Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
—- sitt wasendes perla. Ack, det bles ho-
nom dertoid så stvårt, som då jordens in-
ttewiinare fara långt, långt tvilse till de-
ras själar! Hnrn skulle han i detta olycks-
la? . . .
Det war en moder nted sin ringa dotter».
De bodde wid lustett af ett has isijerttatt,
och modren hade förmanat dottern, med
dessa ord: Mära mitt barn, tag mäl wa-
ta på ditt wäsendes perla, att du en dag
må kunna återlemna dett obestäckad till wilr
Herre! Men skulle någonsin synden för-
dunkla deß glans, eller dit tapp-t, bort den
— hwilket stviirast wore — så dölj det
för all del icke för ditt moder. Der be-
kännelsen är lita uppriktig som ångern,
blir det· sttart tvål igen."
Och den unga tillwäxte i deösa moder-
liga förmaningars sol och dagg. Man
sörlitnade henne tvid ett blotutnaistjernan,
hwarföre hon också benämndes stjernblom-
man.
Flickatt stod just wid sjelstoa rsgiingeu
emellan barndomen och ungdomen. Den
sökta kir lislighetens ålder-, dctt sednare li-
delsernas.
Med barndomens hela liflighet förföljde
bon dii en astott en flyende fjäril; med
lidelsernas helast-tia kände hon sig sting-
slad sold dett brokiga smnntttrsogeltt. Mett
ntidt under jagten sölt hon och i fallet
tappade hon sitt snöhrvita perlstal. Hott
skyndade wioserligett att taga upp det.
Stitckttt a flicka, dii märkte hon, till sitt
förskräckelse, att det icke mera war as sam-
ttta renhet. Det tvar besndladt med en
mörk fläck. Hwad tville hon göta?
J bestörtningen hade hon glömt sin mo-
Ldets förmaning, att ont hon fick en flack
fall söktt och återsitttta sitt toäsendes per-
på sitt skal, eller — hivad swåraft wore
— tappade bort det, icke dölja sitt nöd,
tv der bekännelsen ar lita uppriktig som
anerth blir det snart tvål igett. Io! hon
beslöt lägga sitt perlskal tvid brtiddett as
haftoet, som med tunga suckande wågot
rullade mot tunnnelplatsen för hennes nnß
så glada lek.
«Det må det ligga tills imorgon. Böl-
jorna skola skölja öfwer, så att det då ät
lika hwitt som sött-, sade hon rvtd sig sjelf,
samt nedgrtisde persialetwid hafsstranden.
Sedan gitf hon för sitt moder.
Orh hon gömde händerna isörklådct, att
sålunda dölja den sörlttst hon gjort, to hon
hade fri glömt de moderliga förtttaningarne;
men ntodetrlögat har ert skar-is blick, hwil-
kett icke latt lister förblinda sikt. Det Upp-
ttickte, toid första oäseendey hivad sorti handt·
erl) glimmade al· detta eldskett, som cit· Z-
terspeglingen as en söt-tärande brandihjers
taks djup-
«Llyckllga barnl« tttbrasrtnedertt, Eds
söker dölja dina tonnna händer. Orvar-,
sag, hwar har du gjort as ditt totlseudeo
perla?«
Dii föll stickan i hastig grlit
«Jag förföljde ett flyende sjiril,« swa-
rade hett, «santt tappade mitt oet«lskal.««
«Och dit har icke kunnat ätet-sitttta delik«
«Jo, men då war det besltickadt.«
Gina soldate, ty, såsom jag sagt dia,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
