Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
rock. Wißt hade Efther ockfs fett många re-
fande fara förbi på lattdstvågeth men de ha-
de alla bräde att komma bort stått den sttla
ödemarken och torde mest i full fart förbi, u-
tottt niir det trar helt ottt sommaren och de små
barnen bleftvo törstizsa i de resandes tvagn.
Dii höll toagnen stilla, och de små hoppade
ur för att begärtt ett stål friskt toartettz det toar
det enda som fanns ttti ödemarken, och det
Ivar få klart som frist-til, tu det rattn upp nr
bergkontmgeno kaliet helt nära den gamla tal-
len. Dett lilla Escher sick hemta toatttteti
stålen, och då fick hott mest alltid en slattt för
bestoiitet, fast hon aldrig begärde, ty ttog ha-
de hon gerna giftoit det toaekra toattttet för
intet-
Ett dag i Jttli miinad siadnade Fiter ett
toagn pä« magen; ett herre steg ur toagttett oeh
ledde ett liten goße toid handen. «Fitrus här
trägot att dricka?« frågade hatt; «L’lhasvern5 sir
törstig.-«
«Eslher, gå hemta toattett nr Valiant-s sade
gumman till sitt lilltt slicka, och flickatt gick.
«Heter hon Esther?– frågade den resande
herrn.
«Ja, herre, hon heter efter dett fromma
Esther i bibeltr, froaradegttnttnatt. Heter herrns
goße Ahasverus?«
«Ja, stoarade herrn, hatt har sitt nanttt
efter densamme konung Ahasverus, som tofs
Esther till sitt get-isi; mitt goßr katt också blif-
tva konung öftoer ett stort rike;« — och der-
toid slog den främmande herrtt helt stolts-tel sitt
gördel, som roar full med blanka dukater.
Mir Escher kom, gaf han henne ett dukat för
toattnet, oeh bott neg preeio lika djnptfont hotr
bettlade niga när hott sick en kopparslantz hon
hade aldrig sett guld oeh toißte icke hivad den
gula metallen betydde, forn kändes få tung,
sastiin slanten toar helt liten.
0Du är en liten snilll flicka-« sade dett främ-
enande herrnz« toill dn, lilla Esther,gista dig
med mitt Ahasveruon-
Gsiher neg bara, hon hade aldrig hört ta-
laö om att menniskor gifta fig.
ssWiil dtt bji hans brud?« frågade herrn
ånyo.
«Taekar ödmjukast,« sade Esther som hott
toar toatt att säga när hon fick ett slant, och
fä neg hott ont igen, fastän hon icke begrep
ett ord.
Den fri-immande herr-st skrattade och klappa-
de flickatt måttligt pil hennesleinga lingula hår.
sagtnrn bor ni fä ensam hår i den fttla öde-
marken?« frågade hatt den gamla gutnntan,
Esthers mormor.
«Aek, lära herre, sade gnmmau, här Ivar
en stor oet) grött slott, niir toi flyttade hit, och
här band jag de allra raraste antastar oeh slä-
tade korgar af rötter och tvive. Men ett forti-
mamate reste bönder på toäzrett och gjorde upp
eld, medatt de softoo. Då kom elden lööiden
stora slogett, så att det blef ett förskräckelig rök
oelt brattd, som ingett men-rista kunde släcktt,
och sedatt skogen brunnit i tre länga wer-
ior, lef allt så ftoart och öde, font ni nu
ser. DS blef jaks fattigrruen hivart skalle jag
flytta? Jag hade här åtminstone tak öftver
huftottdet.«
«Men htoarför brann ej er lilla singa, när
stege-i brantt rnttdtomkrittg hennes-« frågade
herrn.
«Det skall jag saga er, sade gumman. Här
stodo fyrti htvita Gndö englar, en tvid htoart
hörn af flugan, och toaktade henne, fä att in-
gett enda anifia fick falla på henne. Jaa såg
dem icke, men Eflher såg dem, oeh sag är tvist
pli att dr stodo här sbr hennes skull, ty jag
iir ett fattig syndersia, men mitt lilla Esiher
är oskyldig som de sina engiarna fselstva.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
