- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1860 /
30

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

aingottt konerna till konstens högsta tniil. Se-
detn Wietteriresatt hade ingenting attttat tviiede
for honont ätt jttft tttttiii. Han öftoade dett.
oupphörlijjt och tttejlttstandr. Alta dfriga för-
ströelser och lekar, fottt tillhöret barn, hade ej:
det ringaste debatt för bottent. Hans sjal lef–
de helt och hållet endast i tonernas werld·

Med ett märktviirdig lätthet öitoertvetnn hatt
stviirigbetet, sottt hade kostat ttsattliga menni-
skor ofantliga ansträngningar-. En dag föll det
hottottt itt att lära flg spela Hol-

«’Med klaveret enfatttt är jag ej mer belå-
tett,« sade hatt för sig sjelf.

Lch i tttflltet beavttte hatt ten ett tttttt sitt-
ditttn, tttatt att lsta nägott tttettttifkatttärkattåi
got oev ntan att någon hade ett aning derom.
klå fadrett ieke Ivar hemma, tog hatt ett litett
fiol, sottt hatt fatt i Wiett, smög figsakta bort,
för att tnodrett och fostertt icke flttllehot·a något
och strök tttt med stråt-ett gladt os strängarna.
Jtttet ljttd lät hatt höra derom, ttted intet otd
filt-rädde ltatt sitt hetttligbet.

SI förgingo ttiigra toeekor, då fader Mozart
ett toaeker toiltdag hade lijttdit niigra tvännet
till sia- Det lilla sällskapet famlade sig i ett
liten toaeker trädgård, font tillhörde Mozart
och tpattligen ttnder sommaren ttsat ett giftvett
samlingoort för tttiittttetnm

Tagett Ivar dett herrligafte tttatt katt tättktt
sig. Jntet tnoltt höljde dett bisa, klara hitn-
tneln, och de i Salzburgs otttgifttittg belägna
bergatttastortta höjde sitta spetsi.ta af folett be-
lofttt toppat högt i hamnen-höjd Ängay fält
och tradarupper, genomströmmade af dett bru-
ande Salza-floden, ftodo i dett frilkaste grott-
ska. J trädgårdett fptidde violer, tttajblotnmor
och resedor ett ljttf dost rttttdt omkring, hya-
einther och tttlpatter prålade tned de ttteft glött-
ande färger och det spadet gräset hade utbredt
sitt grötta tnatta öftoer marken. Allt roar så

samlade männerna andades ttted bäntttekttittg
dett milda tvåkluftett och beundrade den herrli-
ga tttsigten och den särgriktt blotnstertitedotnett,
fottt otttgttf den-.

Wolfgang tvißte att det skulle bli musik, e-
ntedan allet hade fört ttted si,t ittsirtttttettter, och
det toar Wotsgattgo lii art höra god tttttsik.
Han smög shj derföre åt fidan. for«att ej bli
bemärkt och tttöjligett bortskirkad.

Wolfgattg hade ej orätt. Ett af herrartte
framtog ittottt kort ett frapperat-tills Dsst tvar
ett tttnfiiftoeke fottt hatt kotttornerat, ett diolitti
trio. Matt skttlle fötfoka det oclt sedan afgif-
toet sitt ontdötne detotn.

Notema lågo redatt not-slagna pli pnloeteri
na« ittftrtttttenterna tooro i ordnittg oelj tttatt
wat- färdttt att begynna, dit Wolfga««.a, font
fakta ftttogit sig närmat-e, lätt ryckte fodren i
rockikörtett.

s–Na«, htoad toill dtt goße?«« fnigade fadren.
««Och httrtt kottt dtt hit? SM gettafi htoad dtt
tvill, to toi skola ftrsart bstjaus

Wolfgattzt hade ända till-s tttt med etta hatt-
dett hållit något doldt dal-ont tyg.tett; hatt-tam-
tog det tttt och fart-ett såg den lilla, tttett rätt
goda fiolen, htoillen Wolfgattg medfört från
Wien.

«Htoad skall detta betyda?«« frågade han nä-
got förundrad.

«Det betyder, goda pappa, att jag gertta
toille spela litet ttted,« stoarade SLBA-gang, —-
«gode fader, låt ntig fpela andra sioln.-·

«Ditt narr,« sade fadtett leende. «Htoad
tänker dtt på? J dintt tankar tns dtt gettta
spela ttted fs tttveket dtt tvill, tttett i werklighe-
tett går det ej fisk sig. Fratttdeles skall kanske
ett tid kontttta dii dtt katt lottra mek.-«

«Jag katt det redatt t:tt, pappa, det kir tvißt
och sant,«« stoarade dett lilltt. «Fötfok bara
en gäng med tttig, och jag skall sedan berätta

godt, så toänligt och inbjudande, och Lde för-

dlg alla-s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1860/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free