- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1860 /
190

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

Utlnadt, och de lii blommorna stodo så dttitta
och ttedslagtta. Pli ett stett satt ensam ett gatst-
Ital syrsa och qtolrtrade så stvagt: det toar
stift hennes dödosliuts Och dii dctt ttnga sot–
ha stagade ester sitta gantl.t bekanta, fick hon
isatta-an «Dödq, ana tittat-« eka-, tanka
det roar totnt otlt ödsligt . . . . Och ett dag
som en stor sttl gubbe med dyster blick och ste-
I·a knotiga lemmar och snok-tvist hår och slaga.
Dan sng sci bistert pli syrsan och sade:
le toitttertt —- när jag attdao på dig, så tör
ditl« Vch hatt Icttt närmat-e, och dett lilla
syrsan stelttade och dog. SR tryckte hott öt-
dtinstone. Mcn det lär tvi-il inte ha watt-dö-
den . . . ty se, det toar jag som toae sot-san.

sstta

SI slutade gttttsntan sin berättelse. Dch det
sak astott, oeh tvi barn måste skiljas lit. vsto-
Ianna hade ät dett lilla gnnttnan tillredt en
slidd hredtoid sitt e.tett, tnett gtttntnetn lade sig
ts. –Jag för ej dtösa lätttjre häri-« sade bott.
DOnt jag någonsin lon-mer ian och ttnder
Jloillen skepnad jag tå sår toistt ntig — det
toet jag icke. Ja,s måste ntt bort . . . Far-
tval!-« Hott sötstoatttt, och dit toi sokte hett-
ne, sttntto toi henne stående detttte ttted sant-
ntancnäoota hättdee ock) ögonen tiktadentotden
klara stjernhinttneln. Det såg ttt font ont hon
sade gjort bott, och kanske toar det så. Wi
vågade ej stöta henne, tttatt smögs oß sakta
sort hutar och ett till sitt.

De twcnne granit-iden.

En,Jnlbeeiittelse.
(Jttstlndt.)

·Det toar sioeton dagar före jul; lttiten Ivar
ilar och-ett lätt rimfrost smyckade de grötta
kranarna med silitoerstieenor och leonor, i hwil-
la de« gyllene solstrålarna glimmade sätoaekett.
Skogen toae thsl, tillochmed den elsesl ystra,

·brtts.tttde bäckett tvttr stilla. Uttgllogen, toid
littgsttgen till dalen, stod drottttttande« sörsättlt
i åskådning af fta egen blättdattde prakt, och
lstördes hiva-tett at« yxortttto enformiga slag ttt
den ttiirbelätttta inrttllogett, eller af arbetat-nej
eldat-, font lyste emellan de höga trädslatttmatii
net. Tett toar sli ttng ättnn, och många är
skulle fot-flyta, innan dett nrpnädde grannsloe
getto ålder, rch deböfde förfäras at· yratts ljud.
Ett as de nnga träden toar i synnethet sör-
ttöjdt och tolv gode lttnne, ehnen deß lott roat
fö,ttt asttttdomärd. Ssåetede helt ncira ett smärt
lyster-tratt, kttnde det endast ttttveckltt sitta qwi-
star emot ett sida, och hade sa blistoit ett liten
krympling, nnder det deß granne tverte hög
oeh rak, och utbredde sina rtktt grenar öftoek
dest hnftond.

Ottt tttorgonen, samma herrlikta tointerdag,
då tvår berättelse lsörjtte, gick sotsttniistarem lite
följd at· ett tnedltttggate, ned lit skogen till de
öitiae at·betattte, fötbi tett lilla stoqsdttngett.
Naftali lttvaiie dag tog han detttta tvä,t, ocj
sot-glosa såga de ttttga träde-i honom kommas
hatt toae stt derao tvätt, hatt tollrdade detnoch
tröjdade sig att de trivdes så tvi-il. Men i dag
slaknar hatt plötsligt frantiör det oliktt sos-ott-
paret och sagtr till toedhttggartu

— «th« den har ttnga granskogen fällertti ill-
tvett 60 stycke-t, de toertt stl peakti.1t, att jag
knappt trot- man marker ottt ett skock sakna-.
De slola bliitoa jttlträtt.««

Desza otosintade oed trängde genottt bett och
ttteeg rå de båda granträdenz det större dar-
rade af sistsltäckelse i alla leder, så alt ett
lstiertteregn nedföll på det lillas httstond, och ps
«tttatkett toid deras sättet-. «Hörde du« sade
det, ssjag stall bliftoa ett jttltrcid, matt stall
hngga ned mig, högst ettpartoeckor ännu årsa-
iaa och gass-, och så tik da trast ma- aktg-

—- «F’or mig bltr döden icke tnittdre swsr,·
sade det lilla trädet suckande-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1860/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free