- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1859 /
133

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

133

Ack htoad dessa ord ljisdo
bett-lytt i Annas själ. Hott blef helt toarttt
om hjertat toid tanten härpå. slansle skulle
matt åla i ett slött tvaga med fönster och mju-
ka saututetödhttorl Holt såzt sig redan i tatt-
Iarna rulla på den jemtta lattdötoägett, hott såg
redan de stötta lattdslap, förbi htoilia toagttett
flott, och den präktiga trädgården och dett goda
onkeln, födelsedagöttsakteritt,tartte, — det htoittti
lade ordentligt i hennes hustottd as alla desstt
herrlizta ting. Hoa tog «godnatt« as sar och
nior och gick i sitt sejkanttttare. Satta borttra-
de hott dörrett, tu hott blygdes oelj nästatt fent-
tadc att tala med Attgeltj. Hott blef derföre
rätt glad, då hott såg, att detttta redatt sos
tungt i sitt lilla bädd.

Förgästotö försökte Anna att somna, sör att
i god tid toakna. Lögttenö last och deß stän-
diga åtföljt begynte på det sörstriieklizjaste oroa
henne. Htoad skulle tnatt säga i skolan, out
bott icke skris-rit dett sot-elagda uppsatsen? Hnrtt
slttlle icke hennes fader tvredgets,ottt hatt sedatt
ersore, att hett ljugit sör hottotn, ljugit dub-
belt? Tet klestoe hetttte toiset ej annat öfrigt
titt att bli hemma och låta föräldrarna ensam-
ma sara. Men det tvllle hon ick.", ack ttejl söt-
intet t· toettdett. Hellre toille hott stiga upp och
arbeta hela natten. Men nattlampan brann
så dyster och bott hade ej något annat ljttsz
kanske skulle ästoett hennes moder ätttttt ett gåttpt
komma in, förrätt hett gick att lägga si,j, sä-
sottt sörttt händt. Så oroade sig Anna och
tänkte och tänkte, tttatt att finna någon ttttoäg,
till deß hennes httstottd begynte toärka och tå-
rarue brbto stam.

Ottrtt stilla och sött slumrade icke det-emot

sResth tvagtt l«

Angely. Det gatttla ordspråket besannades på
henne- ssEtt godt sattttoete är en mjuk hus-

tvttdknddr.ss

«thk, jag har ett sådan ångest och kantt ej
festival-« suckade Anna.

«.Lttvad oroar dig då så tnttcket?«« frågade
dett förra ätet-.

ssÄr du icke ledsett på mig, goda, goda Att-
gelh ?– sade Anna med inställsam röst, idet
hon reste sig upp i sitt bädd och torkade bott
tårarne.

«Nej, jag är ej ledsett, sos dtt bara t« ro och
toar ej mera ängslig för min sittll, « stoarade
Angeln.

«Aet’, kära Angeln, dtt ät- så god, så god,
mycket bättre ätt jag; gif tttig tttt ett tåd,«
lttoisiade dett lilla suticketsiau, Manoa och mam-
ttta sata i morgon till R, till onkel, sottt sirar
sitt södeljeda,t; de toilja taga mig med, ottt jag
har alla mina jeriearbeten färdiga. Ack, jag
toille så gerna, så get-tia sara med, tnen jag
har ättttn den stoära uppsatsen oskristoett och
detjöt·e tnäste jag toäl stadtta hemma och ös-
toerge hoppet att så se den tvackrtt trädgårdettls

«Skttlle dtt ensam sara tued?« frågade An-
gelh.

«Ja,« stammade Anna sörläzzett, «pappa
säger, att du måste bli hemma. Dick, snälla-
goda Angeln, toar dock ej ledsen på tttigl«

Attgely toar ett stttttd th·«t.

«Om jag ändå måste stadna hetnuta,« sade
hon ändtligen, «sä har ja,j tillräckligt tid att
fullgöra både tttitt och ditt arbete. Dtt behöf-
toet· då endast assitijtoa det, och det katt da
görtt i öjtoermorgon, ont du bara stiget- upp
ett timme tidigare ätt toattligt.·«

««:’lck, Ängelh, sä snäll du är, kära, bjm

keausgoda Angelo! Aldrig toilt jag tttera göra
dig ondt, aldrig, aldrig! — Jag hm tå kaka

i tttorgett med och se den sköna trädgårdettl
O htoad jag är glad, htoad jag är lyckligl««
Så jublade Anna, l det hott i stormande

ssadtoarsbre gråter dtt så, Annas-« seågade glädje omfamnade sitt lttsitt och sits-te henne,
på ett gåttg Angelo, sottt hade upploäckts as titan att ett ögonblick tänka på att göra någon

sin kusins snyftningar.

itttoättduittg emot dennas ttpposfeattde ädel-etyd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1859/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free