Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Meri raskt på is srarnhastak
De muntra slådors tåg-
När rvinterns windar tjuta,
Är ingen blomma arom-.
Meri pji hivar fensterrnta
Man landskapssincken har.
Carl Wirrter! tag tvår wisa,
Fast den jnst ej år lång;
Meri bör man väl dig prisa
Med mera präktisr sång?
Drt är dock med allt detta
En ganska tråkizj karl! «
Meri skryter ej af — hetta;«
Du dcrr förtjensten har.
Wi hört de kloka säga,
Att, om drr icke sanns,
Ej skulle sommarn äga
Er enda blomsterkrans.
Så
Så
Wi
A
.-
må drr geran råda,
roidt det passar sig;
sämjas rm, roi båda,
t niga djupt för Dig.
s-.
Hai slicknrt som sökte sitt wåscndes
perlit.
(·Iis fors. liii sic-jungfruns sagor.)
Till antalet as de oräkneliga stjernor,
som tindra emot oß ifrån hirnlahwalswet,
hörde äfrverr en hwitten nn år borta, e-
medan dert yttersta domens eld öfwergått
henne. Meri så länge hon ämnr fanns
qrvar ibland sina strålande syskorr beboddes
borr as sörnnftiga warelser, alldeles som
rost jord är bebodd as menniskor. .
Stjernmenniskorna hade liksom jordens
innewånare en själ; men när jordens in-
newånare just tele så noga weta, hwar de-
ras själ har snt säte, ntarr derösrver ut-
tömma sig i både många och löjliga siln-
deringar,- roiszte deremot stjernnrenniskorna
bättre reda på fig. De bnro nemligen sjä-
len i form as- en perla sörwarad i ett skal
af derr renaste tnoitljed Detta skal höllo
de alltid i handen, med största fruktan att
tappa bort det; och när sjelfwa skalet war
af en fädarr ren hwithet, hnrri mycket kla-
rare rnåstc då icke perlan roam, som göm-
des nti skalet?
Perlrrrr kallades af stjernmenniskorna de-
ras wäsendes perla, och det roar derrr sagdt,
att rvid lnvarje synd sde begiirgo bles på
skalet en fläck, större eller mindre, allt ef-
ter« förseelsens beskaffenhet. De kunde så-
ledes läsa i hwarandrrrs innersta och be-
mödade sig det-före om en själens siäekfri-
het med samma omsor« som jordens be-
byggare iallang inför hivar-andra ett stä-
dadt yttre stick.
Meri då nit en syndare ibland stimmen-
niskorna — ty allt- rnenstligt ar lremsasllet
under synden —- såg s tt skal söl adt och
följaktligerr wiszte att icke heller perlarrroar
lika klar, hinn skulle barr bli hrvit igen
till sitt wäsendes perla? , Hari tuns ·
de wäl med händerna dölja: söt andras.-
blickar det befläckade perlskalet, merr i sitt
eget medwetande och inför Grids allseende
öga stod han der dock skuld-belastad
Wärst roar det honom om han genom
en gros rviirdslöslset tappade skalet. Dek-
med blef han ju as med sin dyrbaraste statt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
