Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
tillslöt ntgängett. Men sedermera just när det
btes natt singo tvi tröst.
Skolmästaten tvisade ntt ät barnen toargett,
sons lög det alldeles tnaßalrerad. «Sen,«
sade hatt, "«Gnd har hindrat detta tvilddsur«
att uppsinla er genom att i det ögonblick, ds
det ämnade angripa er genom ett dllrtstrsle
lägga ett berg etnellan det och er. säten der-
as, att «den Herren tvill det-ata, han är utan
sara.«
Baroen tackade Ond sde all den ångest, de
tnsttitt i ysta-« när de förstod-, att de dert-
genotn dlestoo befriade siste ett ryslig död.
«Men,« frågade skolmästaren äter, «bnen
singen J tröst sust sotn det dles natt, säsom
dn Nathan nyß sade W-
«Gttd lät slnastjernor lysa, och talade till
oß genom deras glänsande strålar-« gas Na-
than till sotat-. «Frulta dig icke-« talade
Gttd i stjernan, «sog är herren, jag toill räd-
da dig.««
«3 hastoen alltsll förnummit Gndo röst, ont
dtvillett jag i sär talade med er,« sade stol-
mästaten synbarligen rörd. «Det glöder miss
as hjertat, ty de«t iir en toinnlng fors ert hela
lif. Dett som fot-st en gång silknnmtnithde
röst ochzsötststt den, han fall osta ss höra och
sötsls dett, och hatt gör tvill, om han rätt
bebsertar och sölser den.«
Natban och Maria werlade nägra slickar
med htoarandta, htoilsa gästoo tilltäntta, att
de lände sanningen as flottnislartns ord, och
att de woro beslut-te, att söt hela sitt l.f lyse-
na till Oerranc röst. .
Härester ätertoände alla till byn. Flere da-
gar Ivar här de begge barnens insperrande och
befrielse allmänna sannttalöätnnet, och ttng och
gammal-undrade östs-er hwad sont händt. Ef-
ter uägrtt tveckar tvar dock hela händelsen glömt-,
ätittittstoiie talade man icke mera derom.
Endasc Nathatt och Maria glömde den icke-
och uslingen gäng l deras sed-art lis tänkte de
ps de timmar, de tillbragt t håla-t, och huru
Ottd talat till dem gett-tet ljuset as sina ditn-
lastsernor. tFotts.)
Dan rättfärdige söts-barmar sig
öfwer fin ök, men den ogudakti-
ge år obartnhetttig. Salom. Ord-
spr. 12. 10. ’
per-ad är det tvatdt att sto sig ont ettdinr-—
stiger måhända någon as mina läsare. Mett
sag öafade att ingen as eder sade sä. Anmä-
ga ett diar ssr sitt otonneo, sitt nöjes eller sin —
nysileuhetesiuld är minst sagdtosörlätligt· Det
kan glstoas sall, dit detta putsande kunde ur-
siiatoö dermed, att det medför« fora fördelar
fdr stensatt, ttten deia sall torde toara säll-
synta, och oftast är det blott en totn föreställ-
ning, hivarated man saker att nedtysta det med-
lidande, sota uppstår hes oß. Det lir farligt
att vänja- slg toid djurs plägande. Det gör
oß råa, abartnhertiga och grynet-ta. Asta dig
derföee enin unga tvän, att t. er. rocka tvin-
garne as en singa, eller att bränna den os
ljuset·. att taga sogelttngar frän boet, och att-
nat dylikt, htvillet kanste katt förekomma dig
alldeles likgiltigt och obetydligt , och htoartvid
en icke egentligen tänker nägot ende. Du tvet
icke, huru lstt denna i ditt tycke obetydliga sak
katt leda dig från den ena grtstnltttett till den
andra , fot-st mot dine. sedatt ntot medmenni-
stor, systott och föräldrar. Gryntbetetnotdsurl
Hela böcker kunde strisnsaä dussinet-, och has-
toa i sjelstva werktt bliftvlt skrifna, och dock
mäste man dagligttt se, huru hästar piskas,
ttvingas att anstränga sig dstver:sln sörmäga ,.
att springa sig lytta och lama blott för en ·
lasts rådets fluid, för en herres onödiga otä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
