Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Då tnan satte sig till qtoälleitoardett, förbles
Angelth stol tom, ingen kallade tes henne, in-
gen frsgade efter henne. Anna kunde ej äta
ett hit, tttett hon tvagade icke hedjtt för den o.-
skyldiga, emedan hon i dettna hött hade måst
förena ett bekännelse ont sitt skuld.
Ändtligen tog tuodren Angelhss tallrik, lade
pä dett bröd och ost och ropade på tjenstepigan
samt bad henne bära tttatett i kammaren ät
Angeltj.
Anna beghttte gråta, henne-s fatutvete lent-
ttade henne ej tnera niigon ro, det anklagade
henne, det trättgde hetttte till ett bekännelse.
ssDet är skada,« begynte fadrett, «att en af
flickorna äter måste bltftda hemntaz jazz tänkte
med glädje på denna resa, dit jag i dag erhöll
mitt broders bref, och nu har ttsisttttt all lust
dertill förgäta-«
Anna tystnade hårtill. Hott glömde ordet,
fottt stvitftvade pii hennes läpp-it-, hett glömde
sitt fattade beslut, hon glömde allt trid tattkett
på nöjet af denna rest .
sSkola tvi satsa till Onkel, kära pappa?«
frågade hon, i det hon ask-orkade de tätat-, som
iittntt stodo i hennes ögon.
«Ja, mitt harn,« sade fadren, «ont’tl firar
i morgon sin födelseda,1. Han fktscf ett inbjud-
ning till tttig att besökte honom, och jakt emot-
tog denna tned glädje-, ty jag tvet att det stall
bereda dig mycket ttöje att äter fä se hatts
tvaekra trädgård, hivat-s anblick för tre år fe-
dan hattrhekte dig stot. Gertta hade jag äftveu
tagit Angeles med, tttett hon måste lida sitt straff-
Dett stackare-, lilla fsgeltt, som fast ttted egett
hand fångat, tnatat och tosrdat, smärtar tttig
för mycket. Dtt har i dag lidit ditt straff, Au-
gely måste det t mot-gott.
Modren försökte ett förbön. Mett fadrett
hlef fast toid det hatt sagt. Htoad font ett gänzt
beslutits mäste ske. Annas toankelmodiga hjer-
ta kämpade en stoår kamp. Å etta sidatt stig
hon Attgely, huru hett för hennes skull led o-
skyldi,tt, huru ädelmodigt hon tagit på sig ett
iannans fkttld och kanske just nu under tårar
lettsatn förtärde sitt aftonöröd3 på dett andra
sidan stod för hennes inbillning ilockandepratt
den herrliga, toaekra trädgården, htvtlkett då
hott första gången stig den tycktes henne såsom
vett underbar fäetverld. Qrangerierna nted de
fremmande, underbara blommorna, de rara
frukterna, oranger, ananas oelj meloner, hwil-
ka hennes onkel då hade stänkt henne-; -— af
allt skulle hott åter fii njnta, men för htoilket
prisl —
«Har dtt slutat ditta ferieardeteu?– frågade
Plötfliztt fadren, «Dn toet att skolatt åter öpp-
nas iöstvertnorgon. Det nödtvändiga måste
alltid gå fratttför det angeneinta.«
Blytttttgt föllo desstt ord tes Annas hjerta.
Hon hade ttppstjtttit det stosrafte arbetet till
sista dagett, emedan hott tänkte tillsammans
med Augelv fullborda det. Det tottr ett skrift-
lig, sjelstoald uppsats. Anna hade ttttjcket ritlnat
på Angeltts hjelp toid detta arbete, det tdad
iintnt icke ett gåttg påbörjadt. Estelle hon tttt
tillstå, huru sakertttt stodo, oeh sålunda assitga
fiks det toätttade nöjet?
Anna älskade tör mycket nöjen och förströel-
ser, arbete t hteiltett gestalt sottt helst toar hett-
ne förhatligt. Hott tänkte ps, ont hett tere t
dag på aftonen eller tidig i isstoerntor».tott kmt-
de skrifts-sa sitt uppsatss, ttj för intet pris toille
hon försaka den herrligtt lttstssäitdett.
–Nå«, httr är det?-« all-röt fadrett hennes
tankar-
«Jag iir siirdiz1, peppat-« sittande den lilla
lögnerfkatt med halfhög röst.
ssMed allt?– frsgade tnodren.
«Ja ttted allt; fiir jag fara tued?» ropade
Amtet.
ssDet far du,·« stoarade adrett. ssMett gel
tttt genast till sängs, sof riktigt ut och håll dig
färdig till refettt i morgon bitttda, dii tvagnen
kommen-«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
