Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
vii sitt- syaleott sias-
Ntt uti sugit-ringen
« saligt lugn stoet ler-;
kallas icke vingen
» lien-ton Sleuleltsa mek.
Z. T.
Negtt oeh snö.
Wintern nalkas. Snart sär dtt se strött nted
sitt htoita mjuka klädnad betäcka fältets. snart
sär dtt städa skogens gröna intoänare samt och
synnerligen klädda i htoita nattmößor. Jseuo
,strälattde rosor pryda r.dan tvära fönster; istid-
skosartens,« kälke-ilningens oelt snöbollar-ml mun-
tra tld är os- trära. Lätom os; derföre, olle-i
ledizt stund, taga i närmare betrakta-ide huru
det tillgär toid bildandet af detttta pä ett gäng
fä nyttiga och nöjs-ruttna snö. HIirtoid liksom
l alla naturens företeelser äto toi i tillfälle att
beundra Sfaparenö oändliga tvisIhet och godhet.
Emedan fnö, såsom tvi lokta, ej är annat
än fruset toatteu, sosn nedfallet ur luiren, fä
skola toi först undersöla, huru detta toatten
kommit upp i rymden, oeh de förhållanden,
sotu det-ned äkta s.ttttrttattl)ang.
Wi haftoa ofta tillfälle att se, huru toan-
ttet i sjöttr och träsk mitellas, huru det smä-
ningottt förstoitttter ttr öpotta kärl, lsnrtt sord-
sptatt pels föremålen pä dett efter ett regn äter
sutäuingom bliftoa torra, o. s. to. Mart bru-
kar dä säga att toattnet «torkar bort·«« Deu-
na borttorkuiug tillgär liktoäl bä det sättet, att
det sörstoiunaude toattnel afdunstar, d. to. s.
sörtoaudlas till en sin, osynlig änga, sot-inop-
stiger luften och blandar seg tned den. Jtt
tvarntare lttftett är, desto tnera dylik äuga upp-«
stiger, ytoaraf inses, att tutder detoarttta sout-
Inardagarne bör luften inuehälla mycket nter
toatteuäuga än om tointeru; uren häras följer
äftoett, att ont luften, ifrärt att toara toans-,
·hastigt afkyles, fä kan cke längre all ängan«
bibehälltr si.t, utan den, som tuatt äger, ssfals
ler ut« och bildar dimma; ångan förtoaudlal
nemligen dä änyo till toattest, som bildar sig
i mycket fmä blåsor, hit-illa liksom såpbubblor
tunna stväftoa i lus.en, och genom sist stora
mängd bilda den ljttdgräa dimman· Det är
alldeles samma orsak, som gör, attdä ettglas
kallt toattett inbäreö i ett toartuare rum, st
fuktar sig (««flcr sig») glaset ttttoättdigt; den
närmaste lu·t.«u blir härtoid fä aikyld,atttoati
teuängorna uti den ej kunna bestä, tttatt af-
sätttt syr i ytterst små toattestdroppttr pä gla-
set. Af fat-tun skäl «t·tnnta sig-« fönstren i ett
rutn, dä dett inre luftett är betydligt toarmare
Litt dett yttre; den förra .bli: dä nemligeu ss
afkold toid föttslrett, att deß ängar på dem af-
sätta sig. v
Dä toatteuäugau i stället att falla ut nära
sordytau, stiger höktre upp och der trässttr en
kallare luft, btoaraf den utfälles, eller ont de
toid jordytan, bildade dimmorna höja sia, fä
uppkommer i bäd.t fallen htvad tvi kalla moln
eller skyar. Entellan molnet och dimman är
således ingett annan slilluad, ätt att det förra
stoäfto.tr högre upp i luften ätt den sednare.·s
Dii molnens temperatur minskas, fä afsätt«et
fixt ytterligare toattett pä de smä utolnbliisors
na; dessa bliftoa härigenom slutligen fä tunga,
att de es längre kunna hälla sig uppe i luften,
utan falla ner; sälnuda uppstår tegtt. Det
föregående h.tr toifat oft, huru toattnet, afdun-
staude ur haf, sjö-tr, floder tn. tn., i fitta
ångor sprider sing luften, sedan bildar dim-
mor och moln samt slutligen återkommer till
jorden i form af regn; uren det utbreder sig
nit öftoer flora ytor och toattnar de torra säl-
ten; toärtertttr, som under torkatt slokade sina
blad och förlorade sitt färg, resa sig och fägna
os; med sitt förnyade fägring; till den utlotta-
de källan srarusipprar äter dess friska dryck, se-
datt den i jorden bliftoit afkyld; qtoarttar, sä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
