- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1861 /
34

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stl

ktet soßeisätta de ilg med nägot handarbete,
med halmflätning och träarbete. Pä det sättet
närmades dett 1 januari-

ssMitt satsar uppsöker i dag allt, sotn kan
förströ mig. Hatt förelägger tnig roliga nptts
gifter, omtoerlande nted berättelser-. Äftoett spi-
sa toi i dag förnämare ätt eljest. Till potati-
sen äta tvi i dags den hemgjorda getostett. Af-
toen ett glas toitt törst jag i dag icke astvisa.
Getett blir natttriigttoiä icke förglömd; hon sär
det hästtt hö, frist halm och dribbla portioner
salt och smekningar. Det är ett santt itstdag.
Tillftädie Gttd ost endast det, hivarottt tolhaf.
toa anropat honom, att hatt hetoarar farfar
sök sitt sonson oeh denne sin hottom.« Jaeser-
drett hade nted egett hand tillagt i dagboken:
«J Gndö namn! Det kunde tttöjli,1ett inträs-
sa, att jag bortrycktes frätt de mina, tttatt att
sag knnde meddela dem min sista toilsa. Jag
will här intet bestämma angäettde tttitt egett-
dom, mett jag toilie gertttt betyga tttltt sonscn,
Lttdtoi31, som ttn är här hos mig, ntln tack-
samhet. Jag beder det-före härmedelst mina
arstvingar, ifall det stttlle tomma derhän, att
de gistoa honom, htoad jag här icke katt
skänka, mitt repettrnr, min bibel, somsag har
sätt af tttitt far, mitt slckfiasta och tttin goda
knif, i htoiltett hegottnelseltokltäitoertta till mitt
namn äro inristade. Desta saker skola timli-
gen toara och sörbiistva toärderiia minnen söt
all den tvättstttp, sottt här förenade oß och som
toißeriigett icke ett gättzs dädett stall fötmä att
upplösa. Detta är tttitt tvlija.«

Dentta förklaring gjorde dett stackars Lud-
toig alltvarsant och bedröftvad; ty de sä tvät-
mentaHförsigtighetäreglorna sörekotnnto honottt
alltför mycket rättsärdhsgiorda genom fat-faderns
helsotilistättd. Redatt dett Z januari tistoersöll
honotn toid spiseltt ett stor stoaghet; Lttdtoig
tnäste bära honom till sitt läger, och han att-
toände altt htvad som stod hottont tillreds,- siik

att bringa honom till sig sfels igett och idr-
llaffa honom lindring. Det gick toisterliaese
otksaq östver för besitta gängen; mest satsa-
dtetto tillstånd försämrades sist- htoarse dag-
Fariadrett tröstade Ladtvizt och sökte att be-
reda honom pä den förestående siiijömeßanz
hatt sinlle endast med tälamod finna sig i sitt
öde, när hatt icke mera toar hos honom; hatt
borde icke frakta fin honom, när hatt hade gäll
hädan. Hatt talade med honom ont det sätt,
htoarnppä han slttlie begrastoa honom. Lud-
toi,1 gret och sörjde. Ostit trodde han, att det
dock icke sinlle kottttna sä lättzst. Mettdett härs
daste pröfning, som knnde träffa honom, lot-
honom allt ttärntare och närmat-e. Gttbltett
blistoer med htoarje dag stoagare; han katt le–
le tttera nnderläta att klaga öftoer stoära plä-
gor. Ännn tänkte Lttdtoig icke pä nägon sä
nära förestäettde stilistnesta, dä sarfadrett plöt-
sligt asled ttattett mellan den 7 och 8 jattttari.
ssJag hade aftonen den 7 lttgttt lagt mig
till sängs, mitt farfar tycktes mig befinna sig
bättre ätt dagett förut. Dä hörer fint honom
stötta. Hastigt for jag upp ttr mitt bädd, an-
tände en snrnspän och frågade, htoad sottt sat-
tadeö honom? – ssDet toar sottt en afstafni-
tting,« sade han med stttag stätttttta. ssDet
gär snart östoer.«· — «Will dtt haftoa ett drop-
pc mint-« — Mitt kära barni gnid hellre uti-
tta tinningar och händer ttted nägra droppar,
och hemta Kentpis bot; läs-i för mig det stäl-
let, sottt ja,1 har atttecknat.« Jag gned hand
hättder och panna, antände, söt- att se bättre-
lampan och föreläste honom det anmärkta stäl-
let. Blanchette började, sannolikt ttppslrätttd
as det omanliga ljusskenet, att bräka. — OsStaos
tars Blanchette,«« sade dett döende. «Jagmä·
ste än ett gättg smeta henne, lös henne och flit
henne hit-« Jag gjorde det och Blanchettestod
tvid sängen. lspott mar toatt att htoarie dag
fä litet salt af farfars hand. Jag strödde nö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1861/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free