Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
re och glädje, de tooto oskiljaktige stått hivar-·
andra, ord ingen toägade göra goßen uiigot
ondt. Ocksii delade gosnn tned Karo bädekött
och soppa och bröd; det fanns jtt ingen, som
älskade honom sä mycket eller som han älskade
fä tillbaka, som hunden.
Hittiliö hade resan gätt lyckligt; ntett nära
slutet deras ttpphos sig ett storm, så toäldsam,
att icke ens« de äldsttr sjöntäunerna erinrade sig
alt haftoa upplestoat trägen dnlik. Hinsten
Ivar betäckt med smarta ntolu; ltastoet britsars
häftigt och reste si,t i skyhöga tpägor. Master
och rät stoigtade för stormen, och fartyget ila-
de sratuät, ätt npploftadt högt på spetsett af
tvägortttt, än uedslnttgadt i dett djupaste ai-
grund. Ett segel sönderreis, en mast bleisplit-
trad och ett matros kastades långt ttt i toägor-
na. Jutellertid slö«.t skeppet längre bort, him-
len mörknade alltmer, toildare brusade haf-
toet. Nauen inbröt. Bästoatrde stuto utman-
drarue i skepporuntmet, t· ängslan tätt slutande
sig till hivat-andra. Fartyget gnisslade i sitta
fogningar, boasprötet brast och de sönderslitna
seglen fladdrade och piskade-s as blästert. Dä
skallade ropet: ««3lll last östoer bords-« lindan-
drarneö kistor och läror, allt, hit-nid de egde
och hade, kastades i bastu-st. Sedan sattyget
det-igenom bliftoit lättare, sköt det ännu star-
kare satt. Dä hörde-st plötsliztt ett skrik: ssBriitts
nittgt land! landl« — och redan förnam tttatt
bränningen pä icke lätgt afstättd. Skeppet ha-
de kotntuit ttr sitt rätta kostt och dreso mot en
as de öar, som genom sitta stela och branta
torallref hota sjösataude ttted mångdubbla sa-
ror. Mau toilIe toända, tuen stormen toar
står häftig. Farttjget toille icke mera lyda sto-
ret; snart brast detta sönder, — oelj tttt ilade
skeppet pä stortnenö tvingar tttot brättuingartte.
Ali ordning toar upplöst. supar och ett säg
sin undergång för ögonen och sökte rädda fus,
huru han kunde. Farttjget hade dristoit pä ett
ref; det hade tagit läck, oeh toattuet inträngde
onpphöttigti skeppsrtmtnten Mait skyndde
till pnntparnc, men de uträttade föga och skep-
pet sjönk synbart. Änntt en ryckning, en stöt-
— och Delphitt slöt i spillror kring toägortta.
De flesta sjömän och paßagerare sökte rädda
sig i skeppöbåtett, men denna kullkastades as
stormen, och alla drunknade. Anders siodidet
asgörande ögonblicket bred-vid kapteners, sont
icke toille östoergiftoa sitt fartyg. »Goße,«, ro-
pade kaptenett, «ta,3 fast i denna plankan och
försök att simma i landt« Men Anders omå-
famnade dett trogna Karo, sotn ieke toikit skönj
hans sida, och sade: «Far ligger redatt i haf-«
tvet, och dii katt loäl jag också-« . . . Httn
stek ej tala tu, ty ett jättetoäzj slet hottottt ut
i hajtoet, just då fartyget kroßade5, och kap-f
tenen ästoett störtades i djupet. —Meu Karo?
Dan toar beständigt tvid sitt lilla husbondes si-«
da — och kunde simma bättre ätt Linderö.
När gossen utmattad höll på att sjunka, sat-
tade hunden i honom och drog honom upp
Igen. Anders lindade dä sin arm omkring hans·
halo, htoarester det trogna djttret simmade Ino-
digt och säkert till st:«attdett och bar sitt isalde-
da och stelnade husbonde i land, sälängtttpp,
att ingen toäg kunde hinna och bottsfblja ho-
norn. Hät· lade han gossen i gräset och ruska-
de sedatt toatlnet af sin lurstoiga pels, tills
Anders uppslog ögonen, hrvartpid djuret gas
tilltänkta sitt glädje genom allehanda hopp och
spräng.
Men plötstiztl spetsade Karo öronen, stirra- .
de utät toägorna och sprang sedan med stora
skutt ttt i hastvet igen. Znart syntes lzan lik-
toäl äter simma i land. Anders ropade slera
gänger, tttan att hunden närmade sng hatt
stadnade qtvar toid stranden, ställde högt och
tvistade med stoansen. Goßett försökte rests sig
upp, tttett förgästoeöz ljttn kröp dersörettll stäl-
let och sann kaptenen liggande det- utan tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
