Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
slen allvarlig och tale,
Utl skogens genial-,
Dek slät- kukan, lus-ers högresta elden
Llltsotit längtar alt nå
Ups) knut himmelens blå
Uek elo glänsande moln silke-g- kram.
Allt bestrålas al« ljus
0cls liclt galit-i ett sus
Nu kat- lsiin öks-oss spogolblanle sjö,
nå naturen så sliön
Ilökes ringa till bön
Pär-än vinklat-an somna oclt elä.
öls-et- sltngsbrynels rattel
lltl gyllene lustsnel
Änntt tlköjnntle Solen släts qvar —
Oelt tlä tystna-s liv-art ljnel,
Oclt tlä besk allt lill Gutl —
Ulf els-sillen så lugn ocle SI lila-s.
Det blir nall; men ändå
Intet·ntörltek syns rå
öks-ek ljusets lilarl strålen-le sl:att.
TF så ljus otslt sil bliel
det-ek jomen i nia
slår elen not-elfelen sotning-setts natt.
Ljusels lien-liga nit-lat
Ocle nll sommarens prakt
Till mitt lejes-ta nit tala alltså-
"Ljus äts sommarn i Noktl —
Ljusels barn uppå joktl
Llltsom elen, må tlu bllkva ocksål"
—c-
Hurtt skogens små barn lår-
de sig låsa.
Det tvar engång en stor ödemark; skos-Wel-
den hade farit fram derösneee och hkännt alla
de gamla teädett, så att der stodo endast swens-
ta, sotiga stubbar envar mellan de stressiga ste-
narna och på den nakna marken, deritnetgräs
toille tvexa mek. Så lånat ögat såg, och det
mar tvist rit hel mil åt alla sidor, såg man
intet annat ätt samma skroflizsa stenar och sam-
ma stvarta stubbar. Landsxoiigen gick derige-
nom, okl- dett soItI fet« det om natten, fick ej
toara rädd, ty Ivar baki bara en litett smula
mörkrädd, tviszt qu han hela ödemarken upp-
fylld af underliga sina troll, som sträckte utsi-
na knotiga armar, okl) somliga hade hästhns-
wuden, och somliga hade hem, och somliga
hade sex bett sorti slngornaz men det mar ba-
ra stubbarna, sotet såga s.i besynnerliga nt
i mörkret.
Ett enda träd stod qtoar och hade bliftvit
förskottadt af elden. Det Ivar en mycket gam-
mal tall, och för det han svar så gammal,
hade hast tvnxit höks, så att elden ickesickmakt
oswer honom, utan stoedde honom helt litet
svid rote-i och lät honom wara. Han stod det
så ensam som en konung utan so!k, och hatts
rike toae hela den stora ödemarken, men det
Ivar icke mycket att skryta öst-Jer. Hwad skulle
hatt göra med stubbar och stenat-?
Cn stuga Ivar der ocks.·i helt nära tvagen.
Hon hade bliftoit byg,1d, när det ännn Ivar
gröttt i siogett enndtomkring henne; men nu
stod holt der allena och säg på tallm, och tal-
leit sskz på slngam och sa tooro de ändå twå-
Något sällskttp måste man ha här i werlden.
J stugan bodde en fanns gnnnna, som ha-
de en liten flickst, och flickatt toar hennes bar-
nalsarn och hette Esther, sos-i Ivar ett namn
ifrått bibeln. J hela toida tverldext hade de
inga andra slägtixtgar ät hwarandra. Sällan
hade Esther sett andra menniskor, lin sitt mor-
mor och bondgubben font brukade hemta mjöl
och salt och lin åt mormor, när hatt for det
förbi. J stället fick hatt då det toackraste hwi-
ta garn, som gumman spunnit uppå sin spinn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
