Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från det mörker, henne höljer,
Komma till Guds klarhet sist.
Herrans stämma till oss ljuder
Från allt skapadt på Hans jord,
Men sin Ande Han oss bjuder
I sitt helga skrifna ord.
Denna Ande vill oss föda
Aler till Guds rena bild;
Vill oss Ieda, vill oss stöda ;
Aldrig mer ifrån oss skild.
Öppna derför själens öra
Dyra barn, för Herranus röst
Och hyad du af Gud får höra
Göm det djupt i troget bröst.
Ödmjukt Herrans ord betrakta,
Följ det äfven lydigt — då
; Bkall du känna som en sakta
Susning genom själen gå.
Det Guds Ande är som rörer
Hjertatl med osynlig hand,
Liksom vädrels sus du hörer
Flägta öfver haf och land.
Sjelf Guds Ande skall förklara
Nådens stora hemlighet,
I Gads Son dig uppenbara
Klarvast Herrans berrlighet.
Han, Guds klarhets sken allena,
Fan , som verldens skulder bar,
Genom tron Hans bild dem rena
I dill väsen du upptar.
Då skall Sonen sig förklara
Uti dig, och fadren så
Uti Sonen prisad vara
: Och sin rätta ära få,
123
Froget Anden så vill: föra
Dig på lifvets smala stig, ?
Sist, milt barn, ock något göra
Till Guds ära utaf dig.
Honom skall din lydnad vara
Ljofyare än blommans doft.
Sä skall Gud sig uppenbara
Ock i dig, ett ringa stoft.
Då skall du ock engång komma
I Guds sköna paradis —
Der, som Herrans skära blomma
Offra Ilonom lof och pris;
Då engång den nya jorden,
Der rättfärdighet skall bo,
Är ett Herrans tempel vorden
Uti himmelsk frid och ro —
Då uti Guds stad den klara
Lammet, hvilket dödadt var,
Herren sjelf, skall: solen vara
Outsägligt ljus och klar.”
Öfver strandea
Vädrets sakta susning far —
Modren tystnar.
Men en flägt af gode Anden
Genom Annas hjerta drar.
Öfver trädens gröna teppar
Hvälfver himlen hög och blå, /
Och från blommor, blad och kooppar
Sliger som ett rökverk då.
Guldmoln öfver fästet segla;
Filar har solen sjunkit ren —
Blåa böljan än ses spegla
Dallrande dess återsken.
Tankar, många underbara,
Uti Annas själ gå opp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
