Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
den körda toiiaett os en astoiikh sottt mar obe-
Hagttad, så att de tnäste stiga as och gå bred-
Ioid släde-etta.
OHwttd ämnat- dtt aörtt Nathan? Gat- du
att stjsiltt? Dtt kir icke bättre, ätt ett eländig
tjus. Wöttd otu, tosittd otu, ännu är det tid.-«
SI ljöd det i Nathanct inte.
« –««Stopp, tttt ketttttter jaa icke långre,-s sade
Nathan, när de totutuo på ett skogsbacke, der
snön redan tottr ltortstuiilt.
«-L«ttoalta?« sråqade 9.tt.irtett. «Är dtt spök-
päddk Stortt pojken, soökrädd!-«
Osspökrädd är jaa icke, tttett jag skuttar
Gud, oelt toi liro stadda på olofliaa tvagat-«-
««War icke barnsti.h Nathan, du sade jtt
sjelf: ttted jamtna mått, som han ntiitit os;,
skall honom utätit toarda.«
««Ja, jag sade dumt. Det toar i förargel-
sen deröstoer, att koletta blijtoit bortstultta,
det toar ot-iitt.«« «
Töttker dtt låta ditt husbonde dö as stoiilt,
kanske dtt läter stjäla bot-t allt annat, som hatt
äger. Ttt är klok dtti sade skrattande ett as
karlar-ne.
Mårten fattade honom i kraaett och sade:
sdtt år bara litet rädd, tttitt tvätt, det stridit–
sta gängen, dtt iir på ästoetttyr, kom sbort ttn
karan-
Nathatt slet sig lös, och ropade: nej, jag
kontttter icke ett stor lättare, släpp tnig lös-
jag toill gå hem oti) ber er återtoeinda med.
«Kt1rlat«tte sioao upp ett skratt; och sade. «så
stycket bestoiir for iuesetttittg, ttej paj.««
NFS adjö ttted er!-«
«Stoot-! Jttttetn du går, Nathatt,sö stoiir
att dtt icke söt-rader os;. Eljest . . . «
«9lej, toättdett ont, da skall jag tiga, sottt
muren, tttett ottt J satett fram och jttilsöljett
ert söreljastoattde, så talar jag sanning, jag
tvill icke ljuga . .
«.Jajä, dtt toill söt-röda oß . . godt, tnett
iörriitt detta katt ske, js —- jer dtt dett här?-·
Hatt toisade härtoid ett blank kuls, sottt blir-
trade i månskenet sot: hans ögon.
«Ätttttt ett gång stoeir dtt eller eff-·
Jag katt icke . . . . O, Gudl
J öaottlslicke: höjde fat-tett det mördande toap-
ttet, de andra stodo stntntna, hela deras upp-
stätsksatnttet toar rigtad på Ratham
Han höjde toapttet och toar just i begrepp
att stöm det i Nathanö bröst, dö ett stark yattd
dakifkän fattade tass i dett höjda arttteto
«.s:toa) stall detta betydst?««
«Det betyder-, att Gttd räddar den redlige
och ått·aet«sttlle, och straffar dett oteklitte och jör-
härdade,» stoatade ett röst ottt tillhörde ortens.
raske och aktade lättontatt.
J detsatuttm fratttsornngo några attdra mätt,
och aret-v brottslingarne-
Ett ai deras kamrater hade, lockad as belö-
uiu·.1, angistoit deran tillätttnade företag, och
leinotnatttten tued sitt folk hade ställt sig pii ett.
tränat ställe, der tittftoatstte måste färdas fram,
och derstädeet åhöt«t hela det samtal, sotet östs
runt emellan Natijan och hans följeslagare.
Nathan aret glädjeteirstr, att han i tid as-
flod stått det syndiga företet·aet, oeh att lätts-
tuatmeu sjels toarit tvitttte till hatts oskuld och
suget-, innan brottet war gjordt och tittat-rit-
iör sett.
Hatt tackade Gud, sottttoarttathottotnlhanö «
sattnoete, och sottt räddade honom jöuttderbart·
frätt mördarens hand.
Te östiksa fördes i fängelse, och svid ratt-
sakttingen upptäcktes att det toarit desamma-
sottt stulit as Nathatts husbonde de sötts-utta
kolen.
Nathan gjorde ett heligt löste, att aldrlg
tttera loßtta till bedräglizta lockelser; stut-jr ott-··
da skalkar locka, så följ sekel-« «
Detta löste blef också Nathatt trogen-
jyßttade i stället alltmera till Gads röst-
Oat «
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
