Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Klockare.
Saga.
En afton, just som solen gick ned och skyar-
ne skimrade som gttld mellan skorstenarne, hör-
de än den ene, ätt den attdre i staden ett un-
derligt ljud, liksotn klangen af en kyrkklocka,
oren det toar knappt ett ögonblick den hördes-
ty der toar ett sådant skrammel af toagttar och
kärror, sant rttllade utse gatorna. «Nu rin-
ger aftonkloekathes sade man, «nn går solen
nedis«
De sont tooro utanför siadett, det husen lä-
go längre ifrån htoarandra tned små trädgår-
dar emellan, skådade aftonhimmelen ättutt präk-
tigare, och hörde lättat klarare klangen af klor-
kan; det toar sont kom ljudet från en kyrka
djupt inne i den tysta, doftande skogen. Och
folket blickade dit oey kände sig högtidligt silim-
da.
Twen gick framåt. Dett ene sade: ethinne
det finns en kyrka derute iskogett2 Denkloekan
har en skidan underlig toaeker klang; skulle tvi
inte degiftoa oß ditut och fe litet närmare på
den li« Det toar de rika som sade sli, oeh de
fattiga siugo gå, tttett toiigen blef dem så för-
underligt läng, och då de kommit till en hop
pilträtt toid dett yttre kanten af skogen, få satte
de sig der och tittade uppåt pli trädena grenar
och tyekte att de mådde skönt i det gröna. Ett
konditor i staden kom ork ditut och slog upp
sitt tält och så kom der ättdii ett konditor, men
den satte en kloeka östoer sitt tält, och ett klocka,
ljud toar som «en moders stämma, när hos
tilltalar ett älskadt barn;« ingen melodi interl-
dett roar herrligare än klockatto klang.
Landets kessare blei också uppmärksam derpä,
och lostoade att den sont säkert kunde npptiieka
htoarifrätt klockans lind kont, skulle fs titel as
«Werldenö klockare,«s till oeh med ont lsttdetieke
korn frätt någon klorka-
Nn gingo många ttt i skogen, nten knappt
någon bjöd till att förklara ors.tkett. En pä-
stod sig liktoal bestIimdt tveta att klocklsttdet kotte
frätt en mycket stor uggla t ett ihåligt träds
det toar en tolodoutsuggta, som oupphörligt
slog sitt hoftottd emot trädet, men ont klangen
kom frätt deß husnsud eller frätt det ihåliga
trädet, det kunde han äntttt icke bestiitndt sliga.
th ss bles hatt utnämnd till «Werldens klon
kare,«« oey skref för htoart år enashandling ont
ugglan; men inte toisite någon mera för det.
Nn toar det konsirutattonödag; presten hade
talat hjertltgt och innerligt. Natttoardslsarnen
hade toarit så rörda, det toar en toigtlg dag
för dent: de öftoergittzto ntt med ens ståndar-
naiilderu till den ntera mognade; barnassiilen
skulle liksom fly öftoer till ett förstlindigaretvai
relse. Det roar det herrligaste solsken, natt-
toardobarttett tsgade nt ttr staden, och startsko-
gen klingade sii underbart mot dem den klara
klangen af den obekanta klot-kam Alta finge
straxt en synnerlig begärelse att undersöka det-
ta, förutom trenne; den ene skttse hetn för att
proftoa en ny baldrägtz den andre roar ett
fattig dreuggoose, som hade läntsiunatttoardes
som roar tsarad för att stå emot regnet. När drägt af märdens sort oey nn skulle på instämd
folket sedan kotn hem igen, sade de att det roar-tid äterlemna deu; den tredse sade, att hatt al-
sä romantiskt derute, oeh det toill inte säga li- drift giek någonstädes tttatt att hans föräldrar
tet, det. Tre personer försäkrade, att de trängt woro med, att han städse tvarit ett lydigt barn
entdtigenotn skogen iit hutar sitt häll, oeh de«och att hatt oekss framgent tiinkte ltlistoa det,
hade oupphörligen hört klangen af den säll- still oeh med sedan hatt begått sitt första natt-
sanetna klockan, men det hade tyckts dem sotn imardsgäng; oeh det toar ieke nägot att göra
ont det ieke hade hörts från staden. Den ene snart afl — Men det gsorde de andra.
fets en hel toisa deront och sade, att kloekanö Tre af dem gingo sötedeo icke meds men de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
