Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Klockan slog tio.
Trofaste Fader i himmelen! förse
mina behof, och gif mig både lekam-
lig och andlig föda. Jag beder dig
ödmjukt derom, i min Fridsares namn.
Men ändå kom ingen hjelp, och gossen
blef modfälld och trött. En präktig vagn,
dragen af tvenne ståtliga hästar, ilade fort
förbi; dock hann Carl i förbifarten se nå-
gra glada barna-ansigten derinne. Detyck-
tes ämna sig på någon lustfärd, och voro
utstyrde i präktiga kläder, samt fulla af
lif och munterhet. ”De behöfya icke, som
jag. arbeta för sitt bröd och ändå kanhän-
da till slut gå miste derom,” tänkte Carl
”De behöfva icke frukta att blifsa utan
middag. Hvyarföre skulle min lott bli så
olika deras 2?”
Men då kom Carl ihåg, att herrvlighe-
tens Herre, då Han var på jorden, icke
hade der Han kunde luta sitt hufvud emot,
t ”fastän Han var rik, blef Han lik-
väl fattig för vår skuld,” och Carl rod-
nade djupt vid tanken på att han kunnat
knota.
Elockan slog elfva.
0, Guds Son, verldens Frälsare!
förbarma Diy öfver mig fattige syn-
dare! Herre Jesu! gif mig nåd att,
”Jensam deraf;
skrift... —- lKinappast hade Carl hunnit tacka
den lilla fröken, förr än en äldre herre ur sin
ficka framtog en glänsande riksdaler och
gaf åt den lille gatsoparen. Carl kände
sig nu riktigt rik och ”rådlös.”
Klockan slog tolf.
Herre! Jag tackar Dig for all din
rika välsignelse! Gif mig nåd att för-
kunna ditt lof, icke blott med mina
läppar, utan med hela min vandel, ge-
nom alt gifva mig sjelf ät Dig! Hör
mig, käre Herre Gud, för min Fräl-
sares skull!
Då Carl åt sin middag, njöt han icke
han delade den med en stac-
kars blind tiggare, och dennes hund blef
ej heller glömd. ”Mitte den Allsmäktige
belöna dig! Jag har ingenting annat än
mina bönerjför dig att gifva,” sade den
fattige mannen, då han gick.
Hastigt uppsteg nu en tanke i Carls
själ: ”Är det icke någon, för hvilken jag
också hade bort bedja? Äfven då jag ta-
lar vid Gud, borde jag icke tänka blott
på mig sjelf.”
Klockan slog ett.
Herre! välsigna min fader, och al-
la dem som jag håller af. Trösta de
bedröfvade, hjelp de sjuka, och för-
såsom Du, vara tålig, och uti all ting barma Dig, Herre! för Jesu Christi
undergifven min himmelske Faders vilja! skull öfver alla fattiga syndare!
Ett förnämt fruntimmer nalkades, åtföljdt! Himmelen började nu mörkna, och ha-
af en liten flicka. Hennes vänliga utseen- stigt hördes åskans dunder, och plaskan-
de gaf nytt hopp åt den fattige Carl, som det af ett höftigt regn. Carl blef tvungen
stod der i tyst förväntan, Hon såg på att söka sk ydd under ett portbyalf. Der
bonom och fortsatte sin våg. Carl kände stodo också nägra karlar, som svoro, grä-
nig ett ögonblick missbelåten; men snart lade och missbrukade Merrens namn , till
kom barnet tillbaka och räckte bonom, och med under det Hans åska så väldigt
vänligt leende, en tolfskilling och en liten predikade för dem. Det var svårt för dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
