Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
Aci- nej, sI Irma smä, kast kallts-, besatts-,
vakt-tsets- otktk sto-i iik tsj ek tote-
Fsst uti vintean Itali- stsmsr sluta-,
J slamrets smilets init- eioisest blott!
Nik vitst- våk med gränsli- jartltsct täcket-«
Ut· djups slummern Itoo ek isters-ärkes-
le viii-ens bisit- saktests åter-strömm-
I tkütiets stim, i blommas-ii stängs-! API-,
som nys blad, som tsk-: itimnmotqglümms
I sitt-lett tik-tema timi, vitl tsk-väckt bom-!
så slums-en dä, J Smä, vitl jordens Sköte,
Aki gå ca ttFiZtiti, lire-klis sitt- till mistel
G ·u d s r ö s t.
Totts. fes-! Otto ts.)
Maria slickade uppst, och en stor giiinsatti
de filerna lyste emot henne sned dej Himmel-
sta sten.
«Ack, huk wackertss utropade hon. OsÅt
det icke, som« ont stiernan med fina manliga
« blfckttk toille säga oßt skutten icke satu- Gads
sga iii-tätar«cika kärleksfullt som isa ps eder,
datt stall hjelpa et, Ise stunden iit inne.-«
«Tyckek da icke,.statdatt, att det iii, fit- ottt
stietnan talade is till pisk–
«Jaa, Mari,«« svarade-gosen med begrun-
dande allwar. «Men icke ii- det wgl stjernan-
sotn talar till oß. Männi- tkok jag att jag
börjar att förstå litet, hit-nd test skolmästare
menade sned Guds tessi- Fökstsk du det Ma-
ti? Jcke«stieenatt, utan Gad se det, font ta-
lar genottt stjernatt.– Ohm-esse äten J räd-
da och höstvet« är jag icke Gad allsmäktig,
font tetstasak stiernornas kana, font flyr de-
la werlden och leder den med siats artn.
Det- J siktn, iir ocksä jag, jag toill rädda er, «
idet fall att tvi måste dröja här länge, inna-
·tttan finner oß.–
skit J stolen prisa mig,-s ssfti tyder jag den
skämt-Ia, forn talat nr stinnas-, och känner
tass tröstad och lugnad, son- om jagtvorehetm
tna under min faders och modet-s flydd–
«Ja, ntett jag känner mig också lugn,ss in-
föll Mari lifligt, «du ii-: klok Nathntt, du.
Sede icke stoiatästaten: i östans däst, i stok-
ntens drus, i backens sus talar Herten till oßk
Katt Gnd icke likaså träl tala till oß genottt
glansen affina himlakiusL Det är säkert det,
Nathan, och ntt har tvi hört Gads sbst. Dtt
tvnt du, Nathan, som förstod det törst. Hiit-
eftet komma tvi säkert att ofta höra Gad tala,
och tvi stoia icke tröttna att iyßna till Hans
röst och tolka den mening-, som ligger i deck-
Nathan gas intet-stottr. Han tryckte blott
sitt- fyitets hand till tecken, att han delade hen-
nes tanke. .
Slutligen lutade de sig trötte nedochiniiukne
rade sä ljuft, som ont de lagt sig i föräldra-
hemmets watttta bädd.
Den klara ljttßstrace, sons följande mot-got
genom öppningen föll in i hakan tväckte de
begge sofvande. Det åtgick en stand, innan
de segtepo timar de woro, och erinrade sig fö-
regsende dagens händelsek-
»Ntt« Hola toi toata uppmättsotnnta,-s sade
Nathan. ssDet katt icke dröp länge, förrän
tvi bliftoa befriade och Gad uppfyller hwa-
hast genom stjernan«i gör Ioftvat oßus
sshelt Mem-« fortfor Han, «t«iro toiita ist-
älleae redan i stegen för att fösa efter os.
Start sioia tvi höta deras rop-s-
«Ja,-« inföll Mati, »tvi stola rigtigt noga
gifwa akt, fä att intet ljud undsät- oß. Mts
jag har litet potatek också med, sioia toi äta
frukt-siks-
Nathan hade ingenting att intotindo mot de-
ta förslag. —
«Wi stoia ändå icke äta upp allt nu,« me-
nsde goßett, «fii att tvi itafWo någotqtpar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
