Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
dköfwad öfwer denna olyckshändelse, ente-
dan han älskade sitt moder. Utan att be-.
tänka sig gick han genast till sin moder
och berättade under täriir for henne fnt
skuld, huru olyckans händt och att han ej
af elakhet gjort det. Se det-före pli Al-
bert hivad det äsr att wara uppriktig, sann-
färdig, ärlig. Ordet roar säsoiir gerningen;
ordet roar såsom hjertat.
2) War uppriktig, ty det är
Gads bud och wilja. Han har sta-
vat i ost en känsla för sanniuzd eti känsla
som fjelfutant drifwer oß till uppriktighet
blott wi gifwa akt derpii. Wiljeir J hö-
ra hur det gick med Adolf? Hans fader
hade en gäng i trädgården planterat slere
ungir träd. Dä förledde grannens elake
Karl honom att afstära några af dem till
metspön och käpplik. Meu obemärkt hade
fadreti sett denna roäldoroerkair och berät-
tade om aftonen ät Adolf och fina öfrisra
barn, han han roar ledseii öfrver siim wackra
träd, utan att dock nämna att Adolf roar
den, som hade förstört dem. Tetttr gjorde
Adolf så orolig och bekymrad, att han ef-
ter en qwalfttll natt sprang till Kiirl och
sade djupt upprörd: «Jag har ingen ro
till mitt sinne; mitt far stall ej mera äl-
ska inigz han stall straffa mig med förakt,
såsom jag förtjenar.« Men den redirti för-
härdade gossen froarade raskt: «Dn är en
narr, ljuts blott dristigt för din far, men
akta dig att du ej förråder dig.«« Dä A-
dolf äter kom heta och säg sitt faders wän-
liga uppsyni« då gjorde det ännu mera oudt
i hatts hjerta och hart wägade ej upplyfta
fina ogon emot honor-. Och dä fodren
utdelade några rara frukter och alla hans
syskon gladt utsträckte sina händer, hjertligt
tackande fm fader, och ordningen korn till
)ononi, brast han i tårar och sade snyf-
tande: «Fader, jag är icke wärd att wara
din son, ty jag har djupt bedröfwat dig;
jag kan icke längre fördragit att synas dig
annorlunda ätt jag är och sjelf i tnitthjeri
ta nn erkänner mig wara. Wisit mig ej
någon ytniest —jag är den icke wärd —
utan straffet rnig, min far, straffa mig så
som jag förtjenar; ty —det narr jag som
förstörde dina träd.« Sä talar det ännu
osörderfroade nieunistohjertatl — Deti för-
sonade fadren omfamnade fni son oeh sade:
«Gud gifwe, att det wore första och si-
fta gängen, som du hade något att för-
dölja för ditt far!«
S) War uppriktig, att icke någon
annan blir misstänkt och lider sta-
da. Detta asar Albert, om lin-liten tvi
nnß talade, dä han slog sonder deti wackta
toppen. Hans moder hade ej wetat, att
han roarit i namnet; men wäl wiszte hoa
att tjensteflickan warit der och städat rinn-
met. Utan Alberts frimodiga belänuelse
hade man beskyllt henne derför; hon hade
kanske af sin lilla, med härdt arbete for-
tjenade, lim måst betala koppen; nian ha-
de kanske jagat bort henne, såsom en oakt-
fatn och otillförlitlig person; och hwetn
hade sedatt weltrt tagit henne i tjenst! Hn-
rn mycket ondt hade icke Albert åstadkom-
mit, otn han ljuglt"! "
4)War uppriktig och sannfärdig;
den sannfärdige svinner förtroende
as alla och mißtänkes ej osorstylda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
