Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UD
«Ru kunna tvi ju följas åtl« sade ko- wåxte der gräs och slingerroåxter iöppniai
aungofonein
Men den fattiga gossen med
trådstorna roar helt försagd, han fingrade
gen. Der sågos också stora skogsdungar
med ingiia insjöar, i hwilta hwita swanor
på sina korta tröjårmar och sade sig fink- fimmade och siogo med wingarnr. IKonuns
ta att han icke kunde gå få fort, och deß- gasoiieti stadnade ofta och lhßnade: ofta
utom trodde han att klockan borde sökas
till höger, ty åt höger låg jn allt stort och
herrligt.
«Så få rvi mäl stiljiis åt då!·- sade
konungasonen och nickade åt den fattiga
gossen, soin gick in i den mörkaste, tätaste
delen af stogen, der törnen och tistlar ref-
too hans dåliga kläder i ån flere bitar.
Konungasonen sick tvål också några rispor,
men solen sken dock på hans wåg. Honom
roilja wi nu följa, ty en rast gosse roar
han.
«Jag måste ha rått på ilockati,«- sade
han, «om jag ock stall gå till werldens
linda!«
De fula mattattorna snlto uppe itrådeii
och grinade åt honom så illa de kunde.
«Skola tvi slå ihjiil honom,« sade de,
«efter han är en konungason!«
Men han trängde helt oförtrutet allt
djupare och djupare in i skogen, i hwilketi
prunkade de förunderligaste blommor och
wåxter: der stodo hwita pingstliljor med
blodröda ståndare, himmelsblå tulpaner, hwil-
ka gnistrade i luften, appeltråii och äpplen,
undrandwårdt lika stora såpbubblor; trint
bara hivad de trådeii måste wara granna
i solskenet. Rundtomkring frodiga ringar,
på hwilla hjortar och hindar måltade i
gräset, mäxte de prydligaste ekar och bokar:
och hade barken på något tråd remnat, straxt
l
t
l
l
strodde han att det war från någon af deo-
sa djupa sjöar, som klockan ljöd upp till
honom. Snart satin han dock att det knap-
pajt kunde wara derifrån, utan ändå dju-
pare in ifråir skogen.
Nii gick solen ned. Luften flimrade som
af eld. Det blef så stilla lugnt i skogen,
och gossen jjötik på fitta knän, sjöng en
aftonpsalin och sade: «Aldrig sinnet jag
hivad jag söker! Ru går folen ned, nu
kommer natten, den mörka natten; ännu
skönjer jag dock den runda, röda solen,in«
nan den fors-vinner; jag will stiga upp på
tlipporiia der: de ciro högre än de högsta
trådi«
Och han fattade i grenar och rötter,
klättrade på wåta stenar och han hann upp,
innan solen war riktigt nere. O, hwilten
prakt! Hafwet, det stora herrliga hafweb
wiiltade fina skummande böljor långs kusten,
och stråckte«sig bortåt få långt han såg,
och solen stod som ett stort skinande altar
dernte, der haf och himmel möttes, allt-
smålte tillsammans i en stor, helig kyrka.
med träd och skyar till pelare, med gråe
och blommor till matta och himlen fjelf till
tat. Deruppe fölswniino med solen de rö-
da flammorna, men millioner stjernor tån-
det, millioner diamantlampor lyste, och to-
nungafonen utbredde stna armar emot him-
lahvalfvet, mot hafwet och skogen, och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
