Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
da dern, utan slätts dem ät ntig!« — Kapn-
tten loss och tittade ned i misstan. Dä handet
fattit sent leltoandt hitndtoalpar, sade hatt:
«Ditt natt-! alla fent? Ttt har jtt icke sjel-«
ttägot att äta. Hurt- hetee dn, petitess–
«Anders, kära herttl Jag är son till gatu-
la Slndeths
«Ttll honom, sotn ligger sjnk sedan ätta da-
gar,« inföll kaptenen. «’lllla setn last jag ic-
ke slättlet dia, tnen en tnä dtt behållets de isi-
eiga snäste dtt kasta i hastoet. Glf hit desnlss
«Wid deßtt ord fattade larteneu goftetts tnbßa
eeh tömde leende dess innehäll pä bordet. «Nä,
goße, htoiltettdera toill dtt haitoa?«
Jtnellertid hade gäster-ta stigit upp santt ställt
sig ontkritttt kaptenen och gosettt, hivattoid de
icke ttnderläto att ester behag rycket ochslita d-«
små toärnlösa djnren hit och dit. Tärarne
kotntno i ögonen pä Anders, dä han märkte
detta. Hasligl fattade hatt sitt beslut, grep l
ögonblicket ett af httndarne och ropade, i det
hatt skyndsamt gömde hunden i sitt utösia:
Dett härs toill sag ha, herrel — nten lät de
andra ocksä leitoaltt
Kartenen skrek häftigt, ehurn han blott lös-
sade toara sträng: ssPacktt dig bor-, pojke, och
understå dig icke att stjältt eller tigga sör ditt
hunds-« Anders gömde äntnt sorgfälligare flit
lilla gunstling i ttiößatt oclt smög slg tyst bott.
Strar tvintade kaptenen till sikt en as matro-
serna, — och i nästa ögonblick flisgo alla hun-
darnegenont hans starka hand ttt i hastoets
djup.
Stdatnsörflislo ätta dagar. Den gamle
Anders, ien fattig bonde frätt Oarzbergh hade
dag fräst dag bliftoit allt sämre, tilldei dödett
omsider-: befriade honom frätt alla lidanden.
Ntt skulle hatt begraftoas. Hurn otoanligt och
underligt gär det icke till told en begrasnittg
pä hastoet»! Till lands nedsänker ntandett dö-
da i ett stoal och stilla gras, planterar ett träd
lter en buske deroitoanpä, och barnen kättna
ch älfltt stället, dee fadtett bliftoit jordads
i belonnnerinlla dagar gä de dit, gräta tvid
fett gröna knlleu och äternoända tröstade hem.
Det är, lilsottt den aflidite skulle talet nted
ekm, dä trädens löt· susa, och font blsntntors
mö doit toille frambära en hälsning iseätt ho-
-totn. Men hnrn annorlunda gär det icke till
Dett döde ligger lenttden pä
-n planta, lstoartoid några utttga stenar fästats.
Matteserna sä omkring honom ntatt funnet-
nte pä haftoets
igt deltagande; ästoett nttoandrarne närma sig,
blottet sitt huitond oelt bedja ett fader tvär.
Eedan lyftet de den aflidtte tiop, söm honont
ut öfnoer relingen oelt lätet honom ett ögonblick
·-"toäitoa östoer böliottta; snett snart giitoer styr-
mannen ett tecken, strecken loßaö och den döde
sjunker ned i det djupa hastt«et. Wattnet len-
sao pä stället, der han uedsiinkteoz sedatt slä
toägorna äter tillsatt-mans det-östoer— och skep-
pet ilar tridare, länge bort derifrätt. Ingert
känner stället, det« den döde sorstoannz ingen
stent, intet kors betecksmr detsamma.
Dett stackats Anders toar redatt sisent nio-
derlösz nn har han ork-fä förlorat sitt sar.
Han är ensam oelt har ingen, sent älskar ho-
Grämude sitter hatt pä däcket med sin
hund pä atuteu och lslickttr ned bland toägors
na. — Fartvget fortsatte sitt sjud allt längre
oeh längre framst. Dett ena toeckan förflöt
ester dest andra, den etta mänaden efter den
Sttart skall tttatt hinna tnälet. Ne-
datt siodo nttoandrarue, stilla af otälighet, dag-
ligett pä däcket och stirrade ntät den ändlösa
toattttthtttdeu, liksont kunde de tued sitta blic-
lar franttrolla det efterlängtade landet. — Fem
tnänader tvoro sörlidtte. Llndeto’ lillet hund
hade bliftoit stor oeh stark· Dinret fäste sig
toid honotn tned.tttotnot«detttlig trohet och till-
gistoenhet, htoillet icke är sällsyttt hos hundan
Karo, så hette hunden, toar Dittdero’ beskyddares
Asili-
andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
