern, som tvi nu beska med, ty den lojtoar
inte tvackrare, ätt den häller; den förtjenjwt
dar den . . . . DS tvi dunnnss vkangt,·hiii·-"
rett säg neeken titta upp att taga oß i santn, ljade jag stramt. Jag roar sll skolt, kära slik-
sli att jag toar färdig att ropa; om jag ej skäm- skor-, och hade» jag inte rätt att toara det? Jag
dats. Jo, det tvar en rar färd; den förtjenat-
«tror, att jag tvar lika god general, som Nae
just— iostat; da kan just begära as Osherrarness tnoleon den· stores — Jasg dekättde gladt allt
rinnand, cm någon thokeoagekfnrmiddag hätta för mitt tvåtts-inst- tvist tackade sucka) an ina·
ett gravitt tat öjtoer ken; ty, du skall takta, gjort henne uppmätt-sant- på sitt oratttoisa mot »
att studenterna i Helsingfors pläga för öknings
tointkrn och partiskitet söt sommarn. Wi liten-«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
