Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Detta erfor AttattsL Hans föräldrar ha-
de lärt honom att alltid ivara satiit och
öppen, Hade han kisat-ii gång försummat sitt
lexa, eller kom han för sentistolaii, sade hatt
öppet: «jag ivar lat, jag har försofwit mig,
eller jag lekte för liinge och glömde niin
lexa.« Aldrig wtir det annorlunda, der-
före trodde iifivett läraren honom alltid och
detta hjelpte honom afroett ett ang nr ett
förlägenhet Eii annan gosse hade hemli-
gett och, såsom han trodde, obemärkt bort-
snattat några ivarkra Plattchet«, som funnes
i skolan. Clai soiii han war instack hat-i
deiit i Angmle skrifbor, ps det dettne skulle
synas såsom ttpphofstnannen och förlora sitt
lärares kärlek och förtroende. Dsi liii-aren
med anledning haraf anställde undersökning,
satin hatt planchcrita i Augusts sir-isbek.
Men Angnsi. tnediveten otn sin oskuld, sa-
de fritt oelt oförskräckts.isiinttvattliztt: «Jag
har icke tagit Plancherna och iver ej huru
de kommit i iniii ski«ifliok.«« «Jag tror
dig,«· sade liii-aren, «tt) ditlalaralltid satttit
och öppet-« Det dröjde några dagar och
dett werkliaa tjttftoett upptäckte-e.
ö) War uppriktig, ty deit tipp-
riktige erhåller lätt förlåtelse för
sitta fel. Tettit erforo Wilhelm och Han-
narras för mamma för att icke göra hett-·
tne bedröfwad och förtörnad. Mett Hanna
swarade: «Kiire broder, skall icke tvår go-
da mamma lilifwa äimn mera lsedröfivad
oiti hon slutligen erfar, att tvi förtigit tvärt
fel? Slola tvi, med denna dolda förseelse
iii-åra hjertan, gladt knnna se vii tvär
moder? Och då mamma omfamnar ost
och kallar osz sina snälla älskade barn, ack
Wilhelinl måste tvi icke då rodna af skata
och blygsel för osz sjelfma?««
Wilhelm bewettes, han fattade sin sti-
sters hand och båda ginge till inodren och
sade: «Ktira modet-, straffet es; ini, ty wi
ha wartt vindiga, ehttrn det roar endast af
glömska för ditt bttd.«« De berättade- nu
allt öppet och sannfärdigt. ·Men deras
moder iiiar rörd öfiver barnens uppriktiga
ånger och gas dem sin förlätelt"e.
. Och liksom Wilhelms och Hannas nio-
der, förlåter rifivett Gttd alla stora och små
liarn, der ångern eir satin och bekännelsen
uppriktig.
k—.—-—–
"Påftvens skägg."
Så lyder historien om «pcifivens slagg-»
na, hivilka hade satt los att leka i triid-«—— Treittte wandringsntan ginao ett gång
gården; de skulle endast komma ihåg att
de icke finge röra niiaotilina.
tmänne nedfallna päron sä retade hatts
aptit, att han sjelf lit det ena och gas det
andra lit Hanna. Satnwetet tlog först
Hanna och hon erinrade Wilhelm om för-
budet. Denne menade då, att matt skulle
tillsattimans till niirinasie stad· Under wa-
gen nnderhöllo de hivarattdra med samtal
Wilhelm hade först glömt det, eiitedanzoch berättelser, för att förkorta tldett. EU
af wannertta sade: «Jag har, ltirrt wan-
ner, på mimt wandringar i wei·ldett, en
gåiizi warit l Roin. Ter skirt jag påfweii.
Eit ståtlig karl tvar det och hans lirtnta
skägg föll i wägor ned Michails litöst.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
