Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
och tvättrade sig pä det med sattd strödda
golstoet. Te förgäto trärtoid helt och häl-
let,- att Wolfgang hade pä stg sitta bästa
klädet. Dertts stej hördes östper lteltr hu-
set oeh kottt ättdtligen äfwen till modtens
brott, sotn helt försträckt stundade dit, sbt’
att fä wettr orsaken till larmet.
«Ack, dtt oregerliga pojke!« utropade
hon, dä hon inträdde ech sätj Wolfgang
frän hustond till fot betäckt af sand och
stoft. «-Hnt·n ser dit ttu ut? Tänt ompap-
pa skulle tomma och se dig säl-«
Tett lilla Wolfgang stod der helt bestört
och blickade tned förlägen tttitt ätt pä trio-
drett, ätt pä sitta ösroerallt nedsttmtsade klä-
det«, Elam och änger kämpade i hans
barnsliga anletsdrag, och till slut rttllade
ett par tärsrr oftoer de glödande kinderna.
«5-örlät, förlät, kära tttoder!« ropade ban
hastigt och störtade med utbredda artttar e-
ntot henne, — «ack, utitt hjertans goda
mamma, roar ej längre ledsen! Wi hastoa
lett knilerbntta, men roi stola bestämdt ej
ntera leka, utan roat-er snälla. Blis nu ä-
ter god, söta mamma!«
Detr goda tnodren kunde ej
lilla gossens trängande böner; otoiljan sia-
swatttt frätt hennes milda anletsdrag, och
hon klappade med handen lätt sin gosse
pä de blottda lockarna.
«Ttt är just en toildbasare,« sade hon,
tnotstä den
«och se här, äfrvett ditt här är fullt af
sand! Det ntä dock tvära för denna gäng,
men händer ttägot sädattt i dag ännu, sä
sär dtt säga fart-säl ät panttkakan.«
«Äh, jag roill wartt snäll, sä snäll,«
pladdrade den lilla skalken och tryckte och
kttszte och smekte tnodrens hand. «Gis mig
nu bara en pnsz, sä wet jag att du söklä-
ter lilla Wolfgang-«
Orh modrett böjde sig ned lill sitt barn
och knszte honom med moderlig hjertlighet.
jWolsgang lät stg detta behaga, och säg
Det«ttä bor-
l
dem-id innerligt fin-nöjd nt.
siade ntodren honom ätet· ren, famnade han-s
shär och betraktade honom härpä med syn-
bart tvälbehag
«Se sä, tttt är allt ätet· godt,« sade
hon, «men nn oeksä inga dumheter mera,
Wolfgang, ty dä blir pappa ledsen. Ser
dn, de snngga kläderna kosta mocket pen-
ningar, och pappa måste arbeta rätt mycket
för att förtjena penningar-. Det«fore rnäste
dn tvara ett godt barn och gifwa aktuppä,
att dtt ej smutsar och sbt·derftvar nägot·
Will dtt det, mitt gosse?«
«Ja toiszt tvill jag det; tvet du, jag
häller sä mycket as pappa, att jag för in-
tet i toerldett tville göra honom sorg,«
stegrade den lilla med sä uppriktig ton,
att hatt fullkomligt lngnade ntodren.
«Godt, dä törs jag äter letutta dig en-
satn,« sade hon. «Men hwad skola ni nu
bot-ja med, dä ni ej tnera slä kullerbyt-
la?«
««Jag wet redan-« swarade gossen raskt.
«Wi skola leka soldater, marschera omkring
i rummet, och jag bläser ett wacker marsch
dertill!«
«Ja den ntäste ·jnst bli marker-, din
tnarsch,« sade srtt Mezat«t leende. «Den
mäste jag fä hora!«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
