Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«-Det katt genast jke,« stvaradethlfgaiig.
«Gis akt, Anders! Ställ dizj i postnin-
så —- orh ini: framåt mat-st !«
Anders ludde; Liiolfgang ställde sitt tätt
wid han-is sida, höll båda händerna såsom
eii trumpet framför siii friska röda tniiii och.
begrttite uti blasa ellei« rättare sjitiiga eii
deti iiiuntraite marsch i tå riktig takt, att
itiodreii helt förmåttad sått På hoiiotu ttied
stora ögon. Tertuider marscherade de båda
gossarue oinkting i rummet och sågo fä
förnöjda ni, som om hela werldeii hörde
detii till.
«Sa är det bra « sade iiiodreii ändtli-
gen. «Wateu itit snälla, sa skola iiihwar-
derci fä en jior bit af den rara pannka-
kau!«
Med dessti ord nickade hoii
de bada gossarna och ailägsiiade sir. Meri
tväuligt år
Wolfgang och Anders-i itiarscheiwadeochtiilii
rade aiinii en god stund, till deszi
tröt Likslsgaug och Anders ·örsporde en
tvist trötthet i sina ben.
«Det är nog iiii, « sade hau åt
löftctl
Wolf-
gang, och torkade stoeteu stan pannan.
«Jag kan rakt af ej mera, så tvarui är
NIJ «
«Ta skola toi lekct skola,« ropade Wol-
gang muntert och upphörde altblåsa. «Du
sätter dig uti bär på pallen och är skol-
gosses, jag är skoliiiästaren. Se uu upp
och gif akt, tu jag skall ge dig ett räkne-
exeinpell Här är krita tillräckligt i bords-
lädau.«
Under det
leri, betitlade
Anders nu tog plats på pal-
Wolfgang ett stort stycke kri-l
7
ta och begynte måla dermed på golftoetoch
tväggarua med en iftoer, sorti oni haii haft
deii toigtigaste förrättiiing i werlden. Der-
toid ritade haii ej tal, ty detta kunde baii
äiitiii icke, utan allehanda kråkfötter, så att
de blanka tiljorna och wäggeu inom kort
säng tit, sorti om ett balft dtiesiii kråkor
med htoita fötter hade hoppat deroiitkt·itig.
«Meu Wolfgang, hioad i all toerlden
gör du för slag!« ropade nu plötllitit eu
klar lutrtistäuima, orh i deii halföppuade
dörren stod Nanni, Wolfgangs si)stet·, och
blickade med förskräckelse på det nedsuiutsak
de gols-vet och toäggania. «
«Ja ser du, «iaiiiii, tvi leta skola och
ba just un tvår räknetinuna,« sioarade
Wolfgang obektuurad och säg högst förnöjd
på sin stister.
«cth alöttimer dertoid att mamma och
jag frän redan tidigt i uioigje sökt göra
allt stut och ordeiitligt?« sade Nauui med
ritar i ögotieu. «Nii måste tvi börja å-
ntio orh dertill är ingett annan skulden ritt
du, elake Wolfgang! Gä, jag tvill ej rite-
ra se dig.«
Meri hur det roat-, sgi beioektes äftveii
Naiiiiis hjerta och stiart hade hoii borttors
kat både sitta tarar och Wolfgans krafs-It-
ter.
Jcke låiig stund det-på klingade dörrkloc-
kan och vice kapelliuästaren Leopold Mo-
lzart inträdde med några männer. Wolf-
gang flöiz full af glädje emot hoitoiii och
omfläiude honom hjertligt tiied sina båda
lsitiå armar. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
