Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Läc«
MS göra, sade sydtoestett. Jag har knliekt
söde· «eedrar och palmer som styastoelsiiekorz
htoarsöre skulle jag ej knäcka en iitett simpel
björks
Wassett äter företog sig att tala med hafs-.
svägem som ketn helt sömnig och sakta i blan-
ka dyningar in genom sundet. Allerödntjukaste
kjenare, ntitt nödiga hasstrolll War sä god
och gör tnig ett liten tjettst i förbifarten.
Nii hivad stnlle det toarak gäspade toiigett.
Weir sa god och hmäls npp pä stranden här
nära och slå omkull dett gröna björken dek.
Det· är för hatts sittil sont dett lilla Neckrosen
aldrig i tiden toill bli mitt fru-
Mä göra, sade tvagen. Jag har sköljt bort
hela skogar och stiiderz det är en småsak för
enig att bortsopa en sadan litett björkspolittg.
Mett nu är jag sömnig-; toi kunna toänta med
den saken till i morgon.«’
« Allerunderdattigaste tjenare, sade eoassen.
Palen hade också ondt i sinnet mot björken
och söretog sig.att krsngla rlitt illmarigt med
sistaren, som just densamma astonen knöt sina
nöt toid honom. Du din stampkie, sade sista-
ren sörargad, toiil du låta bli att rifwa stin-
der mina ttiitk »
Rar jag söt det att jaa är fä qwistigk swa-
rade päiett. Här bredtoid siar ett björk, sotet
skttlle passa dig myCet bättre. Heegg ned ho-
etont i morgon och stick honom i sjön.
Det kan dtt kanske ha tätt i, sade fiskaren-
sag stoill tänka på den saken i morgon.
SI gick gtoiillett förhi, och det bies natt, och
Ueckrosett slöt äter de gröna bladett omkring«
sin htoita krona, och björken stod helt grön as
förtjusning och betraktade henne i dett sina
traska fymningen as den sörsia augustinatten."
Jngea as dent anade nögot ondt, och Neckro-’
sen sos sont ett gode barn- En stor gul natt-
fslril, som hade hört htoad klippan, toassen
och pölen förehade, surrade bekymrad kring
Ijörkenp men björken märkte det icke. Dan ha-
de annat att göra, han inrättade sig i daggen,
som regnade i sota klara perior östoer honom,
och tänkte blott pä att bli riktigt sin och snygg, .
tilldeß attNetkrosen äter skulle öppna sina o-
skyldiga blomsterögon.
Det dröjde ej heller länge, innan en röd
strimma syntes lingt i nordost och hela nejden
äter begynte ljusna. Men den röda strimman
bles allt större och bjertare, tilldeß att hela den
östra och norra himmelen stod uti stark brand
och skyarna tycktes spruta eld.
Fistarett käkade toakna och tittade tet genant
fönstret i kojan. Åhs, sade han sörnndrnd, i
dag jä tvi en duktig storm; det är höst att jag
skyndar mig ut att berga näten.
Men iinnu toar det alldeles lugnt, ja sö
lugnt, att icke ett enda as björkens gröna lor-
kar rördes ttti den stoala morgonluften. Nerk-
rosen började öppna sin slutna krona och hel-
sade iinnn med sömnen i ögonen godmorgon
pä björken. Aldrig hade hon sett björken sö
sin och präktig, och aldrig hade björken sett
henne sä innerligt treflig. De tooro sk hjer-
tani glada och lyckliga, och jnst i detsamma
rann solen upp bakom det röda molnet och säg
toäistgnande pä dem i deras nnga oskyldiga
lycka i den tidiga morgonstunden.
Dä ruskade klippan otåligt pä sin nattgäst,
den toilda sydtoesten, som snarkade i det mjuka
gräset. Opp och restoa och ligg inte häri sade
Röntärken
Lät mig toara t freds sade sydtvesten och
rätte ut sina stora molniga tvingar, dem hatt
hade bredt som ett täcke östoer sig. ·Men klip-
pan gas honom ingen ko. Na, sk fall jag
oeksä flyga, sä det sjunger om öronen ps dig,
sade sydwesten sörargad och yrt-oakta, och med
ett spräng toar han upp i lusten, ss att det
hipe«n uti stogstopparna. .
«Den morgonen tsar han» ratt i sitt toilda
lynne, den galna sydtoesten. Det dröjde icke
länge, innan himlen förmörkades as hans o-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
