Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ia, eller att han saknade ihärdighet och nog-
Konrad hade ntt äfwen en olycklig teatra,
granhet, — alltnog, — Arthur kom ickts tillfom han omedtoetet öftoetlemttade sig ät, ente-
det efterlängtade tttälet. Nej, — toid tveekans
slut funnos i hans bot flere kors, ätt förut-
och ftoalget entellatt honom och Kottrad hade
tvidgat sig. Ett attnatt gosse satt ttu etnellatt
dem bäd.t.
sDet gär tvißt icke rätt till,– tänkte Arthur.
sDet ligger trä-sot derunder. Antingen stär
hatt i synnerlig gunst hos lärarm, som före-
drager honom-s — ack, dtt gamla, syndiga
barnatankcl — Oseller är det rent af trolleri.
Mett tted tnäste han frätt sitt plats, det är af-
gjordt. Mia pappa har sagt: ont man all-
warligt toill något, fä lyckas utan. Nätoäl,
lät enig tnt se htoad sottt är att göra, ty jag
tvi tt.«
Mett här kämpade ttoätttte wiljekrafter:
Konrad toille tister oeh det pä bättre grund.
Dan sätt Arthurs bemödanden, och detta upp-
muntrade honont endast i stället för att görtt
bonont tuodlös.
DF noenne eldiga sälar springa ikapp, toill
ingen af detn dliftoa efter-
Kottrad höll nu blott mera affin tvän och
hade icke ens en aflägsett aning om dennes fi-
tndtliga sinnesstämning Hatt tttärkte alldeles
icke, att Arthurs blick toar ntera fästad pä ho-
aotn, än trä lärarett.
Plötsligt lyste i Arthurs blick en liten, dia-
solift eld. Liksottt fjäll föllo ifrätt hans ögottz
han trodde sig hastoa upptäckt trolleriet.
Nästatt htoarje menniska har nägon besyn-
nerlizs tnaua. Åstoeu hos bartt sinna tvi re-
dan sädana mattor-. Den ena stöder under si-
tta studier tveustra armbågen emot bordet och
far med hattdett i det främre huftoudhäretz den
andra tuggar på ett fjädetpenna, eller hostar
till toid de första orden, drager efter anda-t;
—- kort otn godt, — ont ocksä allt detta icke
le wackert, så har dock utsugen ett jdylik
Isac·
datt ittgett gjorde hottom uppmärksam derpä.
FKnappt hade han beghttt nppläsaudet af sin
lexa, fä for han med handen öfwer rocken och
hatts fingrar fattade tag i den andra knappe-
under kragen. Den goda enkan, hos htvilkes
hatt bodde, kuttde ej ttog förundra sig öfwe-
att denna knapp ständigt roar lös. Meu hon
sydde dock pä morgonen fast knappen, hutar
gäng hott äter fann dett hänga lös, ochfsä blef
rockett i godt ständ och de stuä singrarna futt-
tttt alltid sin manliga stödjepunkt-
Denna toana hade Arthur plötsligen e-
dag bemärkt, och, engättg obsertverad, föll den
honom ständigt i ögonen.
«Aha! der hastoa tvi dett« tänkte han, Oder
ha tvi det! Haris hela konst sitter i knappens
deri bestär trollerietl-« —-
Frän denna stund tänkte Arthur endast ps
knappen.
Han tttade hela natten spä en krigsliftz ty
pä toanlig toäg kunde han’ieke kotuttta sig till
knappen.
Det tvar efter en morgonlektion, dä Arthur
klockade den ingenting tuißtänkande toännen i
snt kammare, under företoändniug att wisa Itt-
ttont ett splitterny soldatkofthttt, sont hans fa-
der hade låtit göra åt honom. De tooro j-
änntt barn, dessa gossar. Konrad beundrads
den med röda uppslag försedda rocken, hwilken
passttde hatts toätt fä wäl, och begagnade med
glädje tillätelsett att försöka den. Hari aftog
sitt gamla rock. Artbttr tost den idet hatt sa-
de: «Jag skall försöka huru den passar wigt-
Bytet tvar ntt gjordt och Konrad spatserade
med barnslig fröjd af oeh att framför spegel-.
Atthttr skrattade öftoer sin förklädnad, th rocken
roar gammalmodig och snäf seh kott. Sköt-
tande sade han:
sWiinta litez jag stall gö och toifa ttttg fs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
