- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1859 /
91

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

91

sitt anklagande samtoete och satte sig trotsigt pä
första platsen.

Dtt lästes aritmetik och Arthur kallades till
taftart. Han steg modigt fram, redogjorde söt-
räknesättet och toilte just börja med uträkuaudet
af det sbtclagda exemplet, dä olyckan toiile att
kritbittn föll ur hans hand. Förgäfwes sökte
mau kritan, dett hade fötstounuit. Det gällde
tm att i hast sä ett annan, och Arthur kom i
häg, att hatt hade ett kritbit i sickattz hangrii
per dit för att taget stam deu, —- utett i stäl-
let sör kritatt håller han ·mellatt sina fingrat
den olycklig.t knappen. Nu förekom det ho-
nom säjottt läge hans getuiug under gårdagen
öppett fiir läraretts, Konrads och alla kantra-
teruas bgott. Ett mycket större söttoirriug, titt
den hatt bragt östoer Konrad, kom nu östrer
honom sjelf: ångest, blygsel, samwetöagg, allt
detta hopade sig på honom ob förstummade
honom. Fisr Arthttr tottr ej mera att tänka
os nägou lösning af exemplet; han fick sitta
eter och hatt att säsottt på glödande kol, ty
han kände titt toerleligeu iuotu sig: «detta ät
ett stulett platsa- Mett Konrad inlöste i dag
sitt förlorade ära på ett lysattde sätt. Htvilan
under natten hade toederatoiekt honom och hatts
morgonbön hade lttguat hans upprörda sinne.

Leitionen Ivar slutad oeh gossartte ilade sö-
sotn manligt hem.

Endast Arthur gick i datt ensam; men ej
länge, ty dett godhjertade Koi-rad stillade sig
till honom. Hatt tviszte jtt as egen erfarenhet
huru smärtsamt ett nederlag tir. Med tvän-
lighet sökte hatt trösta honom i det hart erin-
rade honom, att hatt i går tvar lika olycklig
och att nägon omflyttning i dag icke ägt rutn.
Mtn ett sjukt samwete sinnet i dylika ord en-
dast ett förebråelse. Arthur toille bruset upp i
toredez men dä hatt städade i toiiurtetto trosa-
sta, redliga ögon, tussg han nog, hurts litet
denne anade det forefallna. De skildes stut
It. —-

Vch äter bles det afton och äter stod ett bild
»sitr Arthan öga. J dag toar det doek ieke
tvi-tunens i sorg nedsänkta hufwud, utan dett
.godhjertade, dett tröstande och uppmuntrande
Konrad. Deuna bild ttppliftoade tväl hos ho-
nont känslan af stuld, men hans sinnesstäm-
ning toar icke sä bitter och nedtryckt sottt i gär,
— hatt hade jtt redan pliktat för sitt sel.

Dä han söljattde morgon tvainade, toar det
klart i hans själ, att hatt sjelf mtiste göra bot
och bättring; det as Gttd honom pålagda straff
tvar ej tillräckltgr. Toek iii-apades ett bitter
kamp i hans hjerta; bättring är sällan en b-
gonblickets sal, ty stolthet och högmod ärv
tneunijkanö arsfiender oth det behöftoeo både
mod och trast att besegra dem. Och stoltheten
sade: Guam-före stall du börja, Arthur? Otoadt
Will du tillstä allt, satte dtt gjort? Diu lära-
re, ditt fader skall då förakta dig och dina kam-
rater begabba dig. Mait stall anse dig sämre,
ätt dtt i sjelstoa toerket är; man stall ej mera
hälla af dig, matt stall tro dig ont allt
onde-« —-

Sii htoistade stolthetett och den hade nära pö
tonnnit segren. Osäker ont htoad han slnlle
göra gick hatt till bönhällniugen i skolatt. Hatt
knäppte sitta händer och bad med stilla andakt-
«Gode Gud, hjelp mig, stä mig bi! Jag är
så sorgsett, jag toet ej något räd. O hjelp
mig, att allt blir godt igen.« —

Och han upprepade dessa ord, till deß en
glad känsla kotot i hatts själ; ty Gttd är nära
ett barn som ångrar sitta sel, emedan Hari iii
en sann fader. —

Bönen toar slutad och gossar-te skyndade itt
iläorummet. Längsatut slutade Arthur tåget
och snart sållade sig Kottrad till honom. DC
alla goosarue redan tooro förstounna bakom
dörrett, htsll Arthur sin toiitt tillbaka och sade,
i det hans hjerta nästan hörbart klappade:

«Stadna, Konrad, stadnai Jag måste säga
sdig allgot. O, förlät migl jag har gjort dig

l

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1859/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free