Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sl
och toisade mig det, en liida med snickares-perk-
eyg, jemte modeller till fmä batae, med ett
ord, alla sina skatter. Wi pratade en stund ,
sedatt afklädde Arthur sig, och gick till hwila.
Jag dröjde ännu, temligen förlägen. Mia
enoder hade tvid afskedet btoifkat i mitt öra-
«kom ihiig mitt barn att leftva stotn ett kri-
sten.« Hemma tnar det min svana, att in-
nan jag gick till hwila, på mina kniin anropa
Gads wälsignelse.
«Ns Henriks hwarfore kommer du ieke och
lägger dig?«- sade sluteligen Arthur-
«Jag började kläda af mig, men långsamt.
Jag war rädd att bedja, ty jag fruktade att
Arthiir skulle skämta dersftver, och jag mar äf-
toett rädd att underlåta det, af fruktatt att
ådraga mig Gndö torrde. Huru lycklig hade
jag ej warit, om jag hade haft ett ensamt sof-
rum , eller ock, ont Arthur hade insomnat.
«Det gifiveö kanske icke något barn, uppfo-
stradt af gudfruktiga föräldrar, som då det
lemnar hemmet icke möter pröfningar af, detta
flag, och riktningar af barnets hela framtida
lif, beror kanhända af det beslut, det fattar i
ett fådentt ögonblick.
«Sedan min tvätt ännu en gäng ropat mig,
famlade jag flttteligen allt mitt mod och sade-
«Jag fiail först göra min aftonbön, det är
min tonnet-« «N8 bed dä,« sade Arthur,
i det hatt tvättde sig emot muren, och lemna-
de tnig i fred-
«Aeki hivad jag nu kände mig lätt om hjer-
eat eeh tillika flat öftoer att hastva ttoekat få
länge, och ansett Arthur i stånd att skämta ös-
Ioer mig. Tetta ögonblick intverkadei på min
karakter; ty det besint jag tog som barn, att
aldrig underlåta min dagliga bön, toar mig
ganska nyttigt. Under en fednare tid af mitt
lif, befann jag mig på en bana få uppfylld
ef frestelser, att jag säkert hade dukat under
för dem, utan det bistånd den dagliga bönen
giftoit mig, och den wana jag fick, att alltid
taga mitt tillflykt till Gud.-«
De lyckliga bytena.
(Fortf. fela fin-eg. nummer.)
Detta förflag emottogs med den cifligaste
glädje; bonden steg upp på hästen och aflägs-
nade fix-s hastigt.
Anders ledde sist ko toid ett rep, i det han
förnöjd tiiukte på den godes marknad han gjort.
«Kan jag ntt endast förskaffa mig en bit
bröd,« fade hatt för sig sjelf, «få kommer jag
ej att lida någon brist. Smör och ost, fom
jag få ofta längtat efter, har jag i öfwerflbd.
För törst behöftoer jag ej mera frukta: jag
mjölkar endast min ko. Jag har gjort ete
godt byte.s- —
Mot middagstidett blef det en tryckande tvär-
ene och Anders led deraf mera , emedan hans
toiig ledde öftoer en slätt fom ej erbjöd någon
skugga för solens brännande strålar. Han plä-
gades af en onthärdelig törst.
«·anilken lycka,– fade han för sig sjelf, jag
kan mjölka min ko och dricka deß mjölk–
Han band sitt ko tvid stammen af ett träd
och dö han ej hade något käril till bando, be-
stst hatt att fåfont mjölkstäfwa begagtta sittlä-
derbatt. Meit huru mycket hatt iiu ansträngde
sig , kunde han ej erhålla en enda droppe mjölk.
Och då hatt dertrid bar sig oskickligt öt, blef
kon rasande och gaf honom med foten ett slag
för huftvttdet med det eftertryck, att han utan
medtoetande låg en stund utsträckt på marken.
Lyckligttoiö paßerade förbi honom en slag-
tare, fom i en stottkcirra drog en liten gris-
«·Hivetn har flagit dig få illa?«« fade denne,
i det han hjelpte tvsr stackars Anders åter upp.
Anders berättade nu fin olycka. Cfter att upp-
miirksamt hafwa lyßnat härtill, presenterade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
