- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1860 /
3

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ner oel) de mest toskttsargade stanttidslsildek slint-
rade sist- lsatto sjal-x ö,s.1. Hatt glömde allt
omkring fig; ltan isade ej ett blick sist- dett o-
östoerttsaisligt stolta nejden, l)toilkett likett blottl-
strande t:«iid,-»äk«d tnl. e de sig tttndt ontkting
lut itttet sttt
Ja, i dett grad sorglötnde sig fa-

honom, lian tänkte intet, tttottt
lillet godse.
der Atle-Fatt, att ban talade högt söt sig isels
oels emellanåt lat nöta ett gladt, högt sil-att,
ett lindande sitatt PS öppett landstoiig, ttZgot
sottt iinnn ingen sotnnntntit af herr oiee ka-
pellntastatetn Zellnnda betniitktc hatt ej heller
ett tviilfliidd hett-e, sont från Hellbrtttttt kvitt
honom till miste-) och htoillett sned ett stilla
leende redan ttnder några ntinnter gistoit
på ltonom. Tttttte ställde sikt tttt bakottt ett
träd, ea) sötst då dett ltteklikte sadtett hade, n-
tan att se honom, gått söt«l«i, klappade hatt

honom pa« areltt och sade godmodigt leende-

akt

«.8;«a", lta’, min litade toiitt oil) oieekttrelltttiii
siare Leopoldtt Ole-ad har handt,
då man sai se tnitt alltoatsattta toiitt båta sig
så lit på ölstsett landstoiig J
daga-.- ltat jag ej sett ett ses stl-siande ansigte,
sottt edert i detu ögonblick: Fia-got högst säll-
samt måste lyastoa inträffat-»
lelgaosetlss stoatade Mo-

- Mos tttl

tnitta lefnads-

«Ttassadl, toiitt
zart listststliktt otlt instiitnde i sitt gamla toiins
glada stl-att, — «tt·."ifsadt! Ja något toerlli-
gett nitdeklsattl Ty tättk er bara, Adlgaoser,
den söt-sitt solsttäkem sottt i dag lit-öl ge-
ttottt det dosttsa molnet, sände mig dett gode
Gnden ett munter oas rast gosse-! Med dett
söt-sia solitt-ålett, toiittl Åt- det då underligt att
mitt sadetsshsetsta gläder sig deröstrer?«-

stTa sa ät, iir tti nrsiiktad, och ia.1 fröjdar
mig nted er sasom ett rättskaffens toatt,«- swa-
rade Adlgaoser och sattade gladt oiee kapellntii-
siarens-· hand. «—Mitt hjertligalycköttslanl Milne
den lilla godsttt till allas tvär glädjen-sära till,

nted

och ett gåtts blistoa en sii duglig nntsiker som ål

s)

lians sadet«, thr- höxgtoiitsdetareLeopoldtts Mo-
zart! Och dett lilla sonett kont då tned dett
sot-sitt solitt-Fleit? Tetttt iii- jtt ett bett-liar söt-e-
bttd. Tet skall betyda, att godsen ett gång lkall
lysa som en sol östoek hela tverldenh

ssGttd gifwe, att tti talade sannt, Tytetoiitt,«
sade Mozart kistd.

Arns i attn toandtade tttt blida loidat«e, ta-
lande toidt och bredt ottt dett lill.t med solstrå-
lett anionnm toerlddlsorgaeety till dtst de upp-
ttFtdde staden och deras soligar- eitskildei5. De
logo tttt aiskid as litoatattdm oelt ltegåitoo sig
litoar till sitt bem. söt-sia
steg tooto till sitt gosses toagga. lilla
sos lngnt oels roli,1t. Jadet Mesatt tryckte ett
lyst pli han-il panna och attlsesallte i ett stilltt
blött lionont i Gads beskydd. Tetoa lse gas han
sig till sitt enskilda ttttn, tog sin siol oilt gas i
de ljnstoasie toner ett melodiskt ntttyell iit de
lycksaliga kansliet-, htnilk.t uppfyllde hatts hjer-
ta. Det toitr alltid så hatts siitt, då något
innerligt sysselsatte osl) rörde hatts sjal. Men
så stöttt som denna gång hade hatt Pii lång
tio, ja kanske i hela sitt lii, iele spelat. För-
ntodligtn hade hatt ock i dag den gladaste att-
ledning det-till.

Fader ålllozatts
Dett

Attdra kapitlet.

Gossc, ia, dtt blir ett tttnsiF ert

Den lilla Mozart hade i dopetethållit nam-
net Johan, Ktysosiomttg, Wolfgang, Amade-
np5, oelt kallades wanligen, af sitta föraldt·t1r oeh
sitt syster Manni, Wolfgattgerl, iitminslone så
länge han iinnn toar barit. pat-
tnsnetder östoer tre iii-, dil, den iii december
1750, man i satniljen betedde fixt till sikattde
asen liten, toaeker sesi. Dkt toar nemligen
på denna dag den as alla sitta atthörizta och
toiitttter ttppriktiztt och hjertligt afhållna sader
ltozarts fyrationde södelsedazt. Modren hade

Han toar ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1860/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free