Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ils
sen skuggrika löss-ilen, och med innerlig kärlek
och ett egen känsla sin-ilade hatts blick pli hans
Hiertas gttnstlittg. Det är, sade ban titl sig
sjelf, lilfom en gudomlig, profetisk rbft talte
till mig gettom rosettbttslen, font i sitta Inop-
ttae och blommor toisar mig förebilden af en
tillkommande faderåglcidje. —- Eller hivad iir
det, font gör goofett for mig få skött och dyr-
bar toid den blomstrande rojenbnstett?
Sii talte«fadren. Gosfett tröttnade ej att
beskåda, och förundra fig. Det stöttas beten-
dratt toäcker sinne för det sanna. — Hatt tollle
utforska på btrad sätt knoppen ttttoecklar sig
till blonttna. isatt slog fitta fins artttat ont
busat-andra, och såg med en orörlig blick pii
knoppen. Fadren log. — Sä le högre tolisett,
när de fe ett af jordens wiftt rigta sitt bett-äp-
nade öga pli en stjerna eller på den inrebyggs
staden af en lystnast.
Gobsett fantt snart, att aTt hans bentiidattde
toar fåfängt. Han afbtöt ttn en knopp, öpp-
nade den och betraktade det inre ttted ntyckett
nppmsrtfatnbet. Men ntt gick fadern till ho-
sotn.
—- Htvad undersöker dtt fii alltoarfantt, mitt
barns frågade ban.
—- O min far, sade gossem sjag tville sil
gertta tveta huru knoppett blir sig åt fiir att
bli en törnros; derföre bar jag brtttit af och
bppttat honotn. Men jag ser bara smil obe-
tydliga blad fyllda med weck- och flrynkor.
Vara jag ittte ntt har skadat dem.
— Det gbr ingenting, ntitt barn, fioarade
fadren; naturen bar dragit fisrforg för öfwer-
slöd. Hott tiinkte ej blott pei tvära bebos, tk-
tatt äftoett på trär toettgieighet och tvära nöjen.
Clttninftone har du liirt att det ej iir fii liite
att intränga i hennes hemligheter.
— Men jag bar ej bliftoit det minsta Ilo-
kare, sade e,obsett.
—- Otn än få är, ftoseade fadren, fä hade
du liitvlil den upprittista föresatsen att Inder-
toifa dig. Ett god föresats iir redan i fig fjelf
något godt. Utgängen deraf beror ej alltid pä-
·ntennistan. Ot; otn ätt dentta stoarar mot
trätt bemödattde, sii är den goda wiljan linds
ik- höstq.
Efter någon tystnad sade goofett nted blog-
sant tvettgirighen Så säg mig dä, tnin far,
httrtt knoppen bildar sig till blomma.
— Mitt barn, swarade fadren, jag kan blott
i få ord säga dig hwad font fler; knoppen till-
tager i flottet, skönhet och behag till deß ban
är fulländad. Allt det öfriga tvet jag lika fä
litet font dn. — Naturen ger os det fullända-
de sköna, tnett bon döljer den band, htoarnted
bott frambringar det. ·
Nn tog gossen ånyo den afbrutna knoppen
och sade till fadren: Otn knoppen förntiir att
fjelf bilda sig fä slint, skönare titt allt btvad
tsennillorna göra, hwarföre kan den då ej sen
giing flydda sig entot ett barns stoaga fingers
Htvarsöre förmår den pli ett gcittg sa mycket
och så litet?
– Sinkle den tolil haftoa bildat jig sjelf,
Wilhelm? frågade fadren, och jbg pä gossen
med mänligt allwar.
—- Sälert, stoarade gosen —- eller tror pap-
pa, att blomstren litsont jag ha mor och far«
font ttppföda och wårda dent?
— De ha samma Far font toi, ntitt barnt
ftoarade fadren, men tvi fe honom ej, tvi fitt-
tta blott hans malt och hans kärlek i oß sjelf-
tva och rnndt omkring oß. .
SI talte han, och hos gobfett toalttade e-
ny känsla. To fadren hade nedlagt en klenod
i hans hjerta. ·
Friin denna dag betraktade ban rojenbttstes
och fältets blommor som broderliga wäsen, och
tilltog i slder, tvishet och behag.
Httttt lätt fattar ej den oskuldsfulla enfalde-
dett bilgfla af alla fanningarl
Kaunas-cher.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
