- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1861 /
15

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

is

gende med toarma stoar ur näsborrarna, hit-im-
let af folk och bestyrs det är en tafla att se,
det är en tafla att lestoal Hnt miingen dag
har jag ej sett dettat — ett uted i hit-stulet-
dlattd flator, foarfwar och barn. —.f)nr mätt-

gett qmäll har jag ej betraktat de nr smedjan

uppstigattde eldqtoaftar och följt de irrande gui-
fiorna, tills de slocknade i den mörka rymdens

Likmäl iir jag uppfödd i ett torä aftoerlden.
Det är med ett slags hemnöje jag ännu alltid
kommer ihåzj, att knappt en half fjerdingswäg
frän mina föräldrars bostad toiigeu tvar fint.
Det toar, för den, fom blott kan tika itoagtt,
ändan pil dett odlade menskligheteth

Miu far hade toiil ej öftoerflöd, men wäl-
stllud, och ett sådattt herrskade i allmänhet i
landet. Det fanns ej ett gästfrittre boning titt
euitt barndoms hem. Om julen for en talrik
ttttgdottt , stttndout i tolftrittdor, omkring i granit-
gördartta. Jajt iir uppfödd toid dans och tun-
fik. Will lmtde det ofta kallas att gii på i
ullfirnntporna. Ty jag mittttes rätt mät, att
jag tvisade mig i dattsstolatt med fådatta, —
blotta, stickade af miu mors hand, —- tvättda
stor, stvarta satitto-«dy·t-or, omgjorda, efter att
ha tillhört ett annat slägte, grön toadtnalsjaes
ta nted stiiltuappar. Likmäl blej jag ingett dä-
lig dansare; och, litet bättre utrustad, gjorde
jag ett par är derefter uppseende uted ntitt dandi
Hastings-marknad Oetfå saknades ej öfning.
Sä snart ungdom tom tillfanmtans ställde mitt
far till dans, ont höstartttt näsitttt hwaramäll,
emellan sitta barn, med informatorn fafottt föt-
dausare, och hatts egett stora toördnadatvätda
gestalt stttttdont deltagande i ungdomens nöje
flår tinnu för mitt sjiils öga. — Det toar in-
gett fjiillös glädje. Jag har sett werlden, och
jag tiinker tnt med beundran tillbaktt på den
fatmt menftliga bildning, font lejde i denna
landtliga krets. —— Wåra iildre goda författa-
re stillas det i utomordentlig tvsrdning· Ju-

gett flsgt hade ännu kommit toid glansen as
deras tita. Jag har, ännu som barn, fset
Gyllenborgs förträffliga fabler-, Ernsts
Akis och Camilla, Oxenstiernas Skördae
och Dagetts Sttmder, Kellgrens och Leo-
polds bästa stocken mer ätt ett gång föreläsas-,
njutas, beundras. Ett gammal tvätt as hu-
fet, som ofta besökte ose, toar dertvidtoanligea
föreläsare. Dett samme har jag hört ur bo-
ten sin-ersätta Marmontels och frtt Gettle
Conter. — De främmande nyare spröten diet-
too of; ej obekanta, under det för gosat-nasa-
titt och Grekista, hemma och i skolast, gick jltt
manliga gting. Mina lystrar och deras unga
tvänimtor hade aldrig bjudit till att pladdes
ett ord fransyska. Men de läjteFrattsyfta hds-
ker. Senare tom Toftatt lit.

Slulle iazs ej säga ännu ett ord, om as
den musik, fottt klingar till migfrånmitt bortt-
dom? — Tag då emot i grajtoen, min-skilts
tacksägelse, dtt mitt goda, gamla, halfl dsftod
älskade mosters hivats kärleksfullt-i nit redan
satte ntiua fingrar toid ser tirs ålder ps tjo
utret, och ej förtröttades; ehuru det i ditt-jan
ej smakade mig bättre, ätt att jag toid spel-
timntan tog tttin flvgtutgettomfenftret. Hmttd
har ia,1 dig ej att tacktrl Luotlken tvälgeeniog
är större iin meddelandet af ett iidel konst, stil-
la ai rit njutning för liitoetl Hai titts tuffs
dn, bortgängne toiilgöearet htvilkett jag tlr
skyldig ej blott bekantftapen med fosterlattdees
ftalder, lut-slikas dikter jag så ofta hörde afdi-

sröit, titan oet, att tttlna första ltirdspättitsoe

konsten ej blefwo frttttiiii.i! Ännn tycker jag
mig fe dig komma åkande i den länga gatan
frän torkan, med ditt grä- hatt, och i thaler
ett helt stritt med tnttsitalier.

Det fanns pil den tiden en mängd musts-it-
fta hus i pron.-infett, uti htvilktt detnte toan-
på fitta ärligts färder, förde mig in. Gats-en
knöt genom musik wsttftapsjörlsindelseh sem-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1861/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free