Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sk
sotet toar så helt och hållet sördjttpttd isitt spel,
att hatt icke det ringaste bemärkt detta lilla in-
termezzo emellan herr Schachttter och fadren.
iMed siiker och toand hattd förde hatt stråken
med spelade med de andra genottt stycket utan
att göra ett enda felsteg. Mett dö den sista
tonen sörklingat, lade fader Mozart fiolett bort,
ilade strålande as gliioje till Wolfgatt,t, slöt
honom med hjertligbet i sitt famn och kysste-
bottom.
«Mtn Wolfgang, underliga bant, hiv-st· i
all werlden har du lött detta?«- utropade hatt
högh
«De«t pappa tpar upptagen utom hus,« swa-
rade goßen. «E-Ier da utt, pappa lilla, att
sas ej sagt söt myckets Men ttn stall dn Eif-
tvett stl höra att jag också katt spela första sioln.«
Ester det prof Wolfgattg redatt aflagt, twif-
lade matt ej ntera att dett lilla sjuåriga goßett
Istnen skulle kunna det som tnarstoelrare. Mait
gjorde ett försök. Oeh se, hatt lyckades. Wolf-
gang spelade på första violittett, toiil med män-
gen underlig och oregeltniißig sittgersättttitt,1,
men han spelade dock sil, att han ieke en enda
säng tog miste, tttatt höll fullkomligt riktig
takt med de öfriga tttedspelande.
Stor och liflig toar glädjett östver denna ös-
tvtrraskning, sotn ddtt lilltt goßen genomsin ta-
lang beredt sitt fader och dennes gäster.
«Men ntt skall dn så ett distrlsensiljad els-nig-
Wolfgattg,«- sade sadrett då man småningom
niigot lugnat sig. ssDtt har beredt mig en stl
stor glädje, att jag tvill wara tacksam derför.
Har dtt ttsgen önskan, fä sit,t ntig den, och
du skall, Gunda det siiir t« min makt, fä hivad
du önskan–
«L’ltk, jag har en, en inttetiigöttsketh sma-
kade Woligang sakta, i dei hatt hade sadren
att böjlt s-,t ned och bevistade i hatts öra.
«Och h-isilkett?-« srelgade fadrett lika sakta.
«Jag skulle tnt åter toiljtt företaga ett resa,
goda fader,-« sade Wolfgattg. «Ser dn, sag
katt ej sliga det, det är något sont dristver mig
ttt i den stora metldetth
«Neltv.«il, mitt gosse,s- sade fadrett leende och
skral
blinkade förnöjd med ögonen, —- «det paßar
Wära önskningar mötas, tn jag har re-
dan beslutit, att tvi snart skola tlter anträda
ett resa.
ssOch ytvatt, pappa lilla?s- frågade Wols-
gang ttysiken
«Till Pat-lil»
«Titt Pakist-« itttstcak goßm «A·e, tet tik
roligt, så roligt sottt jag aldri,1 ens i mina
War icikke ont att
jag skall göra mitt bästa, dii tvi kommit till
den stora staden. Lill oß resa såforl möjligts —-
Till Pati6!« —- Lions-)
drömmar tvättat tänka.
lires-läcka-
KeeL Isak fält sig lillsänel bör-jan till en öfversättttittzak "01-letittsleajtmgk·tstm,
heat-betad kilts betts-U« Vi lat-le- eiea våt-sic insamlat-ett otslt stoppas kunna inkörs-
Ilyeleest, mesa adels-s utbedja oss alt ids-ni rest-äll- tlel al· stycket i sitt ltclltet.
I samens-titans ltirmeel ansee- siZ reel-
kassaneie köt- Eos’ ett-tå läsare, meel tscltsamltet emottog-s snart honorar-s eller
förtjenst. Ike-essen sär-essets- till: "Reelaletionen al· Eos, Åbo."
börs tillkännagifva, tlt Jessie-tia bidrag-,
Till tsvckttittg gillade:
Tor-alen T. Kens-il.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
