Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
li
mig den störsla smäkta, jag ttelgousln kännt.
ty osanning är ttligot sil lågt och förnedrande,
att dett gistver själen ett. fläck, mycket stoör att
neplöna. Detttta enda tanke att toeta dig tva-
ea en lögnersla uppfyller mitt bjerta med onts
isatta ivra—
stMiu goda, älskade manin-al straffa mig,
ty jag har jörtjenat det, men beröftv-t tttig ej
ditt- söeteoeude. Jag tvill försöka allt för att
ater tvinna det. Sätt mig pil prosl Och fram-
förallt, mitt mor, grät ej mera öftoer ntig!«
Sedatt denna dag arbetade Maria träget.
Hoa bemödade sig att utplåna dett smarta slåe-
leet ttr sitt hjerta. Henriks föräldrar glömde
denna händelse, men Maria lade den på stritt-
ttet, och aldrig sög hon sedan liikaren, sottt
mördat henne, ttletn att kiinna samtvetösörebrös
elser i sitt hjerta.
Erik Gustaf Geijer.
Dett man som itttager försia rttntmet bland
Smeriges historieskristdare, är Erik Gustaf
Seijer-
Dtvarsöre jag just i dag toill tala otn ho-
nom stolte tti inse, dö jag omnämner att deti
dag, dö jag skriitoer detta, iir den 12 sanna-
t(, drtt store hästateeknarens födelsedag. Gei-
jer föddes den lI jetnttari 1783 på Rattfiiters
bruk i Iermiand.
Men då jag önskar fästa er uppmärksamhet
toid hatts minne, tror jag mig icke bättre kun-
sa göra detta, lin gettons att anföra följande
ord, betitlade ur hanes egna «SViinnen.«
s-Jag tackar Gerd för de bästtt föräldrar.
skinnet af den lyckliga fläck, sotn deraö hul-
da toörd helgade , ligger som ett solstett i mitt
bröst. Det iir den sriflad i mitt innersta inre,
der jag tycker nngdomskällan ännu sorla. Allt
burad tvärens grönska har saftigt , lktoad sko-
gens skugga bar stoalkande, den friska böljan
har toederqloickattde —- lukten af grant-is och
blomster, — landtlust, morgonluft-allt det-
ta lestoer och ilr nörntarattde i detta minnes
och stadslif, kauttttarlif, böcker oändligt, hela
dammet på den lärda ströktviigen har icke kun-
nat utplåna det. Det tväller ska-st ur sanden,
som ett springbrunn i öknett. Jasj omer det
med ut·g, och är en ungdontänarr med grö-
nande hör-
Mltt hembygd bar det lyckliga och egna, att
till en flor del iiuuu alltid toara ett nytt land-
Man slulle ej tro, att det Ivar så länge sedan
Olof Trätälja der först satte yratt till skog-
roten. Dan gör der iitt i dass. Landet bör
till den Norrland-ska natnreu. Mait ser deß
grundritning af tvattett och berg; långsträckta
tvatteudrag och dalar, frätt busilka smärre si-
dogrenar förlora sig in åt bergen; emellanåt
slog-, utefter htoar ilörre åbrädd eller sjöbrildd
bygd; in i skogarna ntänga spillda matte-«
torp, sättar, allsigöna fisken, stoedjesall, kol-
milor, grönskande stigar , som utmärka bön-
dernas toiutertoiigar. J störsia delen as lan-
det har sörsl jernet brutit bygd. Ham-»
rar klappa i de större och mindre tvattendrtv
gen. Der jag är född tooro i en liten ö, sota
stött en skogssjö faller i Klara elf, tre jern-
brttk inom ett fjerditthtdiig. Der mar ett friskt
lejtvertte om mintern. Jernbrnk soch nordisk
tvittter böra tillhopa. Det är dersaö toackea
örstid. Midt i sonnnarlpettan äro Buleanc sö-
ner, puslande toid hörde-t, en bedröfli,s anblick.
Men om tointern binda de och deraö omgif-
uing ett skådespel af det hårdaste arbetets rnun-
terljet. Deßa lågor tttnr djup as snö, det un-
der hutats och pelare ai is framforßandestoatte
net; de tttnga tdidt stallattde hatnmarslagen,
sotet i en natur, frusen till hwila, tvisa att
menniskan ök toalett; senkrast och stoett i köld
och dristooe; kols och tackjernoskörare i länga
rader,«« med rimfrost i skägget, yäslaetta gnäg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
