Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
os sättes holten i aria instic,
TF tebetstimtnsn slät-.
sen nit- jog läst min läxa sallltp
och livat-jo balt i rack
PA hyllan nätt i oket-ting ställt,
sig ät- sä kri oclt sisel.
os spring-et- tan-stekt jag ige-
Till mins saltat-s ct·ö·jei.
Oeli kojan vinkat vänligt äs-
Till mig keso bet-gels litijti.
slets oer- Gttei ger- ät mig ca tias
Bo bättre lojs sa —
sos- aa, så lxvi-lig, mätte jag
Dä träets in i elegi
—e.
Den farliga knappen.
(Efter tystu.)
I.
«J ditt attteckttingöbol, kära Arthur-, finnas
visserligen icke lustiga kors; men det förefaller
enig nnderli,1t, att dtt dock alltid sist ester Kott-
rad, din lille granne dee ntidteutot, som hyrt
sig in hos den fattiga enkan. Jngen lärare
hemma hjelper honom med hatts leror, ja hatt
har till och med icke något enskilde rnnt, der
han ostörd kunde bereda fig. DF du, säsottt
sug hört, har lika stor sörntå,1a, måste jag au-
taga att ullgot saknas dig, sent den der lilla
grannen äger, -—flit. Se, der sitter hatt redan
wid sina böcker; långt in på natten ser jag
Jde honom pä hitftondet, nickade toänligt tho-
norn och gick till sitta egtta göromål.
Detta faderliga tilltal svettade på Arthur-
sotn hittills warit fullkomligt belåten med fin
andra plats. Hatt insåg nu icke hrvarsöre icke
han, lita fä tväl som Konrad, kunde toara de-
forsla.
Hans scolsstolthet uppreste sig etnot Kon-
rado öswerlägsetthet, och en annan, en dålig
stolthet östoer fadrenö anseende och rikedom-
ägnade honom till täflan.
Hati tog si,t alltoarsantt för att toilja oes
att genast i morgon begyntta dermed.
Följattde dag fatt hatt med loßnande dr-
och spejattde själ på stolbänten bredwid Kon-
rad. Men så mycket ästoen hans stolthet toas
ttppblsfi, — hatt lom dock hent med den söte
odmjnlande isfwerthgelfen, att Konrad toas
honom toida bftoerlägsett.
Säsont det osta händer, fä gick det kistors
här. Loftocirda egenskaper likna den modiga
häftett, htoilcett otyglad aftoiler frän rättan-sä-
gen. Fadrett hade menat det wäl; hatt toillt
blåsa på gnistatt af arbetölttft hos fin son och
tvätta hos honom en känsla af täflart. Mett
i hatts hjertas hand flammade nn afnndsliigot
och lusten till täfl.ttt hade östvergätt till tir-
lysittad. — Förhatliga ordl —
J fin unga tvätt sZg hatt ttn en fiende, ty
afunden utbreder en dimma för ögat.
Förut hade han beundrat Konrad, då hat
såg honom sitta sold fönstret med fina böcker-
;Ntt toar det annorlunda. Konrad mar flitig,
hans ljus brintta kch tidigt på morgonen iirlrnen det mar endast af elakhet. Hatt toille eo-
hans fönster tippe. Han liknar den nuga sås dasl skada honom hos fadrett.
seln, sotn tidigt hoppar ur boet för att hemta
guld as morgonrodnaden. Gerna unnar jag
hatts moder hennes glädje, men lila gerna-
toille jag ha en lita fs flitig gosse. Will du
ej försöka en täflatt tned honom? Det stall ej
stinga dig ånger, min godset-·
Men att Konrad arbetade for att glädja si-
tnoder, as begär att lära och af pligtcänslS
derpii tänkte den förblindade gosjeit icke.
Arthur fördubblade ntt sist flit. Mett Ivars
sig, att hatt glöutde bedja Gad ont wälsignel-
se till sitt arbete, eller att hatts oroliga finne
Nustergaf fadren boken ät Arthur, slappa- hindrode honom att moget öftoertänla det läs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
