Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
—- «Ditt tok,« förtfor den andra ifrigt,
wintet duger du till julträdH när jag tik
borta, skola de nog se, att dtt ar ett liten
krympling, och skola ej anse det löna mö-
datt alt släpa dig till staden. «
Dä det ttörre granträdet eljest berikade
berömma sin skönhet pa det uliudree lie-
kostnad, hade det ofta djuot särat detta;
nu ater war det hirda tadlet ett tröstidesk
hjertaö stillest. Mitte det toara sannt,
tänkte dett lilla klomplingenz jag skulle sa
gerntr toilja dröja givar här i den lugna
skogen, jag tknlle ieke toiljti dö ännu. J
sörtoäntau oä sitt öde förltlef hon alldeles
stuta, under det den stolta sosteut semrade s g
Etnellerttd började arbetarue sitt werk,
och ett sorgligt susande, knarkande och säl-
lande hördes i dett tntga skogen. Slutli-
gelt kom ordningen till foster-paret Det
höga smärta granteädet träffrdeo a- nxano
säkra tlagz mett luoilken tveka, det lilla
wid sidan, blef oskadadt, ej sti tnveketsotn
ett nälstyng kottt tvid henne «Det lilla
tinget dei, tna gerna stä givar, « sade tved-
huggarn, i det lian kraftigt fattade ntt det
större, för att kasta det tvi wägen; nten
emedan glanträdenss qwistttt skingrats till-
samman, tog han tniszte, och drog det lil-
la upp med rötterna. O, toe! sä tvar då
deß öde afgjordt. Det tvandrade tned sosterlt
’till julmaktnaden.
En julutarkuad är nägot ganska roligt,
och troligett gjorde de häda glanttädesu,
sorti konnno ifrätt den stilltt skogen, stora
ögon. Totget med de stora husen, derutin-
gtt utställda herrlighetetna, de föll-li ilande
äkdnen, ltwimlet af de eleganta hetrarue
och damerna samt sorlet as den stora tolk-
tnasnnt, —- ja det roar en luokigtatla, och
Ett präktigt skdolt stadnade nid torget,
betseaten öppnade dörren, och ett stuntiuki
mer, klädd i frasande siden, steg ur och
gick rakt seatrt till snitt-elden Hoa dessa
de skönaste och walde slutligen det höga
smitta trädet, huvars bekantskap wt gjort
i skogen Nn först hlef den lilla systern
bemärkt. Mait sränskiljde henne och kastel-
de henne likgiltigt åt sidan. Det lilla för;
smädda trädet suckade djupt och btvisknde
ett sorgset afsted till svstertt, sotn, bländad
af sett omgifnings prakt och de losordnran
Itlitsade vii henne, knappt hade en kall hels-
ning for den goarblettta.
Slädtin staduade wid ett stort buk- och
betjenten bar in trädet i en losande sal.
bil wttr först riktigt grannt och statligt-,
stora förgyllda bilder, santutetslnööler, dor-
öara mattor och dertill ännu lysande tyget
oeh arannläter, soul framskymtade nr de
halföpona lådorna och askarna,M om hwilka
tvär gran aldrig haft anitlg Mtitt ställde
granen i ett fönster, derifran den kunde
se sig om öfwerallt; titels ätwett inomhnsz
wae dert tillräckligt fyßelsatt.
Tivenne dnhbeldörrar till rummen intoid
rooro öoona ol) der roar lif och rörelse
ända längt in os natten. Granträdet hör-
jade finita sig i sitt öde; maste jatz nöd-
roändigt dö sä tidigt« tänkte det sa har
jag doek lefivat ett lvsande ltf ocht tär ,se
och höra saker hivarom man ingenting wet
i skogen.
Dell granna frlm och hennes twenite
döttrar, rvoro största delelt at· dagen i sa-
len, snszelfatta med tamilen-arbeten och sant-
talnude om gattska underhållande ämnen;
om stora sällskapet, sonl de bevistat, lntrtl
det tillgått, hnmd dett oth den hastps seg,
Sedaie ta-
granträden lsegrepo ieke luoarsöre det roarshwad de sagt och gjort m.m.
sa tnneket huller och rörelse och lnoarköte lade de ont det stora sällskap, som skulle
de egentligen blifcvit hitförda. Det war samlas bos dem julaftonen, orn de jul-
sorgligt, nteu ändä sorgligare att äftoett klappar de skulle aiftva sista loänner och
största delett af de kringlöpaude menniskor- äswen ont de skänker de sjelstott toätttade
sna sct litet toieste om den stora julltogtlden stg tillbaka. Kort och godt, granträdet
och hade ltiertat uppfoldt endast at jordiska war öswerlnekligt de första dagarna och
( tattkar och omsorger grubblade och tnnderade hivad tet roar lör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
