Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ils
het tnißhagade dett htoita herrskarm, den akt- män, dtt är en santntanstonren, dtt hundt
sting, Bovy åtnjöt, gjorde platttagesegarett,!Strart höj dig neder, och betyga ntig ditt tett-
sotn ständigt drömde ont negernppror, mist-
tänksant — och att denna stolta slas ännn icke«
derdiinighet !«
Negeett gjorde så på ögonblicket; blott ett
kännt piskatt — det grodde sotn tnesi i honont,l-näjlan omärklig dragning Pa ntntttten kunde
den tnenniskoälskande herrett. Otttt sknlle ha
kunnat lata piska honont hnrn mycket som helst,
hatt dertvid ej undertrycka.
Herr Gaston hade ntiirkt det. «.Ltnrn,«
aran alle skäl, det tville hatt liktviil ieke; ett-skrek han i högsta raseri, dtt bestrattar, do
grund slttlle och måste uppfinnas, tvore det oek-
ss slotten skengrnnd. De htoita stasnppsyi
ttlngsntännen hade dett bestämdaste befallning,
att synnerligen ge akt pli Bovy och tillkänna-
gljtva htoarse, listoett det minsta hans selstezsz
« sörgiistveö, Bovy hade ännn alltid giitt fri
ide piskan.
Ett sondag giek herr Gastott att spatsera i
oegerbytt; hatt toar hartnsett, ty sockerpriset
hade fallit, och han toille gerna låta sitt elaka
lhntte bryta ttt entot någon. DJ säjs hatt
Bovy sitta framför dörrett as sin hydda oeh
lugttt röka sitt pipa. Det stolta lttgttet hos
sen hatade negern ökade blott hatts förbittring,
han giek sörhi och hoppades, att Bovy stnlle
på nilgot sätt brista i tillhörllks aktning etnot
honom. Men Bovy reste sig, så snart hatt
hles fin herre toarse, tvördnadosttllt npp, lade
hort pipatt, korölade händerna östoer bröstet
och hetsade stå det aktningöjttllastr. Ntt sökar-
sade just detta äter herr Gaston, hatt gick etttot
negern och talade i skarp tatt-
.«Man säger enig, att dn iir ett östverntodig
sille, och toill spela herre östver ntina slastoar.
Åt« det sanntk«
«Masta,« stoarade Lotosp- «jag tvar städse
dlte nttderglstte stafn-
«Men hutat-söte låter dtt dina landsmäns ä-
rebetygelser behaga dig ?-
«Maßa, —- kan jag hindra dentkss
Slastvens lngtt nys-retade herr Gaston allt-
ater-4 «Sknrk,« ropade hatt , «dn tolll tttaral
herre, dtt telll anstista uppror bland dina lands-
sörhåttar ntig, ditt herre?«- och ett häftigt knyt-
näjstag träsiade negern i ansigtet.
Negern lindrade ej ett tttin, och snst detta
stegrade herr Gastotto tvrede till djurisk ursin-
nighet. «Dn toill trotsa tttig, eländige slask-«
utbrist han, ssse här ditt lött l« och hånskrattam
de sparkade han slaftoett i ansigtet, kullkastade
den knäböjande och trampade honotn under ib
slet raseri ttted fötterna.
DS toaknade hos den oskyldigt pinade och
sönder-trampade slasnten den tnenslliga sjelfkär-
slan. J ett tnt sprattet han nos-, drog sitt
kttij ur fodralet och störtade nted glödande d-
gon npp emot herr Gastott. Men innan Bo-
oy einnn toidrört titt herre, blej han, liksom
träffad aj åstatt, stående, kastade kniftoen långt
sitt kos oth föll ödtnjnk sin herre till fötterna.
«Jag är ditt slas,« snyftade han, ssgöe med
tnig, såsom dig behagat-«-
Herr Gastott hade iitee hetntat sig: hans
pipa hade redan tillkallat en mängd slastsar
och några hntita nppsyningsntein, och det war-
ingenting tner att srnkta.
ssBlttdett sörhrytarett,-s sade herr Gastort is-
kallt och blek såsottt döde-t, «han har lyst sto
hand mot sin het-res helgade httstvttd; det jör-
tsenar dödett. Mett jag tvill låta nåd gll sök
rätt. Serhttndra piskslag skola träffa honom
iesternt·ddag. Alla slajtvar skola toara till-
städes, och jag sjels stall också ej saknas-«
Derr Gastott giekz det tvae tvill, att han ej
såg slajtvarnail gnistrande ögon, annars skulle
der ha hllsntlt sleee assteassningar as.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
